Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vilka är "vi" då? Homogena internetrörelser finns enkom i ditt huvud eftersom ditt resonemang bygger på en straw man som är lätt att attackera för att den "tokig" och "en del av en drömvärld".

Angående det första du säger så är ekonomin troligen det viktigaste för alla partier, men en beståndsdel av den realpolitik som syftar till att upprätthålla och förbättra har varit att parallellt propagera för att tillväxt går hand i hand med invandring i sig (vilket inte stämmer). Man slår två flugor i en smäll, tror man, men så fungerar det dessvärre sällan inte om man känner till i alla fall vissa delar av verklighetens komplexa beskaffenhet. Det låter som en tröttsam klyscha, men drömvärlden lever "sjuklövern" och media i därvidlag.

Är det en seriös fråga? Du inledde med att gissla föreställningen, att "allt [handlar] om invandring". Det var tydligen en ren projektion av din egen utblick (why am I not surprised..).


Svenska politiker är politiskt ansvariga för sin egen, världsunika invandringspolitik och dess konsekvenser. Guess what.. svenska politiker kommer inte att kunna skylla ifrån sig och hävda, att de (till skillnad från andra länders politiker) var maktlösa, inte visste, inte kunde, inte begrep m.m.

Ja, fast det finns en del förnumstiga individer som tror att de "egentligen" vet hur det ligger till med allt och kör med den typen av käpphästar på ett "seriöst" sätt.

Det är många gräsrötter i Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet som har klagat genom åren. Ett skäl till Moderaternas framgångar har just varit på bekostnad av det socialdemokratiska misslyckandet att erbjuda trovärdiga visioner. Socialdemokraterna har inte kunnat erbjuda några större reformer sedan 1990-talet. Det har inte funnits pengar för större reformer sedan 1970-talet. Fram till 1990 talet så ökade statsskulden enormt. Många av de S-märkta reformer som gjordes under 1970-talet gjordes på lånade pengar.

På 1990-talet tog det dock stopp och S höjde skatterna och så gick den svenska statsskulden tillbaka. Men för S räckte det inte bara med att höja skatterna. De var också tvungna att lägga ut det som var offentligt på entreprenad (privatisering) och sälja ut svenska företag. Globaliseringen (som S är medskyldiga till) bidrog också till att sätta hundratusentals människor i arbetslöshet. Göran Perssons lösning på problemet var att sätta människor i förtidspension. Statistiken såg bättre ut med kostnaderna var enorma. Till slut såg de flesta att ”kejsaren var naken” – folk vill trots allt ha arbete. Persson hade inget svar på de här frågorna och han tänkte då rakt inte förändra något i politiken. Från Perssons perspektiv var det naturligt:

Problem: Globaliseringen leder till massarbetslöshet.
Lösning: Vi kan mildra det genom att skjuta upp problemen genom att sätta folk på universiteten, förtidspensionera och sätta folk i bidragskarusellen.

Notera att det inte fanns något som helst intresse hos Persson att stoppa globaliseringen eller expansionen av EU. Snarare tvärtom – men Persson visste också att om man spottar de egna i ansiktet får man en örfil. På sin höjd var Persson orolig för en baltisk massinvandring, som skulle sno arbeten från arbetarklassen. Den oron hade inte Tony Blair.

Moderaterna lanserade lämpligen ”Nya Moderaterna” inför valet 2006 tillsammans med det som kom att kallas för ”Alliansen” (De fyra borgliga partierna). Nya Moderaterna bestod av nedtonad marknadsliberalism. Istället skulle det säljas ”arbetslinjen” och ”socialliberalism”. Persson kunde inte försvara det faktum att han satt nästan en miljon människor i olika typer av bidrag. Alliansen hade också fått hjälp av Bonniermedia – som ägnade ganska stor tid åt att skriva ned Göran Persson. Moderaterna lovade också ”heligt” till gräsrötterna att denna ”omvandlig” bara vara temporär.

Många M-märkta kärnväljare stannade kvar men långt ifrån alla. Många gick till det nu ”nyliberala” Centerpartiet under Maud Olofsson, som lovade samma sak men i gamla MUF-toner. Det var en succé och valet 2006 var Moderaternas och Centerpartiets val. Valet 2006 var dock ingen succé för Kristdemokraterna och Folkpartiet. Folkpartiets vänsterfalang (Ullenhag och Ohlsson) hade tagit över och förbjudit Fp bedriva den ”betongliberalism” de drivit 2002. Istället försökte Fp-ledningen gå runt detta genom att låta ett antal personer med FP-märkning säga det som ledningen inte fick säga. Ledningen sa också (då och då) visioner som inte hade någon som helst förankring i partiet. I Kristdemokraterna var det kris. Vart skulle KD vandra? Mot Göran Hägglunds socialliberalism?

