Sorgliga filmer - gråter ni?

När jag ser Titanic så fylls tårkanalerna med vätska... Men inte bara för att allt är så sorgligt, utan också för att dom blir räddade av Carpathia.

Som sagt klumpen i halsen kommer ibland.

tex:
Requiem for a dream
Million Dollar Baby
Finding Neverland

Nobody knows ???????? http://www.imdb.com/title/tt0408664/

När lilla Yuki dör. Hela filmen är plågsamt sorlig.

jag har lätt för detta ...

Men jag tror de beror helt på vilken musik de använder, ser man en snabb action film med hårdrock så blir de väldigt ofta inga tårar, men om då som exempel Enya spelas i samband i en drama eller så, då kan de hända att blir lite vätska i ögat

Sorgliga filmer brukar jag då inte gråta till... men det har hänt vid några andra, lite mer oväntade, tillfällen.

- Walker Texas Ranger, när cordell walker lindar in ett rådjurs ben med bandage.
- The Two Towers, när alverna kommer. Mest musiken tror jag, gråter nästan av bara den också.
- Dokumentärer om romarriket, när de kommer in på att romarriket föll, men också hur stort och fint det var... *sörjer sina döda förfäder*

Annars kan jag inte minnas många tillfällen jag börjat gråta i filmer. Kan vara för att jag annars undviker känslosamma filmer, hanterar dem inte så bra liksom. När jag tittar på Vänner brukar det bli lite för känslosamt ibland, så att jag måste ta en paus och göra något annat i en minut eller två innan jag kan titta vidare...

Grät mest för The Deer Hunter, ger ett depressivt intryck på ett sätt normala "gråtfilmer" inte gör. Forrest Gump grät jag också lagom mycket på.

Brukar inte gråta av filmer, men fick en tår i ögat av "Pay it forward".

Var väl i ett känsligt stadie av mitt liv, då jag inte hade rökt brass på ett bra tag, och apatin man känner hade försvunnit, och jag kunde bli lite känslig av det mesta.

Men skönt var det.

Får inte tjejer svara?

Jag kan som tjej säga att jag gråter till vissa filmer, men det beror helt på vad det är för nån film.

Jag sitter inte och gråter för vad som helst.

Tror frågeställaren syftade på att det är mer accepterat för tjejer att gråta och att de för killar snarast är ett socialt stigma (visst är könsroller underbara ).

Sen har jag nu sett Eldflugornas Grav som nämndes tidigare... och ja den var riktigt jobbig att se. Sjukt bra film, men likt requiem for a dream vet jag inte om jag pallar att se om den.

Tratten och Finkel. Inte gråtit, men jag har blivit sur som satan och blivit väldigt känslomässig när jag ser den där kärringen dumpa Tratten i sista avsnittet.

Ja så är det nog .

Klumpen i halsen dök upp när jag såg "Stand by me" för tredje gången tror jag (och även när jag läste boken).
Det var rätt svårt i slutet på "Big Fish" och "Forrest Gump" med för den delen.
Men nog fan är det skönt