2011-01-14, 14:14
#1
Ett möte med Mommo
Under en resa i Vietnam träffade jag Mommo (smeknamn för Mohammed) Han var en så kallad moderat muslim, han kom till Frankrike från Algeriet när han endast var 4 månader gammal.
Mommo var en berest muslim som enligt honom själv pratade flytande franska, engelska, arabiska och persiska och även lite swahili.
Han var nu 27år bodde ihop med sin franska flickvän som studerade konst i Vietnam. Tack vare sitt dubbla medborgarskap kunde han uppehålla sig i Vietnam en längre tid utan strul med visum.
Hemma i Frankrike försörjde han sig med bilhandel, då främst import av bilar från Tyskland som han sålde i Frankrike. Han hade även varit inblandad i haschsmuggling från Marocko till Frankrike, vissa partier späddes ut med henna och skickades vidare norrut.
Han sa att Fransmännen var väldigt rasistiska och skyllde allt på Algerierna som han sa var en väldigt stark grupp. Jag försökte ge perspektiv på det och sa att folk i regel blir förbannade på våldsbrott, och allra helst om det kommer ifrån en minoritetsgrupp. Han menade att dem snart var så många att dem snart inte kunde räknas som en minoritet.
Han sa att hans ära var allt, utan den vore han ingenting. Därför måste den försvaras till varje pris. Han hade pga. Rasister, sin ära eller lättkränkthet? Hamnat i många våldsamma konflikter. Varav i ett fall hade han blivit beskjuten med ett avsågat hagelgevär, dock ingen träff.
Efter den händelsen skaffade han sig en egen revolver. Han brukade inte gå runt med den om han inte skulle röra sig i områden där det fanns rasister.
Han sa att han kunde sålla bland kränkningar, t.ex. o han fick höra ett ”jävla arab” av en full gammal gubbe. Så ignorerades det.
Men annars var det taggarna utåt och slåss för sin ära, jag sa att med en sådan inställning så springer man tillslut på sin överman som antingen har en kniv eller pistol och då blir ju det, det sista man gör.
Han svarade
Inshallah
Här har vi kärnan i integrationsproblemen, vi blir så fundamentalt olika uppfostrade. Vi får lära oss att inte tro på gud, att inte slåss och tolerans in absurdum. Detta har gjort oss till ett vekt splittrat folk utan sammanhållning.
Hur många har inte sett en klassisk kulturberikning i valfri svensk stad. T.ex. utanför en korvmoj en sen fredag kväll.
Det hela kan börja med att en berikare med anhang vill tränga sig i kön, svennen säger något och får därefter en snyting. Berikarna kan till och med vara i undertal och svennarna slåss inte tillbaka utan går därifrån med svansen mellan benen.
Svennen har ett konsekvenstänk, han vet att slåss han tillbaks nu så kikkar det igång en kedjereaktion, han kommer inte alltid ha sina kompisar i ryggen, därefter måste han alltid vara på sin vakt, svennen är inte beredd att slåss när han nyktrat till. Berikarna kan blanda in koosiner och brorsor och farbröder. Våldet kommer eskalera och det kommer bli jävligt otrevligt.
Svennen har inget sådant skyddsnät, vi skulle aldrig få för oss i att blanda in våra kusiner eller farbröder i en konflikt i en korvkö.
Nej svennen vill ha det tryggt, bättre då att svälja stoltheten och gå därifrån. Inte heller vill han blanda in polisen då rättssystemet är impotent. Det här urholkar hela vår trygghet och rättssystem, och det går bara utför.
Att folk spekulerar i ett eventuellt inbördeskrig är inte konstigt.
Vad tycker ni? Skulle svensken behöva en dos av fatalism? Eller skulle det sänka oss till någonting vi inte är?
Under en resa i Vietnam träffade jag Mommo (smeknamn för Mohammed) Han var en så kallad moderat muslim, han kom till Frankrike från Algeriet när han endast var 4 månader gammal.
Mommo var en berest muslim som enligt honom själv pratade flytande franska, engelska, arabiska och persiska och även lite swahili.
Han var nu 27år bodde ihop med sin franska flickvän som studerade konst i Vietnam. Tack vare sitt dubbla medborgarskap kunde han uppehålla sig i Vietnam en längre tid utan strul med visum.
Hemma i Frankrike försörjde han sig med bilhandel, då främst import av bilar från Tyskland som han sålde i Frankrike. Han hade även varit inblandad i haschsmuggling från Marocko till Frankrike, vissa partier späddes ut med henna och skickades vidare norrut.
Han sa att Fransmännen var väldigt rasistiska och skyllde allt på Algerierna som han sa var en väldigt stark grupp. Jag försökte ge perspektiv på det och sa att folk i regel blir förbannade på våldsbrott, och allra helst om det kommer ifrån en minoritetsgrupp. Han menade att dem snart var så många att dem snart inte kunde räknas som en minoritet.
Han sa att hans ära var allt, utan den vore han ingenting. Därför måste den försvaras till varje pris. Han hade pga. Rasister, sin ära eller lättkränkthet? Hamnat i många våldsamma konflikter. Varav i ett fall hade han blivit beskjuten med ett avsågat hagelgevär, dock ingen träff.
Efter den händelsen skaffade han sig en egen revolver. Han brukade inte gå runt med den om han inte skulle röra sig i områden där det fanns rasister.
Han sa att han kunde sålla bland kränkningar, t.ex. o han fick höra ett ”jävla arab” av en full gammal gubbe. Så ignorerades det.
Men annars var det taggarna utåt och slåss för sin ära, jag sa att med en sådan inställning så springer man tillslut på sin överman som antingen har en kniv eller pistol och då blir ju det, det sista man gör.
Han svarade
Inshallah
Här har vi kärnan i integrationsproblemen, vi blir så fundamentalt olika uppfostrade. Vi får lära oss att inte tro på gud, att inte slåss och tolerans in absurdum. Detta har gjort oss till ett vekt splittrat folk utan sammanhållning.
Hur många har inte sett en klassisk kulturberikning i valfri svensk stad. T.ex. utanför en korvmoj en sen fredag kväll.
Det hela kan börja med att en berikare med anhang vill tränga sig i kön, svennen säger något och får därefter en snyting. Berikarna kan till och med vara i undertal och svennarna slåss inte tillbaka utan går därifrån med svansen mellan benen.
Svennen har ett konsekvenstänk, han vet att slåss han tillbaks nu så kikkar det igång en kedjereaktion, han kommer inte alltid ha sina kompisar i ryggen, därefter måste han alltid vara på sin vakt, svennen är inte beredd att slåss när han nyktrat till. Berikarna kan blanda in koosiner och brorsor och farbröder. Våldet kommer eskalera och det kommer bli jävligt otrevligt.
Svennen har inget sådant skyddsnät, vi skulle aldrig få för oss i att blanda in våra kusiner eller farbröder i en konflikt i en korvkö.
Nej svennen vill ha det tryggt, bättre då att svälja stoltheten och gå därifrån. Inte heller vill han blanda in polisen då rättssystemet är impotent. Det här urholkar hela vår trygghet och rättssystem, och det går bara utför.
Att folk spekulerar i ett eventuellt inbördeskrig är inte konstigt.
Vad tycker ni? Skulle svensken behöva en dos av fatalism? Eller skulle det sänka oss till någonting vi inte är?
__________________
Senast redigerad av paulkersey1980 2011-01-14 kl. 14:47.
Senast redigerad av paulkersey1980 2011-01-14 kl. 14:47.