2011-01-11, 08:54
#1
Ålder: 18
Kön: Man
Vikt: 70 kg
Mäng svamp: 1g mexikanska cubensis (räckte gott och väl.)
Personer: Jag och min polare "Martin".
22:00
Jag och Martin anlände till våran polare "Nils" som då var ensam hemma där vi skulle äta svampen. Kl 22:10 har vi tryckt i oss svampen, det smakade inte för äckligt heller. Både jag och Martin är väldigt exalterade, sitter och lyssnar på musik medans trippen ska ta över oss.
22:40 (ca)
Svampen börjar nu söndras ut och vi börjar känna oss väldigt lustiga. Det börjar med att jag kollar ner på en vit matta som var lite vågig och den börjar gunga ännu mer. Jag kollar på Martin och säger: "Kolla på mattan". Man ser Martins förvånade blick och jag blir väldigt glad över att det verkligen fungerade. Men det var bara början, vi börjar kolla på väggarna och dem börjar bli väldigt färgglada och blinkar i takt med musiken som spelas.
Jag börjar känna mig väldigt lustig, lite oro i magen. Antagligen en chock för att det hade slagit in. Martin började också känna sig lite likt lustig mig. Men vi är fortfarande glada och småfnissar åt varandra.
23:30
Vi bestämmer oss för att gå ut på äventyr. Vi klär på oss kläderna och bara skrattar oss själva ut, Martin vågade till en början inte gå ner för trappan som skulle ta oss till ute dörren. Men jag tog lite initiativ och tog första steget ner för den väldigt långa trappan.
Vi kommer ut i friska luften. Allting ute är så jävla coolt, aldrig har jag sett något liknande! När vi väl är ute och börjat gå så bestämmer vi oss för att ringa en utav våran polare för att röka en spliff. Jag tar upp min mobil, den känns väldigt ovan och känns för stor för handen. Men det gör ingenting, så trippad var jag inte så att jag inte skulle kunna ringa (trodde jag). Det enda jag gör i telefonen är att skratta, jag var så jävla glad. Aldrig varit såhär glad! Klockan kan ha varit 23:50 när jag gör samtalet.
Vi fortsätter att gå och Martin och jag bara skrattar, och tycker allt är så jävla coolt.
00:20
Nu har vi träffat vår polare "Marcus".
Det första som händer när vi träffar vår polare Marcus är att jag tänkte att han var hulken, så helt plötsligt blev Marcus helt grön och färgades som hulken. Jag kollar på mina händer och ser att dem också blir helt gröna (slajm gröna).
Nu har himlen och träden börjat vinka åt mig och Martin. Himlen har neon-lila färg och träden är jättefina i dem finaste färger jag någonsin har sett. Molnen i himlen ger oss tecken på vart vi ska gå. Vi går dit molnen vill att vi ska gå och det slutar med att vi ringde ännu en polare som vi ville skulle komma ut. Medans jag och Martin träffar våran tredje polare så meckar Marcus upp en spliff.
01:00
Här tänder vi på spliffen och bara står och kollar upp i himlen, vi börjar bli lite mer seriösa vid det här laget. Spliffen gjorde nog sitt där, lugnade ner oss lite. Marcus vill hem då vi var lite jobbiga mot honom, antar jag. Samtidigt då så går jag Martin och vår tredje polare iväg till en skola och ska sätta oss och bara stirra. Jag kommer bort mig helt, bara går utan att veta vart jag är.
Trippen för oss vidare, molnen ger oss fortfarande tecken på vart vi ska. Vi träffar även på vår polare som vi var hos i början och vi blir väldigt förvånade över att träffa honom ute.
02.00
Nu har vår tredje polare gått hem, nu är det bara jag och Martin kvar.
Vi fortsätter med vår resa, vi bara går och kollar på allt. Pratar om allt. Vi är så jävla supersmarta nu (tycker vi). Vi blev väldigt psykologiska och tänkte mycket.
Helt plötsligt så står vi bara och kollar ut över en stor fotbollsplan och kollar upp i himlen och på träden som stod bredvid. Vi står här kanske i, 20 minuter och bara kollar upp. Det var det sjukaste jag sett, himlen helt neon, träden vinkade åt oss och log, molnen blev till olika figurer. Både jag och Martin blev väldigt fascinerade.
03:10
Det är väll runt 03:10 som vi börjar gå hemåt till Martin efter en sjukt härlig upplevelse. Trippen börjar verkligen ta slut när vi kommer in till Martin. Riktigt coolt att vi kunde tima det det så.
Det slutar med att vi sätter oss vid varsin dator och spelar lite spel.
- Detta är en utav dem coolaste upplevelserna jag varit med om, kommer verkligen att göra om det. Rekommenderar er som inte testat att testa. Detta är min första rapport så förvänta er grammatik fel osv.
Ger mexikanska cubensis 5/5 i betyg, riktigt härlig drog.
Kön: Man
Vikt: 70 kg
Mäng svamp: 1g mexikanska cubensis (räckte gott och väl.)
