Citat:
Jojo, lyssnade nyss på studio ett om samma ämne, man intervjuade en expert om saken, till slut sa reportern något i stil med "och så måste jag ställa frågan som nog alla ställer sig.......hur kunde Säpo och försvarsmakten under så lång tid vara ovetande?"Ovanligt klarsynt ledare i Expressen där de skriver om riskerna med att tumma på säkerheten i "mångfaldens" namn:
https://www.expressen.se/ledare/lind...ekvama-fragor/
https://www.expressen.se/ledare/lind...ekvama-fragor/
Den pinsamma härvan lär leda till självrannsakan hos Säpo och Försvarsmakten – men även andra myndigheter bör ställa sig själva obekväma frågor.
En av dem är: Har strävan efter mångfald gjort oss sårbara?
De spionmisstänkta bröderna kom som barn till Sverige från Iran. Peyman Kia rekryterades till Säpo 2007 via ett aspirantprogram, som startades för att förse myndigheten med personal med kompetenser som man tidigare saknat.
För en underrättelsetjänst är språkkunskaper och insikt om andra länders kultur högt upp på önskelistan när man anställer. Att kunna rekrytera personer som genom sin bakgrund både kan språket och förstår samhället man ska analysera – och dessutom kanske har ingångar i diasporagrupper som man vet ofta utsätts för flyktingspionage – kan därför vara väldigt värdefullt.
Men att rekrytera personer med utländsk bakgrund till säkerhetskänsliga positioner medför också risker.
......
I vissa fall är det svartvitt: Sedan Kina fick en ny underrättelselag 2017 måste alla kinesiska medborgare samarbeta med kinesisk underrättelseinhämtning. Det gäller även kinesiska medborgare som bor och arbetar utomlands, till exempel i Sverige.
Vid ett tillfälle pratade jag med en person på Must om avvägningen: Å ena sidan bör myndigheter och företag vara medvetna om riskerna det innebär att anställa någon som har bakgrund i länder som Kina, Ryssland och Iran – de tre länder som är mest aktiva vad gäller spioneri mot och i Sverige – men å andra sidan vill man inte diskriminera.
Den Mustanställde påpekade att vill det sig illa utsätter man inte bara sin verksamhet för risker. Man kan också utsätta den anställdes släktingar som är kvar i hemlandet för fara om man placerar denna på en känslig post. Om du inte samarbetar kanske något tråkigt händer din mormor.
......
2007 var ”Europeiska året för lika möjligheter för alla” – och Säpo var en av sex statliga myndigheter som skulle ”sätta fart” på sitt mångfaldsarbete genom ett projekt som kallades mångfald.nu. Man tog in konsulter och såg över rekryteringsprocesserna. Fick Peyman Kia in foten på Säpo som ett led i detta?
Än så länge vet vi inte om det fanns några varningsflaggor hos storebrodern som Säpo borde ha uppmärksammat redan då.
Men när mångfald blir ett mål i sig ökar risken för att man blundar för säkerhetsrisker. Kandidaten kanske verkar jätteduktig och reko, och man vill ju gärna bocka av mångfaldsrutan som ska rapporteras in årligen.
.......
Då blir det ännu viktigare vilka signaler som kommer uppifrån – både från regeringen och generaldirektörerna. Vad väger tyngst: Jämlikhet eller säkerhet?
En av dem är: Har strävan efter mångfald gjort oss sårbara?
De spionmisstänkta bröderna kom som barn till Sverige från Iran. Peyman Kia rekryterades till Säpo 2007 via ett aspirantprogram, som startades för att förse myndigheten med personal med kompetenser som man tidigare saknat.
För en underrättelsetjänst är språkkunskaper och insikt om andra länders kultur högt upp på önskelistan när man anställer. Att kunna rekrytera personer som genom sin bakgrund både kan språket och förstår samhället man ska analysera – och dessutom kanske har ingångar i diasporagrupper som man vet ofta utsätts för flyktingspionage – kan därför vara väldigt värdefullt.
Men att rekrytera personer med utländsk bakgrund till säkerhetskänsliga positioner medför också risker.
......
I vissa fall är det svartvitt: Sedan Kina fick en ny underrättelselag 2017 måste alla kinesiska medborgare samarbeta med kinesisk underrättelseinhämtning. Det gäller även kinesiska medborgare som bor och arbetar utomlands, till exempel i Sverige.
Vid ett tillfälle pratade jag med en person på Must om avvägningen: Å ena sidan bör myndigheter och företag vara medvetna om riskerna det innebär att anställa någon som har bakgrund i länder som Kina, Ryssland och Iran – de tre länder som är mest aktiva vad gäller spioneri mot och i Sverige – men å andra sidan vill man inte diskriminera.
Den Mustanställde påpekade att vill det sig illa utsätter man inte bara sin verksamhet för risker. Man kan också utsätta den anställdes släktingar som är kvar i hemlandet för fara om man placerar denna på en känslig post. Om du inte samarbetar kanske något tråkigt händer din mormor.
......
2007 var ”Europeiska året för lika möjligheter för alla” – och Säpo var en av sex statliga myndigheter som skulle ”sätta fart” på sitt mångfaldsarbete genom ett projekt som kallades mångfald.nu. Man tog in konsulter och såg över rekryteringsprocesserna. Fick Peyman Kia in foten på Säpo som ett led i detta?
Än så länge vet vi inte om det fanns några varningsflaggor hos storebrodern som Säpo borde ha uppmärksammat redan då.
Men när mångfald blir ett mål i sig ökar risken för att man blundar för säkerhetsrisker. Kandidaten kanske verkar jätteduktig och reko, och man vill ju gärna bocka av mångfaldsrutan som ska rapporteras in årligen.
.......
Då blir det ännu viktigare vilka signaler som kommer uppifrån – både från regeringen och generaldirektörerna. Vad väger tyngst: Jämlikhet eller säkerhet?
Själv trodde jag att den oundvikliga frågan var hur i h-vete Säpo och försvarsmakten anställer utlandsfödda!?