Citat:
Ursprungligen postat av pepsihaxx
mitt första inlägg på flashback. har läst trådar här en längre tid och tänkte det var dags att själv ge mig in i diskussionen.
men skitsamma nu till ämnet:
BAKGRUND
för en vecka sedan satt jag i det lokala badhusets cafeteria och väntade på min brorsa. efter en stund dyker en muslimsk kvinna upp och köper en påse med snacks(sådana man kan köpa på bio med regular/bacon smak).
Hon beställer en påse med bara regular-smak, betalar och går iväg. Efter en stund kommer hon tillbaka till kassan och begär en ny påse pga att det fanns EN snack med bacon-smak. personalen i cafeterian försöker förklara för tjejen att snacksen inte innehåller något kött utan endast smaksättningsämnen och att det är omöjligt att garantera att smakerna inte blandas, tjejen vägrar förstå och får tillslut en ny påse utan några snacks med bacon-smak.
DISKUSSION
Hela händelsen fick mig att börja fundera om inte alla, så iaf många unga muslimer tycker "synd" om sig själva pga vad som hänt dem deras i deras hemland eller vad deras föräldrar fått utstå i sitt hemland innan de flydde till Sverige. Tycker att allt mer blir "anpassat" till invandrare och att Sverige rättar sig efter invandrarna, inte tvärtom som borde vara fallet?
självklart kan man få ha kvar sin religion men inte hålla på den benhårt och utnyttja sin tro för personliga fördelar?
Eller är de bara inte vana vid demokrati då de ofta flytt från någon slags diktatur och inte förstått att demokrati inte innebär att alla får som de vill.
Så vad tror ni är det en medveten handling eller tror de att det är så här det fungerar i Sverige att man kan begära vad man vill och förvänta sig få det?
blev ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa.
Muslimer, i synnerhet från MENA, har extremt svårt att "få till det" i ett modernt västerländskt samhälle som Sverige. Det finns flera faktorer som spelar in, varav några inte kan påverkas av omgivningen eller individen. Det är
stora kulturella skillander och för många är vårt sekulariserade samhälle helt obegripligt. Att inte vara religiös överhuvudtaget är för en muslim något fullständigt skrämmande. Jag har jobbat i några av länderna i den här delen av världen och vi fick inför nedresan höra från arbetsgivaren att vi i vår interaktion med de här människorna skulle säga att vi
var kristna oavsett om vi var troende eller ej. Som kristen blir man åtminstone bemött och tagen för en vettig människa. Att vara icke-religiös är något likställt med att vara ett djur. En icke-religiös person är för en muslim något skrämmande, något värre än sinnesjuk.
Så kommer man då hit, från MENA-länderna, och upptäcker att svensken inte bara är väldigt ljummen i religionen, minst sagt. Man upptäcker att hela samhället är helt obegripligt. Man träffar företrädare för myndigheter och staten som uppträder informellt och avslappnat, som inte bär uniform och vapen som de hotar en med eller slår en. Man möter ett samhälle som bemöter en som man inte ens i sina sjukaste khat-drömmar kunde föreställa sig. Man ljuger lite på försök -och blir
trodd! Man mopsar kanske upp sig någon gång -och blir inte piskad med en torkad kamelkuk! Man får beslut i näven som förefaller vara interemistiska och utgör flexibla underlag för förhandling. Man befinner sig bland folk som upplevs som väldigt
svaga, men är
ändå i underläge.... Hujedamej!
Man ser folk av båda könen som uppträder tillsammans under otvugna former, man ser kanske folk kyssa varandra eller röra vid varandra offentligt. Man ser kvinnor som går omkring i korta kjolar och visar magen under linnet. Tatuerade kvinnor, kanske rent av.... Man ser folk som dricker alkohol öppet, kanske uppträder berusade... I stort sett alla de sociala koder, alla de regler och uppförandenormer man växt upp med och som impregnerat hela ens liv därhemma i dammhelvetet, är upphävda! Hur fan skall detta gå? Man blir rädd, söker stöd hos varandra och i sin religion (som betyder
allt för en muslim), man försöker rådgöra med imamer och andra äldre auktorieter man normalt sett litar på. Man hör om kristna soldater (från Sverige, till och med) som krigar mot muslimska bröder och systrar i Afghanistan och Somalia, om hur Sverige säljer vapen till USA och UK som sedan vänds mot andra muslimer i Irak och Pakistan.
Samtidigt som allt man möter runt om en, skrämmer en och får en att känna sig underlägsen, så odlar man kulten om ett Stort Förflutet, om hur islam en gång omfattade ett jättelikt imperium som var både rikt, militärt mäktigt och där vetenskapen frodades. Kulten av den Starke Mannen, Den Store Krigaren, är något man gottar sig åt med nästan sexuell vällust.
Man är väldigt medveten om vissa delar av sin historia och betraktar alla arabiska och muslimska folk som bröder. Just nu är man delade, splittrade och kanske under inflytande av korrupta härskare som får betalt av USA, men man hoppas att en ny Saladin skall uppstå en dag. En ny Kalif som kan lyfta muslimerna världen över till deras rättmätiga plats på toppen av skapelsens krona. Profeten har ju lovat detta och profeten kan bara inte ha fel!! Detta är speciellt tydligt när man studerar arbiska despoter som Saddam Hussein, Nasser och liknande. Khadaffi försöker, men är allt för utflippad och för "låg" för att komma i fråga.
Så muslimerna betraktar sig som offer. Offer för en orättfärdighet som Allah sänt dem som prövning. Bara det faktum att man är här, gör en till ett offer.
Men det finns vägar att nå fram till Allah även härifrån! Det finns sätt att skaffa bonuspoäng inför den dag den Stora Räkningen skall göras upp och det är dags att söka antagning till paradiset. Om man som muslim bland otrogna verkligen lever ut sin religion och visar vem man är, om man får lida för det och blir förtryckt, så får man extrapoäng hos Allah! Om man då dessutom kan få de otrogna att anpassa sig, att knixa till det, göra extra-grejer och krypa lite för att man är muslim, så har man nästan halva inne i paradiset redan där.
Det där med griskött är speciellt intressant därför att profeten säger ju att man visst får äta mat som inte är
halal om ingen annan mat finns eller om man råkat få i sig
haram-föda utan att veta om det. Det finns till och med en speciell
ramsa man ska säga om man råkat ut för denna hemskhet, så är allt fint med Allah igen. Det finns alltså inget som säger att man i skolor, på fängelser eller i personalmatsalar inte skall servera griskött egentligen. Det är en "fin gest" från vår sida att försöka tillmötesgå muslimerna i den här saken (se bonuspoäng).
Sedan har vi den där grejen med muslimer som uppstår när det är fler muslimer i "samma utrymmen". Har man en muslim i ett sällskap av normala svenskar eller västerlänningar, så kan det både käkas gris och drickas alkohol. Det är inte så noga med bönestunder och fasta heller. Muslimen kan koppla av lite och känna sig som folk. Men dyker det upp en muslim till... En man inte känner... Då måste man skärpa till sig och visa sig fin och religiös som fan igen. I varjefall tills man kommit den andra muslimen så nära att man kan försiktigt luska lite. Den roliga effekten av det här fenomenet kan alltså mycket väl bli att två för varandra obekanta muslimer, varav man båda två på varsett håll är väldigt avslappnade och distanserade till sin religion, helt plötsligt förvandlas till Starkt Troende så fort de hamnar i samma sällskap! Då skall ramadanen firas, man börjar hålla koll på varandra, man börjar be och det börjar talibaniseras. Ju striktare man är som muslim, desto finare är man!
