Citat:
Ursprungligen postat av PhasersOnFunk
"De utsatta" är som husdjur för den övre medelklassen och journalisterna. De betér sig som barn kan man säga, och i den här psykologin så fungerar det så att det alltid är lättare att projicera på "den andre" än den tråkiga "egne" som man bara är trött på och tycker är trälig. Alltså den lilla Ullareds-shopparen som bor ute bland koskit och potäteland och lutar åt SD. Invandraren är i mångt och mycket ett rent ark som man kan skriva sin saga på. De är som "props" i den övre medelklassens teaterpjäs där de själva är hjälten.
Denna psykoanalys av övre medelklass kan stämma. Eller: den stämde. För cirka fem-tio år sedan var denna "positiva mångkulturism" ännu gångbar. Man trodde på detta; man trodde på det mångkulturella samhället som en idé, en vision, en positiv målbild. Vi var på väg dit. Hand i hand gick vit och svart mot en regnbågsskimrande morgondag. Svenskar fanns inte, nationer fanns inte; vi var alla människor. Och folk i Afrika och MENA var det extra synd om. Vi var ett rikt land som skulle ta emot dem, hallelulja. Den styrande klassen projicerade sina drömmar på ett gulligt svart barn, omvärvd i en svensk modersfamn: här fanns framtiden.
Så långt stämmer din analys, Phasers. Men bilden i sig har tappat lyster. Denna vision är nu åtskilligt skamfilad. Invandring är numera lika med kostnader, det vet kreti och pleti. Massinvandring är lika med kåkstäder. Problem som invandrad kriminalitet och asylfusk diskuteras vid varje fikabord.
Så vad ska komma istället? -- Jag har sagt det förr och jag säger det igen: någon form av nationalism.
Det traditionella Sverige lever. Nationalismen lever -- inte öppet, men dolt. Folk är rejält trötta på att få sin julgran och midsommarstång ifrågasatta. Folk är döless på att begrepp som "blond och blåögd" ger upphov till mediastormar. Vi är i ofta blonda och blåögda i detta land, so what...?
Någon form av nationalism kommer åter. Jag ser den som en trovärdig medspelare i framtidens svenska kultur- och idévärld. Men det blir inte "nationalism light", så som den bland annat torgförs i Dilsa Demirbag-Stens och Per Brauns bok från 2010, "Till frihetens försvar. En kritik av den normativa mångkulturalismen". Den inspirerade ju Liberala ungdomsförbundets förre ordförande Adam Cwejman till en vision, med Dog Dylans ord i en annan tråd:
https://www.flashback.org/sp38467018
Citat:
Cwejman gjorde Demirbag Stens och Bauhns bok till en bibel i LUF. (...) Vad Cwejman och hans vänner presenterade var något helt nytt i den svenska debatten.
Ideologin de presenterade (...) går ut på att ”konstruera” en liberal plattform, ett par minsta gemensamma kulturella nämnare samt implicit koppla det till svensk, ganska oförarglig etno-historia. Milt uttryck: Midsommar, skolavslutningar i kyrkan, vita studentklänningar, kräftor, allsång, folkdräkter, julskinka och blandäktenskap samt att allt detta paketeras i en svenskt, liberalt, oförargligt, kommersiellt och sekulärt Tetra Pak.
Det låter ju betagande det där. Men denna jolmiga Ersatz-nationalism räcker inte. Jag menar, det hade kanske kunnat gå om eliten gett sig f-n på att lansera den när det begav sig, 2010. Istället låg man lågt och hoppades att nationalismen skulle dö ut av sig själv, att ingen längre skulle kalla sig svensk och att massinvandringen skulle utplåna all särart. Sedan dess har svensken vaknat ("etniska svenskar finns", 15 maj 2012). Så Cwejman och gängets vision är nog
too late, too little. Låsningen i den svenska debatten har suttit i för länge. Under tiden har en lödigare, mer sedvanlig nationalism vuxit sig stark i folkdjupet. Folk vill ha sin Herman Lindqvist, sitt Ultima Thule, sin "Röde Orm" och sin traditionella jul och midsommar, utan att behöva lyssna på 40 kulturkärringar som säger att detta är en chimär, svensk särart existerar inte, allt har kommit utifrån... Men eftersom nu kurdisk kultur finns, och thailändsk och japansk och indiansk, så finns så klart även svensk kultur. Den är tillbaka nu, den är satt på kartan. Svensk särart och identitet har åter visat sig, trots eller just därför att den propagerats så hårt för andra grupper.
Mångkultur, förstådd som särartstänk som gynnar alla andra folkgrupper i vårt land, medför automatiskt att även traditionell svensk nationalism kommer till ytan. Hur ska ni hantera det då, mediaelit och politiker...? Man frestas säga: nationalismen är tillbaka och ni bad om det.
Cwejman har ju fått konstatera det på sin blogg, som nyss länkats i tråden.
http://adamcwejman.blogspot.se/2013/...ifierades.html Han noterar hur identitetspolitik för minoriteter samtidigt utmynnat i sådant som akademiska, antivita studier. Och det tycker han spelar högerlägret i händerna. Detta har citerats förr men det är bra; det Fula Gubben-citat som inlemmas är verkligen
to the point:
Citat:
Det är nog inte bara Masoud Kamali som sitter och är glad på sitt arbetsrum nuförtiden. På Flashback korkas champagnen upp. I den gamla, men väldigt aktiva tråden Början på ett krig om mångkulturen kan man läsa exempelvis användaren Fula Gubben som skriver:
Citat:
Vithets-kortet är, liksom segregerings-fenomenet, mycket gynnsamt för realister och patrioter, och bör inte kritiseras utan snarare uppmuntras. "White guilt" som kännetecknade andra halvan av 1900-talet är stendött idag, och det är dags för den västeuropeiska etnokulturen att slänga av sig den påtvingade skurk-masken och ta säte vid bordets huvudända igen. Alla typer av angrepp som anspelar på vita människor, vit kultur och vit historia stöder denna positiva utveckling som sannolikt kommer att dominera kommande årtionden. Uppmuntra de som talar i termer av vitt och svart, även om de är dina ideologiska motståndare.
Se där. Uppmuntra dem gärna! Antagandet är att en ”rasifiering” av samhällsdiskursen i själva verket inte minskar rasismen utan skapar en rasmedvetenhet. Om det finns någon skolboksdefinition av att omintetgöra sitt eget syfte så borde det vara detta.
I det sista stycket är alltså Cwejman ironisk. Han vill så klart inte uppmuntra oss. Han vill varna de antivita propagandisterna för att med sin agenda stärka vit identitet. Men jag tror inte hans varning kommer att bli åtlydd. Jag tror att antivithets-lägret just är på väg att dra i striden. Kanske rent av i DN. Wolodarski, i sin lilla våroffensiv av propaganda, kanske satsar på fas två snart där etniska svenskar ska utmålas som rasister, svensk historia ska fasciststämplas och svensk kultur förklaras som "en fara för demokratin" eller något liknande. Någon form av angrepp på oss svenskar torde i alla fall komma, efter fas 1 som bara hade snyftpropaganda för de upplevda offren, invandrarna.
Nåväl, detta är spekulationer. Men vi har en spännande vår framför oss.
