Början på ett mediakrig om mångkulturen?

EDIT: När tjänstemanansvaret är återinfört ska Migrationsverket döpas om till Hemvändarverket och delas upp i två eller flera enheter. De ska därefter sättas att granska varje beviljat beslut om uppehållstillstånd och därefter så ska granskningen av varje enskilt ärende granskas av en annan enhet som inte får känna till namnet på den förra handläggaren. Granskare som inte upptäcker fel ska dömas för tjänstefel och ådömas straff- och skadeståndsansvar.

Jag både håller med om vad du skriver samtidigt som jag (tyvärr) tror att du stannar för tidigt i deras, fiendens, tankekedja. Hynek är vår vän i detta avseende. Han klargör agendan på ett närmast övertydligt sätt som är så demonstrativt överjävligt att jag misstänker att han själv ångrar sig och sin formulering då han med rätta bör misstänka att en backfire kan uppstå.

När vilken som helst person talar om vikten och nyttan av "integration" skulle jag önska att alla mottagare hade Hynek i bakhuvudet och läste budskapet som;

"Det är en skam att det finns någonting vitt i dagens Sverige".

Det är vad de egentligen menar men Hynek är en av de få som har modet att säga det rakt ut. Alla andra krumbuktar sig med integrationsundanflykter (lägger in en brasklapp för den där adopterade Hubinette, han verkar vara lika mentalt perverterad som Hynek . Möjligtvis också Arnstad.).

Angeläget och bra om Cancel Culture av Fredrik Haage i Smålandsposten. Alexander Bard utgör ingång men ärendet är rent generellt.

Amerikanerna har lätt för att hitta bra uttryck men de är ofta svåra att rättvist översätta till svenska. ”Cancel culture” är en av dem. Det betyder en allmän benägenhet att avboka och ställa in aktiviteter på grund av att en viss person skulle ha framträtt. ”Avbokningskultur” är kanske det närmaste ordet för oss. I den alltmer vänsterinflammerade amerikanska debatten handlar det om någon som påstås vara rasist eller sexist, vilket med de godtyckliga måttstockar som numera används kan vara vem som helst.
[...]
Dessa den politiska moralismens valutahajar har nu blodvittring över hela västvärlden. Sverige är inget undantag. Företag, föreningar och organisationer är så rädda för en tweettråd eller kvällstidningsrubrik – den värld deras pr-strateger lever i och av - att de beter sig hur ynkligt som helst för att få vara ifred. Tanken att ha is i magen och vänta ut det som påstås vara en ”storm” eller att faktiskt säga att man inte håller med kritikerna slår dem aldrig. Båda de alternativen innebär en centimeter av risk.

Men någon behöver ta den risken. Cancel culture får inte tillåtas ta fart i Sverige. Nu är vi farligt nära den situation där varje pressansvarig i Sverige självsäkert kan säga till sina oroliga chefer att det inte kan vara fråga om något annat än att man skall plocka bort, avboka och ta avstånd så fort kändisar och aktivister skickar sina första hotfulla tweets. ”Det är det som gäller, det är det alla måste göra”.

Det behövs positiva exempel där en institution faktiskt håller emot och bestämt säger nej. Ett där hajarna får guppa i oförrättat ärende och i offentlig åsyn så att det står klart för alla att mest kränkt inte alltid vinner. Det behövs inte nödvändigtvis mer än ett enda sådant tydligt exempel för att den nu så obehagliga utvecklingen skall kunna bromsas upp. Och den behöver verkligen bromsas. Ingen vettig människa vill leva i det samhälle som väntar längre fram.

https://nxt.smp.se/ledare/alexander-...-hajbassangen/

Och härom dagen adresserade Håkan Boström tjänstemannaaktivismens politiseringsgissel och frånvaron av tjänstemannaansvar.

