Ödets ironi

För ca 15 år sen satt jag och min väninna med 2 döttrar var. Jag hade separerat från min jobbiga karl och hon mådde inte bra i sitt förhållande heller.

Jag sa att jag inte ville ha någon ny karl och inga fler barn. Nu skulle jag leva loppan.
Min väninna tyckte att hon kunde mkt väl tänka sig ett barn till och hon ville leva i ett bra förhållande.

Idag har jag min lilla sladdis på 6 år och min karl sedan 11 år. Hon fick inga fler barn och nu är hon singel sedan 5 år och lyckas inte hitta rätt karl, trots att hon träffar mycket karlar.

När jag var 15 år blev jag spådd att jag skulle få 2 döttrar och sen en son som var som Emil i Lönneberga, typ. Så när jag var 22 år och hade fått mina 2 döttrar stolpade jag iväg och bad om att få bli steriliserad. Men de gick inte med på det eftersom jag var så ung och inte hade några ärfliga sjukdomar.
Så när jag blir ihop med min karl och fick veta att han inte hade några barn, så jag frågade hur han var när han var liten.
"Jag var portad i min farbrors kristallaffär och mamma höll mig i en sele tills jag var typ 5 år", berättar han aningslöst.
Jag försökte dumpa honom men jag var såld på honom . Min son blev till trots all försiktighet och han är en riktig liten handfull..

Inte för att jag ångrar varken karl eller son men visst fasen är det underligt, hur man än sprattlar så sitter man fast i "ödets nät".. Som att det driver med en...

och på vilket sätt har detta med Paranormala fenomen, ockultism och ufologi att göra? eller är din karl ett "ufo"?

Spådom, är ju ett paranormalt fenomen.








Öppet sinne.

Visste, men sen så "stämmer" dagens horoskop in på VÄLDIGT många varje dag.

Så länge man har "öppet sinne" som idioten ovanför mig påpekar, så kan man gå på vad som helst.

Jahaa du

Man undrar alltså; varför så många tror på vetenskapen? Det är ju knappast så att den har gett oss ofantlig kunskap om universum och ökat livskvalitén för de flesta av jordens invånare.

TS ville diskutera ödets ironi och ni springer OT allihopa. Ni borde rapporteras en och en.

Tina jag har också en massa sådana händelser i mitt liv, vi tror vi styr livet men i slutändan gör vi nog inte det. På gott och ont.

Är det för mycket begärt att ni håller er till topic? Inlägg borttagna
/mod

Ja, jag var lite otydlig kanske.. Lite ironisk.. Min mening är alltså att om man tror på ödet överhuvudtaget så måste man ju antaga att det finns en mening bakom ödet, en medveten tanke.

Ha ha.. Jag har hört att folk säger att vi väljer själva att födas och vilka prövningar vi ska utsätta oss för.. Jag och min väninna satt och skrattade åt att vi antagligen suttit där tillsammans i andevärlden och kryssat i varenda ruta "det här klarar jag" och "det här också"..

Jag har andra vänner som glider genom livet på en räkmacka, medan man själv tycker att man råkar ut för en massa. Visst kanske man vågar pröva mer och att man inte tar tecken på allvar, t ex om bilen krånglar så tar man den inte till verkstan och så står man där med en trasig bil på motorvägen.
Men många gånger ramlar det i huvudet på en, tycker jag.

Det jag berättade om inledningsvis var faktiskt lite lustigt. Vi satt där för 15 år sedan och pratade om hur vi ville att framtiden skulle bli och så fick vi varandras önskningar..

Fast jag fick min kock iaf. Jag hatar att laga mat, mina väninnor sa till mig att jag skulle skaffa mig en kock och jag konstaterade att då ska det vara en som inte jobbar som kock så att han tycker om att laga mat hemma. Jag var ihop med min karl i 2 veckor innan jag fick reda på att han var utbildad kock. Men det var väl för att vi inte skulle svälta ihjäl här hemma..

Jag tror starkt på ödet och liknande saker. Och din lilla historia låter mycket som ödets ironi, och var förresten intressant att läsa såhär på morgonkvisten En liten funderare jag haft ett bra tag som jag även tycker ni kan försöka motbevisa är följande: Framtiden är redan bestämd. Det är komplicerat att beskriva, men hur mycket man än försöker så går det inte att lura ödet. Hoppas ni förstår vad jag menar

Ont: Självaste ödet tycker jag är mycket intressant eftersom det enligt mig är själva vägledningen i livet. Tex om jag missar den första bussen och får ta nästa buss, och sedan träffar mitt livs kärlek på den andra bussen. Då är det enligt min åsikt ödet som fört oss sammam. Gammalt exempel jag vet, men jag är trött och inte så klar i huvudet hehe

Grym historia hörru! Men jag tror ändå vi är kapabla att skapa förutsättningar här i livet, om jag vill bli en grym dataprogrammerare så är det inget som hindrar mig förutom mig själv. Jag ser det som att vi har vår pallett eller verktyg att skulptera vår framtid med.