En märkligt tanke.

För det första är jag helt nollställd när det gäller fysik, läste fysik A på gymnasiet, försökte med fysik B men lade ner det.
Igår såg jag en grej på youtube som fick mig att fundera, jag måste bara fråga, förmodligen är det här fruktansvärt ologiskt.


Iaf, två magneter av samma laddning repellerar varandra (stöter ifrån varandra).
Enligt detta youtubeklipp så är det exakt samma sak som alla fasta saker i vår värld gör när man försöker beröra dem, magnetismen hos atomerna repellerar din hand när du tar i ett bord så att det känns som att bordet har en fast yta.
Alltså har alla atomer denna egenskap, kan man inte göra en farkost som får sin fart från detta?
Den stöts ifrån av allt bakom sig att den accelereras framåt.
Är detta fysiskt möjligt?

jo det är möjligt och finns idag.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Maglev

om du tänkte att man kunde göra ett rymdskepp som repellerar enstaka atomer får du tänka på newtons tredje lag, kraften framåt blir ju inte så stor.

Det där vet jag redan om.
Där krävs ju dock en räls för att det skall fungera, min poäng är att farkosten skall förflytta sig fritt i vilken riktning den än behagar, genom att repellera allt i motsatt riktning.


EDIT:



Har du tid och lust att förklara vad den lagen innebär? :$

Helt enkelt Maglev fast istället för stora magneter på miljarder atomer stycket som verkar decimeter från varandra så vill du att det ska vara på atomnivå där varje atom är en magnet och de verkar på bråkdelars nanometer från varandra? Då måste du klara att ändra laddningen på individuella atomer i en ruskigt hög frekvens. Ju mindre "magneter" desto snabbare måste de byta från plus till minus för att komma upp i samma totala hastighet på farkosten.
Det skulle vara omöjligt att manipulera atomer med sådan precision och i sådan hastighet, allra helst samtidigt.


Newtons tredje säger kortfattat att en kraft verkar i båda riktningarna, om du hoppar så stöts du bort från jorden med samma kraft som jorden stöts bort från dig. Men jorden är så otroligt mycket större att den inte rubbas en mikrometer.
Av hans ordval ser det ut om att han misstolkar din fråga som att man skulle driva en farkost genom att skjuta ifrån mot enstaka atomer, de skulle i så fall flyga åt helvete eftersom de är så mycket lättare än farkosten, medan den tunga farkosten står still. Han förstår isf inte att du så klart menade att man skulle tillämpa denna "motorn" på mer än några få atomer, utan på miljarder atomer. Och därmed få tillräckligt med yta att skjuta ifrån på.

Men han är inte fel ute, även om man skulle kunna kontrollera laddningarna med sådan precision och hastighet att man kan göra denna nanomaglev. Så skulle det bara påverka de absolut yttersta atomlagren. Och ska de påverkas med en sådan kraft att du kan driva skeppet framåt i märkbar hastighet så skulle all kraft vila på ett förhållandevis litet antal atomer. De skulle slitas loss av kraften helt enkelt. Så istället för att skeppet skjuts framåt så skjuts bara det yttersta atomlagret iväg. Precis som i tricket när man rycker undan en duk och servisen står kvar.
Du kan släpa undan servisen i låg fart, men den farten skulle vara för låg för att man praktiskt skulle kunna använda skeppet är jag rädd.

EDIT: Sen