I april 2018 beslutade en riksdagsmajoritet – mot regeringens vilja – att det så kallade tjänstemannaansvaret borde återinföras. Först häromveckan tillsatte regeringen en utredning i frågan.
[...]
Ett annat problem är ”tjänstemannaktivism”. Det sker dock oftare i mindre skala och på lägre nivåer.
[...]
Tjänstemannaaktivismen utgör ett potentiellt hot mot förtroendet för svenska myndigheter. Det har inte blivit bättre av att värdegrundssignalering allt mer blivit en integrerad del av förvaltningen, inte sällan pådrivet från chefsnivå. Politiseringen ska inte överdrivas, men trenden är oroväckande och i förlängningen riskerar den att leda till krav på att tjänstemännen, enligt amerikansk modell, blir öppet politiskt tillsatta i stället för att anlitas på saklig grund. Öppet politiserade tjänstemän som kan ersättas är trots allt att föredra framför sakkunniga som driver en politisk agenda i skymundan. Professionellt sakkunniga är dock det ideala - ett ideal med gamla anor i Sverige som inte lättvindigt bör kastas under bussen.

Tjänstemannaansvar är inget Alexanderhugg på de problem som finns. Man bör ha klart för sig att grundproblemet handlar om styrning och förvaltningskultur. Svensk förvaltning har under ett antal decennier övergått från så kallad regelstyrning till målstyrning. Tjänstemän förväntas förverkliga politikernas visioner, inte följa detaljerade regler. Det är snarast politikerna själva som varit pådrivande för denna utveckling. Lite tillspetsat kan man säga att en minister idag ägnar mer tid åt att tala med medierna än att styra sitt departement. Det kan vara lite si och så med den styrningen på alla nivåer idag. När tjänstemännen förväntas göra det tunga jobbet är det ofrånkomligt att de också får makt.

https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5dana...A4n-1.29455840

Skönt att inte alla förfäktar idén att sk rasifierades rätt att ostört få hata livet ur vita är den viktigaste och mest akut definierande frågan för framtiden. Det kanske trots allt inte är raserandet av några statyer eller hysteriskt skränande i flock som bär lösningen på nuvarande och kommande problem i sitt sköte. Högst sannolikt kommer heller inte västerlandsvitas påtvingade knäböjande skaffa ris i plåtskålarna till världens verkligt fattiga. Plakat med white silence is violence kommer inte inbringa några Nobelpris på litteraturområdet och inte heller är det en fungerande besvärjelse för tillkomsten av vaccin mot viruset från Wuhan. Det är mycket mycket illa med informationshegemoner och maktfullkomliga tjänstehens som agerar som om så vore fallet.

Låst läge om invandringen

Den tidigare Bonnierkontrollerade kanalen TV 4 meddelar att "det är låst läge om invandringen".



https://www.msn.com/sv-se/nyheter/in...tt-ståndpunkt/

Tiberg har tydligen kommit fram till att det är Moderaterna som är den stora invandringsmotståndaren. Ett nytt spännande grepp onekligen!

För övrigt anser jag att den Stora Hemvandringen kommer att rädda svenskarna.

Det står väl bortom allt rimligt tvivel att Sverige är det land på jorden som blir svårast att förändra enligt de dystopiska inlagor ni skrivit nedan. Tror tyvärr efter 20 år på insidan att ni inte ligger långt ifrån verkligheten.


Vad återstår då om det inte är rimligt att det går att förändra något genom val och förändrat toppstyre. Ska vi luta oss mot tiden och kommande generationers förändringsbenägenhet pga framtida erfarenheter eller är också de förlorade då de vävs in i detta ständiga vansinne antingen de vill eller inte.

Vad återstår då mer än att lägga sig ner och självdö inför denna koloss som maler ner oss till en grå massa, fullständigt nedbrutna av tanken på att inget/ingen kommer hjälpa oss att vända detta.

Vad skulle kunna förändra något, ser inget hopp.

