Språk och tänkande [/Mod.]

Nej, det är klart att den inte är, men den kan vara nyttig för ett alldagligt exempel beträffande huruvida man verbaliserar det medvetna resonemang man för med sig själv om vad man ska köpa, oavsett om det är en kamera eller mjölk. Vad man än har för sig för man väl i någon mening en "dialog" med omvärlden genom sina tidigare erfarenheter; man går aldrig helt fri från omedvetna och försåtliga impulser. Detta hindrar inte att man kan ställa sig frågan huruvida en tankeprocess som är inriktad på ett problem som inte ska förmedlas till andra tar sig uttryck i en inre verbalisering eller ej.

Några enkla exempel på hur den enskildes planering och problemlösning bygger på namnsatta funktioner och (bokstavligen!) nyckelord:

1. När jag som bilförare färdas till något fysiskt forum för att uträtta ett ärende så är min bilfärd mera verbal i dag än för bara två år sen. Bilen visar diverse texter innan jag ens lossat handbromsen och rullat iväg. För att utföra väl inövad mekanik ska jag nu helst förekomma varningar genom att tänka ut hur jag ska slippa varningar. Jag kastade in en kasse i baksätet. »Finns det någon obältad person i baksätet?« Vill jag lyssna på några av 800 låtar på minnespinnen så blir det att tänka i funktioner som mode, select, exit, artist.

2. Våra musikminnen har verbala nycklar som kompositörens namn, dängans titularur, exekutörens namn etc. Beethovens nia har verbala nycklar i min skalle. Götterfunkel, Tochter aus Elysium. Povels pärlor har verbala nycklar.

3. I samma takt som samhällets fysiska kontor stängs så ska jag utnyttja 24x7-tjänster som kräver att jag rekapitulerar orden som lämpar sig för att navigera fram till blankett RSV-K4-2011. Mitt enskilda agerande i samhället planeras i verbala termer, annars hittar jag inte samhället.

4. Minsta planering kräver att jag tänker i månaders namn, veckodagars namn. Hur skulle jag kunna planera att göra något på måndag utan att tänka måndag? Om jag tänker sjösätta världens ofog och ingen j¤vel ska veta det, så tänker jag fredag eller hummerpremären. Jag kan tänka på hummer och tinor utan ord, men jag kan inte tänka på premiärdagen utan ord.

5. Själv har jag haft glädjen att prova och smaka på en hel del äppelsorter. När jag tänker Cox Orange, Åkerö, Aroma, Ingrid Mari, Royal Gala så triggar namnet också smakminnet. Det är min variant av vinkännarens ordlista för att identifiera smakkomponenter. Kan vinskribenten på några sekunder växla språk och uttrycka mörka bär, läder och skiffer på ett annat språk än det som provaren tränat sitt smaksinne på? Det kan i och för sig vara franska eller spanska, men då går det nog lite trögare med blommigheten i en svensk recension. (Nu kanske vinskribenter har en random-generator där man kan välja språk.)

6. När jag planerar att köpa tomatliknande frukter som växer på träd så tänker jag persimon och kaki, aldrig något obehagligt namn på den delikata frukten.

Det finns ett antal sammansättningar som inte är egentliga, exempelvis namn på blommor som maskros och rallarros. Ingen av dessa är en egentlig ros, dvs de är inte medlemmar av släktet Rosa.

I ett vetenskapsprogram på canadensiska CBC berättade en forskare om hur bin får fäste i blomkalkar. Det visar sig att binas fötter är försedda med en mikrostruktur som passar in i kronbladens cellstruktur.

– Gäller det några speciella bin? — frågade intervjuaren

– Sorry, I forgot to mention that we are working with bumble bees.

I svenskan är humlor lite av en motsats till bin. I det engelska allmänspråket är humlan ett specialfall av bin. Så visst kan orden påverka vårt tänkande ...

Nu är det ju så att humlan tillhör familjen bin precis som det engelska språket anger. Hur menar du att de i svenskan är en "motsats" till bin?

Ofta är ord lego-bitar för att beskriva världen, eller för att formulera en fråga tydligt. I ett TV-program med ambitioner att kombinera underhållning och kunskap ställdes en märklig fråga. Av någon märklig anledning undvek man konceptet »brist«. Det gjorde frågan tafflig:

Vilket vitamin finns i kiwifrukt och orsakar skörbjugg när man får i sig för lite?

Frågan är väl fel ställd. Substanser som inte intages orsakar ingenting. Det är brist på vissa vitala ämnen som orsakar sjukdomssymptom. Ordboken:

brist = (tillstånd av) otillräcklig tillgång eller mängd av ngt angivet

Programmet ger royalty till ett amerikanskt original, men jag vet inte om orsaksmodellen för just den frågan finns i amerikansk version och hur den i så fall var formulerad.

Det finns intressanta samband mellan svenska »skörbjugg« och engelska “scurvy” som är nära kognat med skandinavisk skorv. Så lika men ändå så olika. Men det är en annan tråd.

Humlan är ofta en motsats till bin i meningen komplement, en komplementmängd.

Bland våra flitiga pollinerare finns humlor och bin.

Väldigt få svenskspråkiga skulle säga ... »humlor och andra bin«.

Fast motsats och komplement passar inte så bra ihop. Det första är uteslutande och det andra sammanförande.

Får väl i övrigt tacka för ett svar så här 10 månader senare. Det var en månad över tiden, men bättre sent än aldrig.

Upprepning från en annan tråd – med viss emfas:

Företeelserna yin & yang lär vara både motsatser och komplement.

I den aktuella politiken kan två kategorier benämnas motsatser eller komplement allt efter det syfte som sufflerar ordvalet.

Jag håller inte med om att humlor och bin är motsatser. Yin & Yang är ju ett mycket speciellt sätt att se på något. I levande livet finns det ganska begränsat med faktiska motsatser som kompletterar varandra. Jag vill inte påstå att Nordkorea och Sydkorea är bra komplement för något syfte.

Brukar man inte återgå till sitt modersmål vid starka känslouttryck eller då man vill uttrycka sig i imperativ? Alltså då man reflexmässigt kastar sig ut något utan att tänka på vilket språk man använder. Skulle jag slå hammaren på tummen skulle jag med största sannolikhet skrika "Jävlar" och inte "Merde" eller "Fuck".

Säger fortfarande ofta "Scheisse", "du Arschloch" och "Fotze" såhär två år senare efter att ha bott i Tyskland under en period. Reflexord sätter sig som mat mellan tänderna.

Det beror nog på. Franska är fullt klart mitt tredjespråk, och jag har inte levat i en fransk språkmiljö på mer än tjugo år, men likafullt säger jag lika ofta Merde! eller Foutre! som jag säger Fan! eller Jävlar - åtminstone när jag är ensam. Och jag kan mycket väl mumla en längre ramsa i stil med M'enfin, foutre, bordel, c'est pas possible! när jag råkar ut för ett oväntat missöde som jag tycker är oförtjänt.

Det beror säkert på. Jag tror att det är stor skillnad mellan ett missöde och att vara helt jävla fly förbannad.