Sorgliga filmer - gråter ni?

Jag gråter inte alltför ofta till filmer. Senaste filmen jag grät till var The Perks of Being a Wallflower.
En klump i halsen är däremot vanligare, t.ex. senast när jag såg Short Term 12.

Självklart kan man börja gråta av storslagna scener som i Sagan om Ringen till exempel, men då handlar det inte om att det är sorgligt utan att det är oerhört storslaget och ger en rysningar.

Gråter alltid när den där låten börjar spela i slutet av The Beyond. Vet fan inte om det finns någon annan film som har ett lika perfekt slut.

Den låten är så jävla bra, passar perfekt till slutet!

dom senaste dagarna har jag sett "batman begins", "The dark knight" och "The dark knight rises" och sista filmen "the dark knight rises" i slutet, fick mig att fälla en, två tårar! och jag kan säga att de är den första "riktiga filmen" jag gråter till annars har jag bara gråtit till "fullmetal alchemist Brotherhood"

Vad fick dig att gråta över den, går mig helt överhuvudet hur man kan gråta till sånt?

Grät i slutet av Chaplin. Enda gången jag kan komma på.

Brukar inte gråta till sorgliga filmer. Förutom kanske slutscenen i Forrest Gump och nu senast när jag kolade på Ett anständigt liv av Stefan Jarl. Skrev om det i "De kallar oss mods" tråden. (FB) Diskutera Stefan Jarls Modstrilogi Men jag är definitivt inte den som bölar för minsta lilla.

Under scenen då Dagebys låt Gallret spelas är det ofta nära till tårar för mig med under Ett anständigt liv.

Ilband, det beror på materialets tyngd. Ibland blir man rörd och känner en sjunkande känsla i magen, och ibland blir det tårar samt en kylande känsla genom kroppen, 12 years a slave hade den känslan båda gånger jag har sett den, samt Dallas buyers Club, då Leto möter sin far och då han säger sanningsfullt "I don't want to die." till sig själv i hotellrummet. Allan Edwalls död i Fanny och Alexander, då frun skriker under natten, hade jag en väldigt kraftfull reaktion till, där både tårar och magkramp utbröt.

Det finns bara en film som har fått mig att göra det, nu var det visserligen flera år sen jag såg den, och det var "Gröna milen". Blev själv lite förvånad till en början men det bara klumpade ihop sig! Klockrena skådespelarinsatser i den filmen, vilket får den att bli väldigt övertygande.

Väldigt sällan jag tar till tårar när jag ser film. Filmen om Sonny och Chers äktenskap berörde mig lite. Det är ett av få exempel jag kommer på nu. Slutscenen i Braveheart med halshuggningen är också väldigt stark, men kanske inte får mig att ta till tårar.

Gråter i princip aldrig men när jag såg filmen Hachiko (eller hur den stavas) då grät både jag och bruden.
Det handlar om en hund och är en sann historia. Vill inte spoila den för er som inte har sett den.
Se den!