Visst är det hedersamt att du trummar in budskapet om den Stora hemvandringen men ärligt, känns det inte lite falskt inför dig själv att tro på detta.

Tror vi som lever och några generationer efter oss får göra det bästa av saken, sköta oss själva och skratta åt farsen tills en större världshändelse av frukansvärda mått rensar ur och låter de som överlever börja om, ser ingen annan lösning på att landet Sverige ska gå att förändra, sorry.

Systemet är öppet, köp på er och sup skallen av er i morgon, kanske har ni tur och drunknar i nåt dike.

Ett simpelt svar på denna nattsvarta betraktelse: det är samhället som ska förändras först, och sedan följer politiken efter. För att detta ska kunna ske krävs förändringar i omvärlden, alt. ökade spänningar i vårt land. Detta i kombination med större acceptans för åsikter som är brännmärkta i dag öppnar dörren för en annan tidsanda. Tror att det börjar med media och akademin, som så ofta. Infiltration och möjligen politiska beslut (för läroplaner, etc.) som korrigerar den aktivistiska, normkritiska slagsidan någon aning. I övrigt kan jag inte se vad diskussioner om SD etc. har i den här tråden att göra. Kriget om mångkulturen kretsar kring vår kollektiva världsbild, kring värden och värderingar. Inte kring valpropaganda.

I USA är domarna folkvalda i de flesta fall och många av de högre tjänstmännen om de inte är utsedda av politikerna. Andrew Jackson (1824-1832?) införde detta system i USA. Går du tillbaka till 1800-talet var detta system fortfarande intakt. Idag är den icke-valda tjänstemannaklassen mycket större i USA. Donald Trump möte på patrull av av federala domare valda av demokraterna. Notera att Obama råkade ut för samma sak. Detta system USA har kallas för "liberal demokrati". Tanken är att politikerna inte skall kunna bryta mot sina egna lagar. I en del fall handlade det säkert om att jävlas med Republikanerna.

Om de svenska politikerna vill så kan de såklart förändra men de måste vara villiga att ändra lagstiftningen. Sverige har självständiga myndigheter men vi har ingen konstitutionell domstol och vår grundlag har inte överdrivet mycket be bäring även om grundlagen finns. Däremot kan domstolar säga att viss lagstiftning inte går att implementera. Nu pratar vi inte om "extrem" lagstiftning utan mindre förändringar i systemet.

För att använda skolan som exempel. Om du vill besegra den progressiva pedagogiken kan du göra som Isak Skogstad sade till Timbro under ett seminarium - lägg ned lärarprogrammen. Du behöver inte ens gå så långt. Till exempel kan du förkorta den pedagogiska delen lärarprogrammen till en termin (KPU programmen är nere på ett år) och skriva att de skall innehålla ett antal punkter. Dessa kan preciseras. Praktiken kan du ta bort. Varken studenter eller lärarutbildare (även de progressiva) skulle sakna den.

Utöver det kan du skriva om läroplanen och skollagen för att driva skolan åt ett visst håll. Allt detta kunna Björklund ha gjort men han skyfflade bara runt i myndigheterna. Han klarade inte ens av att införa externt rättade nationella prov. Han klarade inte av det eftersom han inte kunde hantera det politiskt. När Björklund lade ned lärarhögskolorna blev det ett liv på lärarutbildare och professorer - en del av dem uppbackade av media. De flesta människor (kanske inte Alexander Bard) är beroende av en försörjning och pressar du tjänstemännen kommer de rulla runt på rygg. Å andra sidan måste du också veta vad du gör och många av politiker har ingen aning om vad de gör. Isak Skogstad, som nu är L-tjänsteman vet vad han gör. Det är därför partiet har anställt honom för att sköta skolfrågor.

