Början på ett mediakrig om mångkulturen?

.
Vad tjänar egentligen media på mångkultur?
Vem tjänar överhuvudtaget något på mångkultur?

External locus of control är typisk för "hedersklaner" som försvarar sin heder och interna respekt till sista blodsdroppen. Självbehärskning är svaghet, utageranden är styrka. Det kan vara bekvämt eller enkelt att se felen utan för sig själv och sig själv som felfri eller helt i händerna på Allah och ett färdigt öde som bara behöver upptäckas eller inväntas. Att se sig själv som offer för orättvisor, vilket givetvis legitimerar våld - för "rättvisa". Offerskapet är något som nyvänstern ihärdigt konstruerar och spelar på.

Andra likheter mellan kommunismen, med dess mer sentida mutanter, och islam är kollektivistiskt tänkande, social kontroll och föga utrymme för individuella aspirationer. Ingen tolerans för avvikare. Detta kan te sig märkligt ställt mot identitetsvänsterns ständiga uppdelning i "intersektioner"; men detta är identiteter ämnade att spela ut mot andra gruppidentiteter utefter en offerhierarki. Det har andra syften också, som är normupplösande och allmänt förvirrande. När islam och muslimerna inte längre behöver kulturmarxismens nyttiga idioter, kommer det naturligtvis inte finnas tolerans för den sortens dekadens.

Ytterligare likheter är den fanatiska ofelbarheten att ha skådat ljuset och sitta på den enda sanningen och det enda rättrådiga. Den sortens fullkomliga "godhet" legitimerar gränslöst våld. När jihadister spränger "otrogna" till döds eller kommunistiska utopier och mördarregimer förr eller senare störtas eller kollapsar på egna meriter, så är det ständiga förklaringarna att det inte är 'äkta muslimer', inget 'äkta islam' och det var ingen 'riktig kommunism'.




Duktiga Flickan har iallafall en vuxen veckopeng som EU-kommissionär.

Kan man utläsa annat än arrogans i följande uttalande, kretsande kring handelsavtalet TTIP och det folkliga motståndet?


http://www.independent.co.uk/voices/...-a6690591.html

Precis samma fanatism, arrogans, och demokratiförakt kan man se från en annan svenska här:
https://www.youtube.com/watch?v=r0R97f3Cka8

Notera gärna hur reportern precis förstår väljarnas missnöje och enkelt klär av Wallströms slingrande.

Inte en enda svensk "journalist" har någon gång i sitt liv uppnått denna nivå.

Idén om mångkultur kommer ifrån början från judiskt håll. Syftet är att skaffa sig makt, samt hindra att europa (dvs vi europeer) inte blir för starka igen, som Tyskland blev en gång i tiden. Mångkultur innebär splittring, olika folk med olika språk, kultur och mål drar åt olika håll. Dom bygger inte något starkt samhälle. Härska genom att söndra, en klassisk metod som varit i bruk i 1000-tals år.

Judiska intressen är starkt inom media i hela västvärlden.

Det som är intressant, och underhållande, i eländet är:
- Judar har drabbats ganska radikalt av dom muslimska inslagen av mångkulturen. Mord, trackaserier etc.
- Mediabolag, speciellt tidningar, har fått allt svårare att sälja sina produkter. Folk vill inte betala för pro-mångkulturpropaganda.

Är det inte ett religionssubtitut som vi ser?

"...och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo...."

Det verkar som stora delar av samhället går omkring och känner skuld och skam. En personlig skuld för klimatet, nedsmutsning, relativ rikedom, tidigare generationers politik, köttätande och gud(!) vet vad. En skuld som betalas med offer. Idag precis som förr offrar folk sina egna barn för att blidka guden för att känna mindre skuld. Europas barns framtid offras.

Eftersom denna typ av skuld återfinns i alla världsreligioner verkar det vara något nedärvt som måste "tas om hand" på ett bättre sätt än att idka självskadebeteende.

Om vi Homo Sapiens är genetiskt betingade att känna skuld så får vi projicera denna skuld på något mer konstruktivt än att offra vår framtid. Det är mer konstruktivt att bygga vår framtid utifrån skuld och skam än att offra framtiden.

Det är alltså religionernas och samhällets oförmåga att hantera grundläggande mänskliga skuldkänslor i ett modernt sekulärt samhälle som ger upphov till dessa avarter av offer.

Problemet är att nästan varje aktivitet för att minska skulden istället odlar skuldkänslorna.
Sopsortering, kompostering och återvinning och veganism skapar lätt allt mer skuldkänslor istället för att minska skuldkänslorna i enskilda personer.

".... inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo..."
Får då en helt ny mening i ett sekulärt samhälle. De som inte erkänner skuld är alltså onda.

Bara goda erkänner sin skuld. Desto mer skuld man tar på sig desto godare är man.
Och den ultimata godheten toppas av att offra sina barn. Där är vi nu.

Det självskadebeteendet borde kyrkan och politiker både identifiera och motarbeta
Det förstör samhället. Det äter upp samhället inifrån. Och det finns de som gör allt för att skuldbelägga oss.

Mångkulturpolitiken hämtar sin kraft utifrån detta skuldbeläggande.
De är flyktingar, givetvis vår skuld
De är fattiga, också vårt fel
De vill leva som i sina hemländer. Jajamensan. Det är vårt land det är fel på.
Osv...