År 2007 tog Mona Sahlin det sargade socialdemokratiska partiet. Hennes version för partiet var mer tydlighet i internationalismen och mångkulturalismen. I princip förordade Sahlin att i fall Sverigedemokraterna skulle ta sig in i riksdagen 2010 så skulle samtliga partier i riksdagen samarbeta med varandra, för att på så sätt sätta Sverigedemokraterna i Cordon sanitaire. I princip vädjade Mona Sahlin till väljarna att all politik är gångbar, bara den är internationalistisk. För sin egen del så hade hon inga som helst problem med att adoptera internationalistisk nyliberalism. Detta var naturligtvis inte populärt hos gråsossarna. Perioden 2006-2010 hade knappast varit lysande för alliansen men motståndet var svagt. Taktiken var den samma som förra valet för samtliga allianspartier.


Efter valet 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Alliansen insåg att de inte kunde bedriva politik i riksdagen och SAP insåg att de var förlorade. I Kristdemokraterna och Folkpartiet vann den internationalistiska vänsterfalangen samtidigt som KDU gick höger ut och LUF gick åt en humanistisk nyliberalism. I Centerpartiet så valdes nyliberalen Annie Lööf. Det var naturligt, eftersom Maud Olofsson hade tydligt deklarerat för de oroliga starka männen i landets kommuner att ”framtiden låg i ungdomen och Stockholm”. Moderaterna hade i sin tur inget annat val än att sälja sin själ till Miljöpartiet. I SAP så kastades Sahlin ut och istället tog man in Håkan Juholt. En gråsosse som började rensa ut alla identitetspolitiker ur partiet. Det blev ramaskri och efter ett år försvann Juholt. SAP valde då Stefan Löfven – en man som inte syns överhuvudtaget eftersom han inte sitter i riksdagen. Detta slår dock väl ut i opinionsundersökningarna. SAP har fortfarande ingen politik. I Vänsterpartiet så åkte Ohly. Han fick ge vika för smartare Jonas Sjöstedt, var ”affärsidé” går ut på att kritisera det som folk inte gillar, så som EU men samtidigt vara för EU. Det kommer med all sannolikhet slå fel eftersom det bara finns ett parti i riksdagen som är emot EU, och det är Sverigedemokraterna. I Miljöpartiet så var det dags för ”städning”. Åsa Romson och Gustav Fridolin fick chansen. Båda populära oss ungdomar och kan i det närmaste beskrivas som internationalistiska och (normativa) liberala mångkulturalister. I princip två stycken kopior av Erik Ullenhag.

Vad vi nu ser är att det blir mer tydligt att det finns stor spricka i etablissemanget. I alla fall i politiken. I media är man ordentligt orolig. I synnerhet börjar de förlora kontroll över internet. De tio största svenska nyhetssidorna enligt Alexa är idag: Aftonbladet (5), Expressen (13), Dagens Nyheter (14), Svenska Dagbladet (16), Sveriges Television (23) & SVT-Play (38), DI (27), Sveriges Radio (31), Göteborgsposten (49) , Avpixlat (54) och Fria Tider (71). Även om Fria Tiders och Avpixlat marknadsandelar på internet handlar om någon procent så är det tillräckligt för att få det gigantiska etablissemanget att skaka. Det är därför som mainstream media diskuterade i fall det var rimligt att av-anonymisera internet. Idag ligger de revolutionära nazisterna på Nationell.nu på plats 156 på Alexa. Nazistiska nättidningen Realisten ligger på plats 253 och de antisemitiska etnopluralistiska hattidningen Nationell Idag ligger på plats 638. Jämför detta med Expo som ligger på plats 1264. ´

Men för att ni skall fatta. Nationell.nu är större i Sverige än The Guardian, Helsingsborgs Dagblad, Barometern, Nyheter24 och Borås Tidning. Realisten är större än The Huffington Post, Verdens Gang, Newsmill.se (En fallande stjärna), Metro.se, Affärsvärlden.se och Search Magazine. Att ligga på topp 500 i Sverige är BRA. Jag är rätt säker på att Nationell.nu kommer nå målet: Bland de största hundra sidorna i Sverige. Som nu förstår - Nationell.nu är så jävla galna så till och med Flashback-rasisterna undrar vad fan de håller på med, men så är det i Sverige. Vår elit släpper knappt in liberal kritik av den normativa mångkulturalismen. Är det då så konstigt att nazismen, i alla fall på internet, växer?

