Citat:
Ursprungligen postat av
Andraandningen
Thomas Weber är enligt min mening Sveriges bästa kulturskribent just nu tillsammans med Oskorei, och det här är ett tydligt exempel. Båda två, (men mest Weber), påminner om Eddie Tistelgrens som skrev på Svenska Dagbladets ledarsida under nittiotalet. (...)
Detta betyder inte att ingenting har förändrats. Eddie Tistelgren var helt unik när han skrev, men idag hade han knappats setts som unik och det ska vi vara väldigt tacksamma för.
Intressant. Eddie Tistelgren kan stå som symbol för det 1990-tal då Saker Förändrades (men sedan kom det av sig).
På 1990-talet tog högern ny mark. Verk av Spengler, Jünger, Clausewitz och inte minst C. G. Jung gavs ut på finförlag och nådde acceptans. Fokus flyttades från Marx och Freud till ideellare marker.
Sedan gjorde PK-ismen en motoffensiv och stod som segrare kring 2003. Men sedan har PK-väldet börja vittra sönder. Dess tidningar har kanske "många läsare", men opinionsbildande förmåga och vassa pennor finns där inte längre.
- - -
Idag kan sådana som Thomas Weber och Oskorei, plus andra Motpolsskribenter och relevanta skribenter i Nationell Idag och Nya Tider, plus Realisten och diverse sajter åter besätta den kulturella nisch som Tistelgren skapade åt sig på sin tid (jämte Per Landin, Jonas de Geer och någon till). Och bokutgivningsmässigt så finns det idag nya aktörer som ger ut verk av högertänkare, framför allt på engelska (och svenska intellektuella läser idag sitt mesta material på engelska).
Det är samma känsla av "gryning, början, ljus" (Vilhelm Ekelund) nu som då. Fort går det inte men det gjorde det inte på 90-talet heller. Men att ta höja profilen och ta terräng från vänstern, det är vad som gäller. Från materialism, nihilism och common sense till idealism, traditionalism och andlighet. Detta är den kulturella sidan av mediakriget idag.