Att tillåta och propagera för mångkulturen är ett sätt för en del att få utlopp för sina egna skuld och skamkänslor.
En helt ologisk beteende beroende på skamkänslor som finns där för den är inte "omhändertagen" i dagens samhälle.

Förr var man tacksam för man överlevt dagen. Idag känner folk skam för man levt en dag till.

Det är ingen skam att vara svensk, vit, rik och frisk. Tvärtom.


Edit: redigerat text

Läs gärna följande i sin helhet: Hur och varför blev Sverige ”mångkulturellt”? I denna eminenta redogörelse lyfts bla följande, som framfördes på ett seminarium arrangerat utav Institute for Jewish Policy Research och The Centre for the Study of European Politics & Society vid Ben-Gurion University of the Negev, Beer-Sheva, Israel.


Det bör tillfredsställa svar till båda dina frågor.

Den svenska debatten verkar inte riktigt hänga med, men Europas ledare har fokus på Afrika och vad som händer där. Döden på medelhavet ska åtgärdas redan när migranten befinner sig på torra land, istället för när migranten tar den första kallsupen.

Frankrikes Macron leder Europa mot en dubbelplushumanare hantering av flyktingkrisen:
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/...redan-i-afrika
https://archive.is/gpnEd

Tveksamt om människosläktet har en genetisk "skuldkänsla", däremot har ju människan en oerhört stark känsloapparat och har lätt för att känna empati osv. och därifrån är det nog inte långt innan vi kan börja diskutera just "skuld". Det kanske är så att "skuld" är ett påhitt för att beskriva just empati gentemot tredje person. Det som skiljer dessa åt är ju att just "skuld", i teorin, går att "åtgärda" genom att göra nåt.

Uppenbarligen har svenskarna drillats i konststycket "skam" under decennier, mycket tack vare socialdemokraternas hegemoni skulle jag gissa. Omfördelningspolitik bygger ju egentligen på "skuld"-tanken. Kolla bara på fenomenet "Jantelagen" som varit, och fortfarande är, så oerhört stark i just Sverige. Kanske är det detta "skuld"-fenomen som nu löper amok.

Att det är just "mångkultur" som är det slutliga målet med den Europeiska migrationspolitiken är tydligt, det är intressant att se hur media valt att bevaka kriget i Ukraina, och de som flytt därifrån, jämfört med kriget i t.ex. Syrien. Det är tydligt att flyktingar från Ukraina INTE är önskvärda i länder som Sverige. Hyckleriet gör en illamående. Det jag undrar är dock hur man tänkt kring att Islam, som en direkt konsekvens av den förda politiken, kommer att breda ut sig i Väst. Hur har man tänkt att hantera detta? Just Islam och muslimernas oförmåga till integration i Väst är, och kommer, blir de största problemen för detta galna projekt.

Påminner om att Douglas Murray för ett intressant resonemang om denna västerländska självspäkning i boken "The Strange Death of Europe". Han kopplar den till ett sekulärt substitut för arvsynden.

Det kan ju vara att den gode Murray är något på spåren där. Hela migrantprojektet har ju en religiös känsla kring sig och precis som arvsynden verkar vi aldrig kunna få någon förlösning. Det måste hela tiden komma mer. Vi måste ta in fler och aldrig är det nog.

Möjligen är vi nordeuropéer extra känsliga för detta pga. någon selektiv evolutionär process som gynnat oss som grupp i det hårda klimatet genom extra omsorg om vår nästa. Blanda hälften bark i brödet ty förfrusen står vår grannes åker som bonden Paavo sa.

Vi är generösa intill självmordets rand och det går hela tiden att manipulera oss att anstränga oss ytterligare. Vore intressant att höra om tråden kan se något mönster kring detta. T.ex så tar kineserna in noll flyktingar och även japanerna är extrema i sin etniska tribalism. Hur ser det ut i resten av världen?

Kanske är det Al Andalucia, dvs. det drömda paradiset där muslimerna var härskare och judarna skötte kommers och administration, men där de kristna hade tredje platsen trots majoritet, som är modellen. Det har ju uppstått någon typ av mytbildning kring några århundraden runt 1000-talet. T.om Obama hänvisade ju till denna drömda guldålder av tolerans och framsteg.

I verkligheten var det dhimmie status för de kristna och de levde under förtryck av sina muslimska härskare.

Kanske är det mer fruktbart att se företeelsen som "A loose federation of tribes at war" än som något ur Sions vises protokoll.

Hoppla! Nu har Sverigedemokraternas ungdomsförbund Ungsvenskarna läst den här tråden och snappat upp Oytos lösning på mångkulturen. I SVT skriver Ungsvenskarna följande:

"Ungsvenskarna vill därför se att grundprincipen för familjeåterförening blir anhörigutvandring framför anhöriginvandring. Helt enkelt att vi på olika sätt bistår de som sökt sig hit att återförenas med sina familjer i sitt hemland alternativ närområde."

Källa: https://www.svt.se/opinion/article15...svt%3Anyh%3Alp

Nu håller jag tummarna för att inte en treomarinerad Jimmie Åkesson och überchiefideolog Mattias Karlsson får för sig att utesluta ungdomsförbundet ännu en gång för ideologisk olydnad.