Citat:
Ursprungligen postat av In-Fredel
Jag tror att man inte bör blanda ihop tänkande och internaliserat tal, dvs. tyst, inre tal. Detta kan givetvis ske på vilket språk som helst, medan tänkandet förblir icke-språkligt. Att tala tyst med sig själv ser jag således inte som tänkande.
Scientific American hade i februari-numret en artikel "How Language Shapes Thought". Artikeln är på ca 5 spalter netto och tar upp några exempel på hur modersmålets ordförråd och idiomstruktur påverkar personers sätt att förhålla sig till omvärlden. Det anförs exempel på att individens fysiska navigering kan bero på modersmålet (och den åtföljande kulturen).
I ett experiment visades video-sekvenser där en person ställde till med ett mindre olycksfall (välte en vas), dels uppenbart med vilje, dels genom regisserad klumpighet.
Den första situationen beskrevs likartat av alla deltagare, oberoende av språk. I den andra situationen var formuleringar som »han välte vasen« kontra »vasen välte« (eller till och med »vasen välte sig«) korrelerade till de olika modersmålen. Attityden till omvärlden skulle alltså påverkas av hur mycket passiva och reflexiva konstruktioner som modersmålet ger barnet i basen.
Något experiment innebar svar med olikfärgade knappar, men även där fann man att graden av tolerans var knuten till modersmålet. Experiment gjordes med tvåspråkiga individer där problem som gränsar till politik serverades.
SciAms fria introduktion är mycket kort:
http://www.scientificamerican.com/ar...shapes-thought