Som sagt. Det finns många vägar att förändra skolan. Du kan legalisera hemskolning och privatskolor. Du kan ta bort skolplikten och ersätta den med utbildningsplikt. Du kan återinföra de gamla fyraåriga gymnasieutbildningarna och lägga ned högskolor och universitet. Skolfrågor är ett område där du får ha relativt fria uppfattningar. Faktum är att ingen gillar den här John Dewey pedagogiken - inte ens vänstern men få förstår att "learn by doing" som Dewey förslog handlade om att "söka information själv". I den svenska skolan förklarar sällan lärarna något. De ger dem böcker och säger åt dem att lösa uppgifterna i boken. Ytterst få högstadielärare (det är bättre på gymnasiet) klarar av att hålla en föreläsning längre än 10-15 minuter.

Faktum är att du riskerar att få underkänt på din praktik om du föredrar katederundervisning eller i alla fall initialt använder den i syfte att förklara något. För svenskalärare kan det också vara svårt eftersom John Dewey var emot ljudning - en förutsättning för att kunna läsa vårt skriftspråk. Istället tänkte han sig att eleverna skulle komma ihåg hur varje ord såg ut. Detta byggde han på att kineserna har ett sådant system. Nu kanske du förstår varför svenska barn lär sig läsa så sent? Många svenska barn har ett rätt värdelöst ordförråd - egentligen borde man ha svenska glosor till svenska barn. Så här ser det ut i Asien men detta är alltså den pedagogisk eliten emot. Varför vet jag inte. Du skall förövrigt se bedömningskriterierna från grundskolan till gymnasiet till komvux till universitetet. Det är ett skämt - mellan skål och väg vet alla det men politikerna vägrar ändra något.

............

Malin Wollin skriver avslöjande i en hyllningsartikel till "cancel-kulturen";

Med andra ord så avslöjar hon att åsiktskorridoren finns och skall fortsätta finnas. Ingen skall få säga något. Ett exempel på den här kulturen är Metoo. Vänsterliberala journalisten Mike Tunison hamnade på någon lista som skapats av då arbetslösa journalisten Moira Donegan. Det var rent förtal och Tunison var oskyldig. Donegan arbetar nu på the Guardian med fina bokkontrakt. Mike Tunison har tre skitjobb och är självmordsbenägen.

https://nypost.com/2020/02/01/being-...uined-my-life/

https://www.forbes.com/sites/karlynb.../#2f6eee5b864d

https://www.vice.com/en_us/article/3...snt-done-v26n4

Som ni förstår - den feministen fimpade män som stod i vägen för dem. När man sedan gräver i det här så framgår det att Metoo var organiserat och sanktionerat uppifrån. Ungefär som BLM. Är det någon som tror på Harvey Weinsteins 95 offer?

https://en.wikipedia.org/wiki/Harvey...al_abuse_cases

Om nu dessa rika kvinnor blev våldtagna. Varför hörde de av sig 15-30 år senare? Varför var det nästan bara kända och rika kvinnor? Rika vita kvinnor som vill ha mer pengar eller publicitet. När Jeffrey Epstein tänkte gola om männen och kvinnorna med makt så tog han passande nog sitt eget liv i en självmordssäker cell. Kamerorna stängdes av vid just det tillfället och vakterna låg och sov. Jag är sällan konspiratorisk men mycket av det som sker idag verkar komma uppifrån och sedan flödar det ned i samhället i stort. Själv tycker jag den här Elin Härkönen, som dumpade Paolo Roberto verkar rätt vettig eller?

https://www.expressen.se/nyheter/eli...paolo-roberto/

Ska man förlåta en otrogen man? Frågan är om hon inte blev ihop med den 26 år äldre mannen för den egna karriären och när Robertos karriär gick åt helvete stack hon. Lojalitet? Få av de här kändisarna, journalisterna och politikerna (män och kvinnor) verkar ha någon form av grundläggande moral. De är som människorna i House of Cards eller tv-serien Versailles. Mentaliteten hos rika vita kvinnor verkar vara: "Sångaren Kalle Karlsson, 41 år daskade mig på rumpan på vår studentfest för 23 år sedan. Ge mig publicitet och ett jobb i media!"

https://www.youtube.com/watch?v=m-VigThmLWg

Det värsta är att sådant här sedan flyter ned i det vanliga samhället. Malcom Kyeyune och Markus Allard diskuterade vansinnet på deras podd. Typ, en 40+ gift medelklasskvinna som läser Malin Wollin och sedan får nyanställda 29 åriga kollegan sparkad för att hon ångrar sitt fyllo-ligg med honom efter firmafesten.