En Ann-Cathrine Junger skriver under strecket i dagens SvD om Breiviks koppling till kontrajihadismen. Texten är baserad på en norsk bok om samma ämne, och säger egentligen inte särskilt mycket nytt. Det får väl ändå ses som en av tidningens bättre texter om Breivik idag (jämfört med, exempelvis, Rosenberg som istället skriver om Facebooks radikaliseringseffekt på brännpunkt).

Generellt hålls den väntade tonen, alla på högerkanten har visst ansvar för Breivik, allt prat om islamisering är en konspirationsteori och konservatism är farligt . Se exempelvis följande citat, som dessutom tangerar trådens topic.



Men vissa avsteg och vinklingar som jag upplever förekommer mera sällan i MSM förekommer också:



Jag tycker framförallt att det är intressant att en så pass faktabaserad text om Breiviks ideologiska hemvist tas in - det vanliga är ju att försöka kleta honom på så mycket av högern som möjligt med hjälp av den breda penseln.

edit: Är det förresten bara jag som inte sett termen "salafijihadist" innan? Min magkänsla är att jag inte gillar den, luktar nyspråk.

Det kokar i flera grytor utan tvekan men samtidigt finns också starka krafter som vill hålla locken på.

Som jag har sagt tidigare pågår ett chicken race mellan de röda och de orangeblå i I&I-frågan. Det känns dock som det händer mest i den socialdemokratiska grytan just nu. Bara under sommaren har Göran Dahlström, Gunnar Wetterberg och Johan Westerholm stuckit ut hakorna. Socialdemokrterna kommer blöda mest till SD om man fortsätter låtsas som det regnar. Det är ffa socialdemokratiskt styrda kommuner som kommer ta emot de närmaste årens invasion av somalier och de omedelbara konsekvenserna av denna. Man kommer, för att blidka de allt mer upprörda gräsrötterna, att vara tvungna att komma med skarpa förslag före valet men det skulle inte förvåna alls om man ligger lågt till ända valåret 2014. Risken för Löfven om han kommer med kontroversiella förslag är inre splittring och kaos i partiet.

Inom Alliansen/borgerligheten finns också kritiska röster ffa på SvD:s ledarredaktion där nu Santesson och Gür ersatt Gudmundson. Lundberg på Axess bloggen har försiktigt backat upp Dahlström och Wetterberg och har även återgett en text av Selimovic (Fp) som handlade om behov av tuffare krav och ökad disiplin i förortsskolorna för att nå bättre skolresultat. Några konkreta förslag från allianspolitikerna mer än Reinfeldts "etniska svenskar" (+ Fp:s språkkrav i repris) har det dock inte kommit än så länge.

Jag tror inte på någon snabb förändring av "samhällsklimatet" om inte något radikalt nytt inträffar. Det är trots allt fortfarande samma etablissemang som kontrollerar media och partierna. Det som skulle kunna hända om någon triggerhändelse inträffar är att vi får stora gatumanifestationer liknande de som EDL ordnar riktade mot islam, kriminalitet eller mot etablissemanget & invandringspolitiken.

Det har varit mycket "salafist" och "jihadist", iallafall det senaste halvåret. Det är antagligen ett resultat av att media, fulla av Arabiska Vår-känslor, rehabiliterat begreppet "islamist"

"Ojsan, var de så många? Cecilia Uddén, vad hette de här marginaliserade dårarna nu igen? Salafister? Ok. Med start idag är det dom som är, och alltid har varit, Hotet mot den nya, prunkande demokratin i Maghreb. Vanlig islamism kan av förklarliga skäl inte vara no-no längre."

Ja, men just kombinationen har jag inte sett tidigare. Google verkar vid en snabb koll inte ge några träffar på svenska heller.

I vilket fall är det lite roligt, eftersom jag vill minnas att det i början av WoT gjordes försök (av the usual suspects) att hålla emot användningen av jihad som beteckning för våldshandlingar. Det var mycket prat om att "det betyder strävan" och intervjuer med muslimer som pratade om deras jihad mot diverse oförargliga mål. Nu verkar det helt koscher att använda, det från jihadi inlånade, jihadist som synonymt med våldsam islamist. Jag tolkar salafijihadist som ett försök att återta de förment fredliga betydelserna av jihad.

