Pojkvän med adhd och jag vill bli ung mamma.

Ja som jag skrev i rubriken så är jag en ung tjej på 18 år och sedan 4 år tillbaka tillsammans med min pojkvän på 20 år som har adhd och drag av autism. Han är en helt underbar kille jag älskar han verkligen mest av allt. Men ibland undrar jag precis som många andra här på sidan hur ska man stå ut? Han har svårt att förstå andras känslor, visa känslor och planera.
Jag läser tredje året på gymnasiet till undersköterska. Och är färdig till sommaren. Jag bor i en egenlägenhet med stöd från socialen. Under de senaste åren har de hänt en hel del som gjort att jag mognat. Jag har länge velat ha barn som säkert många andra tjejer men nu känner jag mig redo. Jag längtar verkligen efter att skaffa barn!
Och nu till mina frågor. Egentligen har jag hur många som helst, men får nöja mig med dom som känns viktiga just nu
Ovanligt att vara ung och vilja skaffa barn, så seriöst? Vet många som säger "Gud så sött med en bebis" men dom vill nog inte när de väl gäller ha barn nu.
Och sedan undrar jag om de finns någon som har skaffat barn med någon som har adhd? Hur gick de? På vilket sätt kan de vara annorlunda?
Sedan är ekonomin en grej jag tänker på, är del fel att skaffa barn om man har stöd av socialen? Någon annan som gjort de?


Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, ni får ställa en massa frågor, känns som att jag har missar en hel del.

Skulle definitivt säga "SKAFFA INTE BARN NU!", definitivt inte då du går på soc.
Att skaffa barn helt utan marginaler, ingen som helst ekonomisk trygghet är rent ut sagt korkat och väldigt orättvist mot barnet. Du kan inte ens försörja dig själv och du vill tvinga in ett barn i det hela med...

Och jag skulle tänka både en och två gånger på att skaffa barn alls när det finns ADHD/autismspectra störningar med i bilden (är huvudanledningen till att jag själv aldrig komemr skaffa barn då jag själv lider av en mild variant av asperger och sambon har vis problematik med, andra anledningar är tex avsaknad av ekonomisk trygghet), dels så är det ökad risk att barnet kommer drabbas av dessa problem, och du bör kallt räkna med att få ta hela ansvaret för barnet i stort sett ensam och räkna med en hel del extra "problem" innom familjen pga den problematiken.

Jag är emot unga föräldrar. Mest för barnets skull, men även för förälderns skull. Du kommer missa så mycket av din ungdom och även om det känns som att du är redo, så är det inte säkert att du har kunskapen om hur ett barn fungerar och hur du ska agera.

Sen när du startar en tråd här på fb om att du inte är säker på din pojkvän pga hans adhd så bör du nog vänta några år så för att se om han är redo.

du känns skönt white-trashig. du gör som du vill, men jag blir ju tvungen att försörja dig så småningom...

ADHD OCH en släng av autism?

Låter som att det kommer bli en härlig mix på er avkomma..

Skaffa inte barn nu. Du kommer ångra dig många gånger. Tänk när dina kompisar far ut och reser. Kanske jobbar utomlands etc, medan du går på socialbidrag hemma. Det kommer kännas för jävligt.
Att du har en pojkvän med diagnos förvånar mig inte. Folk med ADHD verkar ofta bli pappor tidigt, säkert att det inte är han som pushar dig?

Skaffa aldrig barn för din egen skull. Tänk på barnet. Snacka med mannen. Det verkar som du bara tänker köra en "musfälla" här. Inte schyst. "Bimbovarning" på dina argument för att skaffa barn nu. Det där är tunga primitiva drifter, som vi män aldrig riktigt kommer att förstå.
Köp en kattunge, dom är också himla gulliga.

Det hör kanske till ovanligheterna att få barn före 20 men jag tycker inte det är konstigt på något sätt att du har den lusten. Du har starka moderskänslor och en stark längtan, och det är väl bara ett friskhetstecken tycker jag.

Gällande din pojkvän:
Äter han ritalin? Personer med ADHD som inte medicinerar kan jag tycka är störiga och lättretliga. Men annars så är det inga problem. Medicinen gör att den med ADHD blir lugn, "mogen" och fokuserad eller hur man nu ska uttrycka det. Men har du pratat med han om detta? Vill han också ha barn?
Ni bör inte skaffa barn om inte ni båda vill tycker jag.

Och gällande näst sista frågan:
Ja jag tycker att det är oansvarigt att skaffa barn när man lever på socialbidrag - det är egoistiskt, och jag tycker det är ett tecken på att personen ser barnet som ett objekt. Det är många som skaffar barn bara för att få bättre status av samhälle och bekantskap, eller för att dom tycker det är ett naturligt steg i utvecklingen. Du ska ha en ekonomisk trygghet (dvs ha ett jobb, och besparingar) innan du skaffar barn anser jag. För hur ska du ge trygghet till ditt barn om du själv inte är trygg; som resultat av ekonomiska problem?

Jag antar att du får jobb efter gymnasiet - så jag tycker du ska vänta tills dess att du kommit in i ditt arbete lite och har en ekonomisk stabilitet och trygghet i ditt liv.

Just precis vad jag tänkte skriva.

Det är ingen mänsklig rättighet att knulla fram en massa ungjävlar som man inte har råd att försörja själv. Dom som gör det ändå är skräp. SKRÄP.

Att gå på socialbidrag är miserabelt och fattigt, vänta med barnet tills du har bättre förutsättningar.
Det är det bästa för familjen och barnet du måste försörja i 20 år.

Det gör du redan, liksom jag och en del andra stackare...

Jag tycker inte alls att du verkar särskilt mogen när jag läser det du skriver, om jag ska vara ärlig. Det är en helt annan sak om du redan var gravid, men det är du ju inte. En mogen tjej planerar inte att skaffa barn om hon går på soc.