Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den fullständigt osannolika värmländskan är väck nu sen en tid som utrikesminister så vi får se vad den bräkande men mer kompetente (annat vore omöjligt) Ann Linde förmår reparera.

Bara skenbart dock tyvärr hur mycket Linde än försöker för det krävs absolut en annan regim för att åstadkomma märkbar förändring för att stoppa Sverige som tillflyktsort och världens växande sopstation med deklinerande exportindustri.

Hela juridiska systemet är nu äntligen etablerat av vänsterliberaler och pratiserat av Migrationsverket och dess domstolar att förverkliga Sverige som mål för allsköns folk världen över.
Ett lex som nyligen kunnat läsas om i Expressen är den kriminella afrikanen som inte kunde utvisas för sitt brott i Sverige (våldtäkt) för att detta tillsammans med hans påstående att ha deserterat kunde ge honom hårt straff i Eritrea och detta strider mot Sveriges samvete och undertecknande av internationella avtal.
Alltså kom till Sverige, ljug dig till put, begå brott och bli för livet kvar här. Begå gärna fler brott för det stärker din fortvaro i Sverige, så dikterar hindren mot utvisningslagarna.

Juden Wolodarski skriver i sin ledare idag i DN att vi är vidriga som ifrågasätter asylgivandet i Sverige till dessa afghaner - som generellt bevisligen på kort tid i Sverige är mer kriminellt belastade bl a genom droghantering än folket i allmänhet - när de hävdar förföljande i sina hemtrakter men ändå efter kort tid har råd att åka hem igen till förföljelsen för familjefirande.

Juden Wolodarskis stigmata på oss består av ett citationstecken kring ett landskapsfolk som de omkomna afghanerna omgavs med i en tweet - i judens hjärna en vidrighet mot tragiskt unga släckta liv som vida höjer sig över skjutningar och sprängningar i det fördjupade knarkträsket Sverige.

Att talmudtuggare som Wolodarski betraktar oss icke-judar som vidriga ingår i det religiösa koncept som håller dem själva för att vara människor och vi andra icke-människor skapade för att vara slavboskap till dem.

Som av en händelse frågar sig Jan Tullberg idag på Fria Tider huruvida asylrätten ska reformeras eller avskaffas i sin helhet.

Det räcker inte med marginella justeringar, utan det behövs en radikal omläggning som bygger bort systemfelen. Asyl är ingen ”rättighet” utan en ynnest som ett mottagarland kan ge eller inte ge. Här följer en text om några av de brister som präglar det nuvarande systemet, skriver Jan Tullberg.

https://www.friatider.se/asylratten-...-avskaffa-helt

Det är en sådan text lätt kan få figurer som Wolodarski att gråta blod då den inte bara ifrågasätter den sk asylrätten utan även tesen att döden per definition skulle vara ett orimligt straff för brottsliga handlingar. Det är inte givet att vi ska avstå att utvisa kriminella till länder som tillämpar dödsstraffet och vi bör fråga oss själva huruvida det inte är rimligt att avrätta våldtäktsmän vare sig de är invandrade eller ej.

Wolodarski lider av ett familjetrauma som drabbade hans familj i deras forna hemland. En beklaglig händelse som inte har något med dagens Sverige att göra. Men likt drivs han av två tvångstankar. 1. Alla som säger sig vara flyktingar skulle kunna ha varit hans förlorade familj. 2. Alla som ifrågasätter det rimliga i hans tankemönster likställer han med de bödlar som mördade hans förfäder.

Ingenstans ser han skillnaden i det som utspelas nu o det som en gång skedde. Ingen stans kan han härleda intolerans o trakasserier mot judar, homosexuella annat än i nazismen.

Wolodarski är ett av Bonniers största misstag, det o utnämnandet av Viggo Cavling som expert på den ”nya” journalistiken o medielandskapet som växte fram för 15 år sedan.

Det som man sår får man också skörda.

Det är i alla fall nu mycket känsligt att minst 17 personer på ett plan varit bosatta i Sverige, hur många andra plan flyger från regionen mot norr? Vilka volymer av skyddsbehövande är på semester i sina forna hemländer som de flytt ifrån?. Varifrån kommer pengarna?

Eller så är det alternativ 3. Att det är hans uttalade uppdrag att med alla medel driva på massinvandringen.

Det är ju också en tanke men priset för dem själva är på tok för högt. De tappar pengar i en skala som knappast kan berättiga politisk påverkan.

