Pojkvän med adhd och jag vill bli ung mamma.

socialbidrag, låg utbildning, adhd, drag av autism, 18 & 20 år
Du verkar ju inte heller begåvad direkt.
Ni skulle bli en underbar familj(NOT). Stackars barn.

Jag är också i samma ålder som dig och funderar då och då på ungar, trots att jag är kille. Men i mina tankar så är det flera år framöver då jag kan försörja såväl mig själv som en familj.

Att fantisera och planera är absolut inget fel alls. Men se till att ha ett uppstyrt liv innan du sätter ett barn till världen. Allt annat är djupt orättvist mot alla inblandade.

Om du går på soc så kanske du har ganska mycket ledigt? Erbjud dig att sitta barnvakt så mycket som det går. Det ger dig ju både erfarenhet, en slant pengar och något att göra.

Vad gällande ADHD så vet jag inte nog mycket om detta för att uttala mig.

1. Du vill skaffa barn före du gått ut skolan, fått en stabil inkomst osv. Du prioriterar dig själv före barnet, ett starkt tecken på att du inte är redo.

2. Du vill skaffa barn med en kille som är oansvarig och har dålig rutin i sitt liv. Du prioriterar återigen dig själv före barnet, ett starkt tecken på att du inte är redo.

3. Du går på soc, MAN HAR ETT LÅNGT IFRÅN STABILT OCH SÄKERT LIV OM MAN GÅR PÅ SOC. Inte bra för barnet, så återigen prioriterar du dig själv före barnet, ett starkt tecken på att du inte är redo.

4. Jag HATAR egoistiska jävla brudäckel som dig. Tänk längre än näsan räcker eller ge fan i att skaffa barn. IDIOT!

5. Hadde det inte varit olagligt, så hadde jag tvångsavlivat egoistiska jävla föräldrar som vill skaffa barn utan att tänka på hur barnet kommer må, hur barnets uppväxt och framtid kommer se ut. Så jävla egoistiskt så det finns inte, en förälder som prioriterar sig själv före barnet ska inte ha barn.

Min morsa är ett likadant jävla trash äckel som du är. Jag plus två systrar växte upp hos henne.

Min lillasyster : Har grova psykiska problem, troligtvis självmordsbenägen och kännslomässigt störd. Hennes liv är mer en plåga än glädje.

Jag : Samma som min syster, har försökt ta livet av mig en gång. Men som tur är inte självmordsbenägen för tillfället. Mitt liv är mer en plåga än glädje.

Min storasyster : Samma som mig och min syster. Hennes liv är mer en plåga än glädje.

Allt pga av en deprimerad egoistisk jävla morsa som prioriterat sig själv framför oss och gått på soc.


Så vänta med att skaffa barn tills du har stabilitet i ditt liv, och även den eventuella faren till barnet har stabilitet i livet. Eller gå och ställ dig framför tåget!

edit : Gillar du inte mitt inlägg och tycker jag är en idiot. Så är det bara jävligt äckligt bra. För din unge kommer troligtvis bli som mig om du inte tar åt dig av vad jag skrev!

Ojdå lilla du, du verkar inte alls ha de bra :/ Och som jag nu har skrivet x antal gånger. Jag kommer inte skaffa barn nu.. Herre Gud.
På dig låter de som att personer med adhd eller andra problem som stör deras vardagsliv inte ska skaffa barn. Tycker jag är sjukt otrevligt sagt.
Jag går ut skolan om ca 6månader och då har jag ganska säkert ett jobb. Dessutom har min kille en inkomst. Jag blir av med mitt stöd utav soc. Och med de hoppas jag att du förmistår att om jag och min pojkvänn skulle komma överdels om att skaffa barn så skulle jag inte ha ett barn under tiden med soc. Att jag är självisk tycker jag inte. Varför jag skrev här var ju just för att jag vill veta om någon varit med om en liknande situation. Och man skaffar ju inte barn på en vecka. Man planerar tänker och en massa annat de tar tid!

Håller helt med dig om att det inte är okej att skaffa barn om man endast tänker på sig själv. Tur att jag inte är en sådan då. Det verkar mer som om du är arg och mår dåligt över ditt eget liv. Hoppas att du har de bra.
Man behöver inte vara otrevlig!

Tack hehe ja barn lär de inte bli. Har även pratat med min kille och han säger att han vill skaffa barn men inte nu. Och de är ju helt rätt men den där längtan, hur lär man sig hanter/ acceptera den? Blir bara så ledsen när jag tänker på de.

Känns jätte skönt att någon som själv har adhd skriver här min kille tar inte heller medicin på grund av biverkningar som depression och liknande. att vara tillsammans med någon som inte har förmågan att visa känslor kan ibland vara lite jobbigt. Det är många som inte förstår och tycker att han ska skärpa sig. Visa säger typ "hur kan du vara tsm med han". Ja jag älskar ju han såklart! Han är jutte fin underbar och allt annat och de finns ingen tvekan om att jag vara tillsammans med han. Förr var de värre nu har jag fått mer förståelse för vad de handlar om. Och allt är mkt lättare men fortfarande så kan de vara jobbigt ibland. Om vi tex har planerat att vi ska äta middag, sen på kvällen när vi ses är han inte hungrig för han har ätit redan så de blir inte att åka ut å äta. Han kan inte planer så att, äter jag nu så är jag inte hungrig. Ikv. Tex.

Men de är saker ja får leva med, känns bara så skönt att få dela med sig med någon som faktiskt förstår

Haha de där med kattunge hade jag gärna gjort, men tyvärr är jag allergisk får sitta i min Ensamhet

Sedan är ekonomin en grej jag tänker på, är del fel att skaffa barn om man har stöd av socialen?