Som jag såg under min korta tid vid universitet. Snusktanter med professur som gullar med unga manliga doktorander de är attraherade av samtidigt som de svinar mot yngre män de inte gillar och såklart unga kvinnor.

Under min tid i skolan så fanns det gott om hebefila feministiska 40-någonting övre vita medelklasskvinnor. De svinade rätt duktigt mot 14-18 år gamla tjejer. Antagligen ansåg dessa kvinnor på ett morbid sätt att dessa flickor var konkurrenter till manliga elever de antagligen själva var attraherade av. Intet sagt att de skulle begå ett lagbrott men det var och är ingen brist på snusktanter i skolorna. Mediebilden är såklart att bara män är svin men jag såg bara motsatsen. Ja, för att inte tala om svineriet mot manlig kökspersonal, vaktmästare, assistenter, intelligenta manliga lärare och praktikanter. Många fruktansvärt manipulativa.

Naturligtvis går sådant osagt i Sverige. Det är nog bara på min nuvarande arbetsplats där jag inte ser detta. Jag undrar hur många amerikanska svarta män som har fått sätta livet till på grund av vita kvinnor. Det stryker en svart man omkring i parken klockan nio på kvällen. Han har en hund. Den vita kvinnan (Karen) ringer snuten och sedan är den svarta mannen död.

För att återkoppla. Vår elit triggar horribelt beteende i den lägre och övre medelklassen. De triggar de värsta sidorna hos kvinnor. Frågan är om det inte är meningen?

Annars kan jag rekommendera Martin Aagårds artikel om judar och genetiskt släktskap med Ivar Arpi. Han tog sig ut på djupt vatten men det är rätt kul läsning.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...akten-ar-varst

Käpphäst:

Cancel culture är kollektivets socioekonomiska våldskapital i maktens nollsummespel.

Är våldskapital bra eller dåligt? Det beror förstås på vem som äger och spenderar det, i vilket syfte. Är det möjligt att tänka bort våldet eller hotet om våld, i meningen konfliktåtgärder? Nej. Det kommer alltid finnas där, vare sig det manifesteras öppet eller finns som ett tyst, latent våldsmonopol.

Det har alltid funnits outtalade eller explicita gränser för vad som inte får sägas, måste sägas och av vem, när. Var makten ligger avgörs av vem som sätter gränserna. Därför är svaret på maktlöshet att sätta gränser för sig själv och andra. Kalla det politisk korrekthet, tolkningsföreträde, åsiktskorridor, cancel culture, grupptryck, identitetspolitik.

Det sker inte omedelbart och går inifrån-ut. Först måste makten tas över egna ord och tankar, sedan måste den omgivning som ligger inom den egna horisonten påverkas. När en samsyn skapats inom gruppen, ett inre grupptryck - först då kan gruppen verka utåt mot andra kollektiv.

Det går inte att tänka bort "makt" eller "våld" som realiteter - det går bara att söka maktbalans genom våldskapital i någon valuta. Cancel culture är alltså bortom bra eller dåligt, det är obligatoriskt för vemhelst som inte vill vara maktlös.

Det som behövs är inte ingen cancel culture, utan balanserande egenintresserad svensk cancel culture. Vad får man tycka och tåla och fortfarande höra till? Vilka eftergifter får göras utåt, utan att stötas ut? Hur får utomstående bete sig utan kollektiv reaktion? Att vara illojal hussvensk eller nyttig idiot måste kosta mer än det smakar inåt, liksom att utifrån jävlas med svenskarna. Det är enkel spelteori.