Personer: Jag och min polare "Martin".
22:00
Jag och Martin anlände till våran polare "Nils" som då var ensam hemma där vi skulle äta svampen. Kl 22:10 har vi tryckt i oss svampen, det smakade inte för äckligt heller. Både jag och Martin är väldigt exalterade, sitter och lyssnar på musik medans trippen ska ta över oss.
22:40 (ca)
Svampen börjar nu söndras ut och vi börjar känna oss väldigt lustiga. Det börjar med att jag kollar ner på en vit matta som var lite vågig och den börjar gunga ännu mer. Jag kollar på Martin och säger: "Kolla på mattan". Man ser Martins förvånade blick och jag blir väldigt glad över att det verkligen fungerade. Men det var bara början, vi börjar kolla på väggarna och dem börjar bli väldigt färgglada och blinkar i takt med musiken som spelas.
Jag börjar känna mig väldigt lustig, lite oro i magen. Antagligen en chock för att det hade slagit in. Martin började också känna sig lite likt lustig mig. Men vi är fortfarande glada och småfnissar åt varandra.
23:30
Vi bestämmer oss för att gå ut på äventyr. Vi klär på oss kläderna och bara skrattar oss själva ut, Martin vågade till en början inte gå ner för trappan som skulle ta oss till ute dörren. Men jag tog lite initiativ och tog första steget ner för den väldigt långa trappan.
Vi kommer ut i friska luften. Allting ute är så jävla coolt, aldrig har jag sett något liknande! När vi väl är ute och börjat gå så bestämmer vi oss för att ringa en utav våran polare för att röka en spliff. Jag tar upp min mobil, den känns väldigt ovan och känns för stor för handen. Men det gör ingenting, så trippad var jag inte så att jag inte skulle kunna ringa (trodde jag). Det enda jag gör i telefonen är att skratta, jag var så jävla glad. Aldrig varit såhär glad! Klockan kan ha varit 23:50 när jag gör samtalet.
Vi fortsätter att gå och Martin och jag bara skrattar, och tycker allt är så jävla coolt.
00:20
Nu har vi träffat vår polare "Marcus".
Det första som händer när vi träffar vår polare Marcus är att jag tänkte att han var hulken, så helt plötsligt blev Marcus helt grön och färgades som hulken. Jag kollar på mina händer och ser att dem också blir helt gröna (slajm gröna).
Nu har himlen och träden börjat vinka åt mig och Martin. Himlen har neon-lila färg och träden är jättefina i dem finaste färger jag någonsin har sett. Molnen i himlen ger oss tecken på vart vi ska gå. Vi går dit molnen vill att vi ska gå och det slutar med att vi ringde ännu en polare som vi ville skulle komma ut. Medans jag och Martin träffar våran tredje polare så meckar Marcus upp en spliff.
01:00
Här tänder vi på spliffen och bara står och kollar upp i himlen, vi börjar bli lite mer seriösa vid det här laget. Spliffen gjorde nog sitt där, lugnade ner oss lite. Marcus vill hem då vi var lite jobbiga mot honom, antar jag. Samtidigt då så går jag Martin och vår tredje polare iväg till en skola och ska sätta oss och bara stirra. Jag kommer bort mig helt, bara går utan att veta vart jag är.
Trippen för oss vidare, molnen ger oss fortfarande tecken på vart vi ska. Vi träffar även på vår polare som vi var hos i början och vi blir väldigt förvånade över att träffa honom ute.
02.00
Nu har vår tredje polare gått hem, nu är det bara jag och Martin kvar.
Vi fortsätter med vår resa, vi bara går och kollar på allt. Pratar om allt. Vi är så jävla supersmarta nu (tycker vi). Vi blev väldigt psykologiska och tänkte mycket.
Helt plötsligt så står vi bara och kollar ut över en stor fotbollsplan och kollar upp i himlen och på träden som stod bredvid. Vi står här kanske i, 20 minuter och bara kollar upp. Det var det sjukaste jag sett, himlen helt neon, träden vinkade åt oss och log, molnen blev till olika figurer. Både jag och Martin blev väldigt fascinerade.
03:10
Det är väll runt 03:10 som vi börjar gå hemåt till Martin efter en sjukt härlig upplevelse. Trippen börjar verkligen ta slut när vi kommer in till Martin. Riktigt coolt att vi kunde tima det det så.
Det slutar med att vi sätter oss vid varsin dator och spelar lite spel.
- Detta är en utav dem coolaste upplevelserna jag varit med om, kommer verkligen att göra om det. Rekommenderar er som inte testat att testa. Detta är min första rapport så förvänta er grammatik fel osv.
Ger mexikanska cubensis 5/5 i betyg, riktigt härlig drog.
Synd att jag inte fick samma upplevelse när jag käkade Mexicana :/ åt ändå 2 nästan 3 gram. Hade ni torkat svampen/tryfflarna innan?
Jo jag har hört att det kan variera stort på hur det slår. 