Bra jämförelse. Om vi bestämmer oss för att etnisk-kulturella skiljelinjer egentligen inte finns utan upprätthålls genom ständiga omförhandlingar, ja då finns de ju inte. Om nu bara de som menar att etniska och kulturella grupper och konflikter är existerande skulle hålla tyst eller inte släppas fram i "samtalet" - ja, då skulle det svenska samhällsklimatet vara lika konfliktfritt som i Sovjetunionen 1986!

Intressant nog kommer trots det en del texter fram som tar upp etnisk-kulturella konflikter. Det sker bland annat i boken De hatade: Om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton. Hans reportagebok handlar om Ungern, Nederländerna och Norge. Reportaget om Holland handlar delvis om etnisk-kulturella skillnaders roll för samhällskonflikter. Linton beskriver Hollands storstäder (liksom i andra europeiska städer) som tredelade samhällen.


Linton hänvisar till Ian Burumas bok Mordet i Amsterdam hur man började diskutera denna utveckling. Debatten tystades till en början med rasism- och nationalismkorten av den välmående innerstadsbefolkningen. Från denna konflikt uppstod debattörer som Pim Fortuyn och Geert Wilders.

Denna utveckling känns igen från Sverige, men i Holland kan man inte rösta med fötterna lika långt bort som i Sverige och därmed så kom invandrarna bostadsmässigt ganska snart "ikapp" holländarna. Linton citerar ett samtal med historikern Thomas von der Dunk: (PVV är Wilders parti)


Det är uppenbart att "holländare" finns med i analysmodellen i en motsatsställning till invandrarna. Det går kanske att dra slutsatsen att så länge invandrarna tillhör underklassen så behövs inte mycket mer än den socioekonomiska skiljelinjen för att skapa ett accepterat "vi och dom". När invandrarna börjar avancera så räcker inte den socioekonomiska skiljelinjen längre utan etniska och kulturella skillnader får större betydelse då det numera råder konkurrens mellan allt större del av ursprungsbefolkningen och ättlingar till invandrare. Att man tar upp etniska och kulturella skillnader och motsättningar för gränsdragning är inte särskilt märkligt.

När svenskar inte kan rösta med fötterna längre utan vart de än flyttar i Sverige möter "mångkulturen" så har kanske Sverige nått det stadium där etniska och kulturella skillnader blir självklara för samtalet. Så länge som svenskar kan dra sig bort från "mångkulturen" kan man fortsätta påstå att sådana skillnader inte finns, alla är vi svenskar osv.

Så länge man kan påstå och inte bli utskrattad av mediakrigets mainstreamdebattörer för påståendet att etnisk-kulturella skillnader och motsättningar egentligen inte finns befinner sig Sverige i en annan fas i mediakriget om mångkulturen än Holland. När Sverige kommer till samma fas i mediakriget som råder i Holland, ja då kommer man troligen att acceptera etniska och kulturella skillander och motsättningar som relevanta för debatten. Det kan dröja. De svenska villasamhällena i förorterna är inte små!

Tokvänstern på Aftonbladet mediakrigar med oförminskad intensitet, eller anas tom en desperat frenesi i dagens megastinkbomb:

http://mobil.aftonbladet.se/kultur/article15145629.ab?partner=wwwredirect

"Alla ska med" i Petter Larssons vansinnesraid (mer Mattias Flink än Breivik). Fjordman, Ekeroth, SD självfallet....men sedan: Bo Rothstein, Lisbet Lindeborg, Reinfeldt, Fredrik Ekelund osv. Alla är de ondskans och rasismens hantlangare! Bra Petter Larsson, fortsätt så. Snart kommer varenda förskolefröken och bilmekaniker ha fattat att Aftonbladet-vänstern är dumma i huvudet.

Det vet jag självklart men det är dock vänster för det.

En fotnot: sidan swedenconfidential.info ligger dessutom redan topp 100, en sida som jag var helt omedveten om tills nyligen. En ganska ilsk och raljant sida som dock har en väldig energi och uppdateringstakt.

För att tala om mediaomvälvningar så väntar jag bara på vem som ska lyckas skapa ett svenskt drudgereport först. Det finns klara likheter mellan dagens svenska medielandskap och det amerikanska när talk radio, Foxnews och drudgereport ritade om allt. Det finns en enorm disconnect mellan det som amerikanerna kallade "elite liberal media" och en stor del av befolkningen även i dagens Sverige.

Några kommer att bli snuskigt rika på att bli Sveriges Limbaugh eller Drudge.