Än mer intressant är att nu plötsligt så kommer publikationer som Hem o Hyra ut med bättre gräv jobb än de stora drakarna som åtnjuter gigantiska presstöd.
DN är ett sjunkande skepp. DNs problem är inte det nya medialandskapet. DNs problem är att de inte klarar av att producera en produkt läsarna vill betala för. Än mer smärtsamt blir det när publiken som övergivit dem istället Swishar de Lamotte, Kvartal, Henrik Jönsson, Aron Flam, Nyheter Idag, Swebbtv o Bert Karlsson pengar istället. Just Bert Karlsson måste smärta extra i finrummen.

Här finns flera missförstånd. Man startar inte en tidning för att ge vinst (det är sekundärt). Man startar en tidning för att utöva makt. Vinsten, eller i alla fall jämnt-upp-gåendet, finansierar maktutövandet men det finns inget hinder för att gå med förlust -- det beror helt på hur man värderar maktutövningen. Papperstidningen DN kommer tillåtas gå med hur stor förlust som helst eftersom den fysiska produkten på en makthavares bord är ovärderlig påverkan. Papperstidningen DN kommer vara den sista kvarvarande papperstidningen i landet så länge man inte lyckas få "papperstidning" som koncept att vara ett omoraliskt val för konsumenten.

DN är heller inte alls intresserade av att "producera en produkt läsarna vill betala för" eller av sådana som Lamotte. Det som är viktigt är att behålla greppet över de som man vill påverka, och då spelar det ingen roll om Kalle i Landskrona swishar några hunkor till någon frilansare. Vem bryr sig om Kalle. Det viktiga är att hålla en stabil linje mot målgruppen, som är välbeställd innerstadsmedelklass, det vill säga de som i praktiken styr och implementerar allt som betyder något i Sverige. Så länge man kan hålla dem i en åsiktsbubbla, så länge kan man påverka politiken, och det är också ur det perspektivet attackerna mot "swishhororna" ska ses -- det är ett moraliskt avståndstagande, som ska påverka läsarna, så de inte eftersöker den information "de omoraliska" får fram.

"Krympandets radikalisering" är alltid en höjning av identitetsinsatserna. Är ni med oss eller mot oss, vrålar ingruppen. "Är ni med SvT, SR och DN eller är ni med HOROR!". Det moraliska maktutövandet kan inte bli mycket tydligare.

Det finns en fundamental hake i ditt resonemang: Det förutsätter att DN når den målgrupp som de vill utöva makt över och att den målgruppen i sin tur har meningsfull makt.

Om folk börjar skratta åt DN har de inte sådär jättemycket makt, kan man tycka.

Det närapå alla i min bekantskapskrets har slutat läsa DN. Först o under lång period helt undermålig. Numera en driftkucku.

Det finns bara en person jag känner som läser DN. Han är pensionär o bor i en villa med sjöutsikt i Stockholm. När jag var frågande så svarade han: Har man koll på propagandan så förstår man samtiden.

Jo vänta, ett par kvinnliga bekanta i kultursvängen. Bor man i Midsommarkransen så läser man DN.

Denna äldre klarsynta gentleman vill åtminstone jag höra mer utav på Flashback. Du får lov att hinta så han hittar hit.

Den minsta gemensamma nämnaren är människor.

Problemet med att gruppera de med svenskt medborgarskap med andra bosatta i Sverige är att det eroderar värdet av medborgarskapet.

Ett sluttande plan i en värderingsfråga. Lite varje gång, till slut är medborgarskapet helt utan värde.

Härskarklassens lakejer på DN härsknar till och tar till allt grövre ammunition och nu ser allt fler det som skämt.

Antingen ett skämt att skratta till eller skämt som att det förgiftar konsumenten.

Att läsa DN är en form av missbruk. Det känns bra i det korta perspektivet men i längden skapar det stora problem.
KO borde granska DN.

Frågan är om klientelet i DN-bunkern har gjort gärningen enbart för profiten, eller om det har funnits några bakomliggande genuint ”goda” villfarelser som drivkraft. De måste ha varit medvetna om utvecklingen ganska länge kan man misstänka.

Jag kanske är en dumbom som har svårt att motivera mina val i livet enbart utifrån ett simplistiskt vinstmaximerande. Gäller det måntro även vingmuttern? Är det måhända så att han fastnat i sin egen välavlönade prestige att utvägarna ur sin roll varit oframkomliga.