Citat:
Vad var det för rasistiska tirader Röda Korset-damen hävde ut sig? Vad händer idag med den student som klistrar upp en lapp på ett amerikanskt universitet om att det är OK att vara vit?
Omvänt - varför skulle en skitnödigt formulerad oro för könsobalansen vara mer tabu än andra funderingar som Arpi, Gudmundsson eller Teodorescu redan publicerat vid det laget? Vad hade hänt, mer än några sura och insinuanta tweets?
Välj parallelluniversum, så bor vi alla där tillsammans sedan. Jag har inget emot axelryckningsvarianten.
Jag har redan sagt att jag kan förstå anpasslighet på ett mänskligt plan, precis som man kan förstå att en åklagare, polis eller journalist viker ned för hot från kriminella. Dock är det fortfarande pliktförgätet, på ett sätt som skiljer sig från den vanlige medborgaren.
Vad är vitsen med ett kommentariat som inte förstår, törs eller tillåts att göra annat än att i efterhand avspegla den opinion de misslyckats mästra till underkastelse, i samtidens mest ödesdigra fråga?
Sedan är det bra att du inte accepterar mindre än repatriering, vilket jag gissar är en radikalisering från din sida under den åsiktsresa som kanske inte är över ännu. Att inte acceptera sakers tillstånd är det viktigaste steget mot förändring.
Omvänt - varför skulle en skitnödigt formulerad oro för könsobalansen vara mer tabu än andra funderingar som Arpi, Gudmundsson eller Teodorescu redan publicerat vid det laget? Vad hade hänt, mer än några sura och insinuanta tweets?
Välj parallelluniversum, så bor vi alla där tillsammans sedan. Jag har inget emot axelryckningsvarianten.
Jag har redan sagt att jag kan förstå anpasslighet på ett mänskligt plan, precis som man kan förstå att en åklagare, polis eller journalist viker ned för hot från kriminella. Dock är det fortfarande pliktförgätet, på ett sätt som skiljer sig från den vanlige medborgaren.
Vad är vitsen med ett kommentariat som inte förstår, törs eller tillåts att göra annat än att i efterhand avspegla den opinion de misslyckats mästra till underkastelse, i samtidens mest ödesdigra fråga?
Sedan är det bra att du inte accepterar mindre än repatriering, vilket jag gissar är en radikalisering från din sida under den åsiktsresa som kanske inte är över ännu. Att inte acceptera sakers tillstånd är det viktigaste steget mot förändring.
Skulle vilja lyfta den här frågan ur ett annat perspektiv som har att göra med frågan om medias ägarskap. Tyvärr har jag inte tid att göra temat rättvisa, men vill lyfta fram en av utvecklingslinjerna och så skulle jag önska mothugg eller medhåll från trådens giganter.
Låt oss ta frågan om Östlings skattemoral och planering som utgångspunkt. Han gick ut och sa det episka "Vad fan får jag för pengarna?".
För 20 år sedan hade han fått medhåll från i vart fall SvD och Dagens Industri av de rikstäckande tidningarna. Vi hade då någon typ av diversifiering av åsikter och det fanns en grundhållning hos näringslivets megafoner att det som var lagligt det var försvarligt.
Idag leder i princip SvD och DI drevet mot den gamle vite Volvodirektören. Motröster kommer enbart från spridda försök till opinion i bloggar och disparata media. Alla samhällets stora megafoner blåste bokstavligen en veritabel skitstorm över honom. Först nu kommer några motröster.
Vad som har hänt under de här åren är att i princip all privatägd media numera är uppköpt och kontrollerad av tre ägarblock. Bonniers, Stampen och Schibsteds. Alla verkar ha samma agenda och agerar samfällt. Det handlar naturligtvis inte om att redaktionerna ringer varandra och stämmer av. Det handlar numera om att de är i princip helt likriktade sin grundhållning. Alla samhällets stora privatägda megafoner agerar synkront. Vi har en agendastyrd synkronmedia.
Applicera sedan samma fenomen på frågan om mångkulturen så har ni svaret på åsiktskorridoren och varför de enskilda anställda inom media hukat sig och till och med talat mot bättre vetande. Alla megafoner har varit på full volym och har spelat samma melodi.
Det är mänskligt men tyvärr alltför mänskligt att vika ned sig. Att vilja behålla lönekuvertet. Att kanske tro att man ska leva för att kunna vara ärlig och strida en annan dag. Jag kan inte säga att jag skulle ha gjort ett annorlunda val, men jag har inte heller utgett mig inför allmänheten att vara en professionell samhällsdebattör med eget tänkande, etik och ryggrad.
