Svåraste språk att lära sig?

Det enda problemet med isländskan är den dryga grammatiken.

Mitt ovanstående inlägg gick inte att ändra.

Ungefär hur lång tid tar det att lära sig isländska? Kan man lära sig det på egen hand? Tänkte lära mig mest för skojs skull.

Det beror ju på vad man har för utgångspunkt, för oss som talar ett indoeuropeiskt modersmål kan vi antagligen utesluta hela den familjen, även om litauiska och sanskrit säkert skulle vara ett helvete för en kines.

Sedan är det ju skillnad på svår fonetik och svår grammatik, där är det antagligen individuellt vad man uppfattar som det största hindret. Fonetiskt svåra språk lär t.ex. vara tonspråk och språk med udda artikulationssätt (klickspråk, ejektiva konsonanter etc.). På den grammatiska sidan tänker jag spontant på artighetssystemet i koreanska, de polysyntetiska eskimåspråken (en.wikipedia.org/wiki/Polysynthetic_language) och språk med svåra verbböjningar.

Några språk som inte nämnts är de som talas i kaukasus, där finns en hög isolerade språkfamiljer med otroligt invecklad grammatik och en förkärlek för svåra konsonantkombinationer. Georgiska är ett av de mer kända exemplen, om än inte ett av de svårare. De har en del likheter med baskiska i att de är ergativa(en.wikipedia.org/wiki/Ergative_language) och böjer verben efter, som någon uttryckte det, "allt möjligt".

Det språk som avskräckt mig mest vid en lätt översikt har varit navajo, det finns säkert svårare släktingar men det känns roligare att hålla diskussionen till någorlunda livskraftiga språk. Navajo har för det första toner, nasala vokaler och ejektiver (konsonanter som inte använder luft från lungorna). Sedan är språket grammatiskt helt skilt från svenskan, adjektiv existerar inte och verb dominerar satserna. En rolig egenhet är dessutom att det förekommer en rangordning bland substantiv som man måste ta hänsyn till i grammatiken, där människor och blixtar(!) står högst, sedan kommer stora djur, mindre djur osv. ner till abstrakta substantiv. Detta är inte i närheten av att beskriva alla former man måste ta hänsyn till i grammatiken men det kan eventuella intresserade kolla upp själv.

Att strunta i adjektiven gör väl inte så mycket, men att rangordna substantiven verkar Väldigt konstigt! :P

Vilken dialekt lärde du dig?

Finska verkar rent omöjligt att lära sig.

Finska är inte särskilt svårt när man väl begripit grammatiken. Uttalet har några enkla regler som man lär sig fort, speciellt om man lyssnar på när andra talar. Problemet för svenskar att lära sig finska är just att språkens grammatik skiljer sig väldigt mycket. För till exempel en spanjor bör det vara betydligt enklare att lära sig finska.

måste fan vara svenska

Utveckla gärna.

Det finns ju en massa olika språkfamiljer där till exempel Finsk ugriska språken som finskan, ungerskan dem kan jag tänka är svåra för en som har et indo europeiskt språk (som är istort sett nästan resten av europeiska språken)

Baskiskan har ju inget språk träd som är helt egen antagligen med grammatik och konstiga mm så det måste vara svårt. japanskan ska vara ett likande språk som baskiskan som man inte riktigt vet var det kommer ifrån urspungligen.

Så att språk från andra familjer är ju svårare att lära sig än närbesläktade.

Var tvungen att lägga in ett predikantinlägg

Av egen erfarenhet kan jag hålla med om att ryskan är för jävla knepig. Man räknar med ungefär 3 års heltidsstudier innan man kan det flytande. Grammatiken är helt off. 6 jävla kasus, 3 genus och så de förbannade ryska verben! I synnerhet rörelseverben som är helt out of order. Knappt att ryssar själva kan sitt språk fullt ut, men det är det knappast någon nationalitet som kan, svenskan inräknad...

Men finskan har ju sina 16 kasus vilket borde få det att bli svårare. Kinesiska uppfattas ju som svårt i och med skrivtecknen.

Rumänska ska vara det mest invecklade av de latinska språken.

Men ryska...fy faan vilket jävla skitspråk!

Mandarin, aka Kinesiska kanske?
Bara för kunna klara en dagstidning nogorlunda bra tror jag man bör kunna 2000-3000 tecken.
Inte ens Kineserna själva kan ju alla sina tecken i sina alla alfabet :-)

Varför då? Skulle svenskan plötsligt bli svårare om vi fick för oss att placera alla (fler än 16) prepositioner efter snarare än före substantiven? (Och lämnade allt övrigt oförändrat.)