2011-01-11, 14:37
#1
Låt mig börja med att säga att den konsekventa liberalismen är den enda som är värd att diskutera (hör noga på, stats-''libertarianer''), då minsta undantag mot den leder en in på en gradskala av godtycklighet som kan gå precis hur långt som helst så länge inte ideologin konsekvent strider mot liberalismen.
Liberalismens ägandeprincip utgår ifrån’’finders keeper’’ principen med tillägget att man ska ’’bruka’’ ens egendom – man förutsätter att det är ok att ta över oägd mark för att man brukar den. Jag anser att denna permanentisering är orättvis för att den hindrar andra från att få tillgång till viss mark, speciellt framtida generationer (och nej dessa är inte nödvändigtvis ’’möjliga’’ personer, ett foster t.ex. existerar objektivt), man tillåts förtrycka andra från att kunna bruka mark för att man brukade den först. Enligt denna egendomsprincip skulle en person kunna markera ett större landskap med pinnar och kalla det sitt eget (då han genom denna handling har brukat det? Denna frågeställning tar jag upp lite längre fram) och till och med lämna området medan folk som senare finner sig beroende för sina liv till det inom egendomen (t.ex. mat och vatten) skulle vara otillåtna att göra det de behöver såvidare inte pinne-markeraren går med på det.
Men förutsatt att man håller med finders keeper principen finns obesvarade frågor på brukandets upprättande av den permanentiserande privategendomen: Vad måste man göra med ett objekt för att det ska bli ens egen/var går gränsen för att ’’bruka’’? Med vilken frekvens måste man bruka något? Och hur mycket får man äga utanför det man rent fysiskt brukat (jag tänker på folk som har upprättat landskap som sin egendom utan att någons ens ha brukat varje punkt i den)? Vi säger att en person brukar en pinne genom att stoppa ner den i marken och sedan lämna den, är han fortfarande ägare av objektet och har rätt att försvara det utifall någon skulle röra på pinnen? Finns det några konsekventa kriterier för var ägandet börjar när man har brukat något?
Accepterar man trots dessa problem den permanentiserande privata egendommen som (från en början) upprättas genom fysiskt brukande, så är det märkligt att självproklamerade konsekventa liberaler ställer sig emot våra dagars demokratiska nationalstater vilka fungerar under precis samma permanentiserande och brukande principer: De som aktivt väljer att vara under de demokratiska/kollektivt ägdas mark och har möjlighet att lämna området måste spela på ägarnas regler: Staten själ inte från er, ni låter er aktivt spelas på, enligt eran egen logik, ägarnas rättmätiga befogenheter. För man argumentet att det inte är rättvist för att nationalstater från börja har etablerats genom våld (de som har det, alltså) bör man för att vara konsekvent ha samma invändning mot privategendom: Går man tillräckligt långt tillbaka historien lär nog alla finna att man har ackumulerat kapital genom egendom som upprättats genom våld. Eller är det när man talar om nationalstaten helt plötsligt omöjligt med gemensamt ägande? Borde inte denna omöjlighet även gälla då även gälla t.ex. fastigheter? Hur skulle ni rättfärdiga denna begränsning av folks val?
Liberalismens ägandeprincip utgår ifrån’’finders keeper’’ principen med tillägget att man ska ’’bruka’’ ens egendom – man förutsätter att det är ok att ta över oägd mark för att man brukar den. Jag anser att denna permanentisering är orättvis för att den hindrar andra från att få tillgång till viss mark, speciellt framtida generationer (och nej dessa är inte nödvändigtvis ’’möjliga’’ personer, ett foster t.ex. existerar objektivt), man tillåts förtrycka andra från att kunna bruka mark för att man brukade den först. Enligt denna egendomsprincip skulle en person kunna markera ett större landskap med pinnar och kalla det sitt eget (då han genom denna handling har brukat det? Denna frågeställning tar jag upp lite längre fram) och till och med lämna området medan folk som senare finner sig beroende för sina liv till det inom egendomen (t.ex. mat och vatten) skulle vara otillåtna att göra det de behöver såvidare inte pinne-markeraren går med på det.
Men förutsatt att man håller med finders keeper principen finns obesvarade frågor på brukandets upprättande av den permanentiserande privategendomen: Vad måste man göra med ett objekt för att det ska bli ens egen/var går gränsen för att ’’bruka’’? Med vilken frekvens måste man bruka något? Och hur mycket får man äga utanför det man rent fysiskt brukat (jag tänker på folk som har upprättat landskap som sin egendom utan att någons ens ha brukat varje punkt i den)? Vi säger att en person brukar en pinne genom att stoppa ner den i marken och sedan lämna den, är han fortfarande ägare av objektet och har rätt att försvara det utifall någon skulle röra på pinnen? Finns det några konsekventa kriterier för var ägandet börjar när man har brukat något?
Accepterar man trots dessa problem den permanentiserande privata egendommen som (från en början) upprättas genom fysiskt brukande, så är det märkligt att självproklamerade konsekventa liberaler ställer sig emot våra dagars demokratiska nationalstater vilka fungerar under precis samma permanentiserande och brukande principer: De som aktivt väljer att vara under de demokratiska/kollektivt ägdas mark och har möjlighet att lämna området måste spela på ägarnas regler: Staten själ inte från er, ni låter er aktivt spelas på, enligt eran egen logik, ägarnas rättmätiga befogenheter. För man argumentet att det inte är rättvist för att nationalstater från börja har etablerats genom våld (de som har det, alltså) bör man för att vara konsekvent ha samma invändning mot privategendom: Går man tillräckligt långt tillbaka historien lär nog alla finna att man har ackumulerat kapital genom egendom som upprättats genom våld. Eller är det när man talar om nationalstaten helt plötsligt omöjligt med gemensamt ägande? Borde inte denna omöjlighet även gälla då även gälla t.ex. fastigheter? Hur skulle ni rättfärdiga denna begränsning av folks val?
__________________
Senast redigerad av FlashbackAccount 2011-01-11 kl. 15:11.
Senast redigerad av FlashbackAccount 2011-01-11 kl. 15:11.