Håller med om att tanken på SD som frälsare och räddning är absurd, med tanke på hur samhället är uppbyggt. Och som Nergus säger, Trump vid makten blev bara en studie i att "systemet" alltid vinner, oavsett vem som tar över och vilka ambitioner denne har som ingång.
Sant, men sverigebilden med tillhörande värderingar måste åter komma från folket vilket du skriver. Som det är nu, känner ingen igen sig i varken den externa eller interna bilden, vi är som folk ett stort jävla frågetecken, ingen vet vad som gäller eller hur man ska förhålla sig till sin egen nation. Situationen är förvirrad och det verkar som att man vill ha det så.

Alla i tråden kanske inte vet det, men Isak Skogstad är djupt hatad bland tjänstemännen på Skolverket och liknande skolmyndigheter. Jag råkar ibland hamna i dessa kretsar i sociala sammanhang och Isak Skogstad uttalas med ungefär samma tonfall som Quisling gör i Norge.

Erkänner att jag inte kollade din länk men eftersom både Flam och Westerholm är två av dom som jag följer i mediekriget så har jag sannolikt sett intervjun tidigare, kommer inte heller ihåg exakt vad du anmärkte på men jag tror mig förstå ungefär vad det gäller.

Jag gillar alltså Flam, ser honom som en av mina, precis som Westerholm, Arpi, Sofie Lövenmark, Panshiri, Bard mfl mfl.

Långt ifrån perfekta alltså, men jag läser och lyssnar 1000 ggr hellre på dem än Arnstad, Pascalidou, Guillou, Anders Lindberg och Wolodarski mfl mfl som staten och media vill att jag ska följa och lyda.

Mina uppräknade favoriter omger sig med mycket om och men, säger sig ta avstånd från än det ena och än det andra för att inte anklagas för rasism osv, gissar att vissa är mer ärliga i sina avståndstaganden än andra och med det blir det ju ett avstånd mellan dem och mig.

Läser just nu Den svarte mannens börda och i förordet så tar författaren avstånd från hyllningarna från sverigedemokrater och "andra rasister" som gillar honom. Ytterst irriterande för mig givetvis men det är väl priset man får betala för att någon ska våga ifrågasätta den idiotiska idén att vi skulle ha någon speciell skuld för kolonialismen.

Flams grej att en svensk tiger skulle vara en symbol för vår tystnadskultur är idiotisk, ja visst, hans flännande över att Carlqvist fick vara med i Hur kan vi är löjligt och hycklande hans försvar av omskärelse är patetiskt.

MEN jag gillar hans podd och jag lyssnade senast igår, han låter kontroversiella röster höras, han försvarar yttrandefrihet (utom för Ingrid då) kritiserar feminism och islamism och klimatalarmism.

Aldrig har jag hört honom hylla mångkultur och massinvandring.

En podd som låter mig lyssna på kritiker av våra statsidelogier utan mångkulturvurmande är min typ av podd. Vet ej om Göran Rosenberg har någon podd men eftersom jag knappt står ut med hans fem minuters krönikor i SR så skulle jag aldrig ämna till att lyssna på Rosenbergs podd om den finns.

Hörde nu på morgonen Flam i P3 där han sa någonting i stil med att bokens syfte är att visa att även Sverige kan välja fel sida.

Det stämmer med min tolkning av boken, att varna för att vi har valt fel sida när vi valde islamism och dess medel massinvandring.

Att väcka fårskallarna genom att säga att vi stod på fel sida även förra gången kanske är ett sätt.

Att peka på minareterna som smälls upp med arabiska pengar fungerar bara på de som inte är lika fårskalliga.

Jag känner inte till Isak Skogstad. Men med tanke på din beskrivning så gillar jag redan honom.