En alternativ teori

Okej, jag ger upp mitt ifrågasättande. Det du borde förstå är att mitt ifrågasättande inte var för att säga emot något redan etablerat, men har nu kollat igenom dina länkar och lärt mig lite mer. Syftet med mitt ifrågasättande var enbart tänkt för att lära mig, och inget annat. Min slutsats är alltså att mycket pekar på att c är konstant. Att jag ifrågasätter något innebär inte att jag är kreationist, som för övrigt var en riktigt elak anklagelse.

Vad jag menade är att du inte har tagit åt dig utav vad kvantmekaniken egentligen innebär. Att det finns en "egentlig" verklighet som vi inte kan röra eller se, eftersom vår hjärna enbart tar emot och tolkar information baserad på den egentliga verkligheten. Det är den verkligheten kvantmekaniken försöker skapa en modell över, som makroskopiska teorier som Einsteins omöjligt kan göra eftersom dessa teorier beskriver den verklighet vår hjärna projicerar för oss. Kvantmekanik handlar alltmer om hur vår hjärna fungerar, eftersom det är i vår hjärna allting tydligen sker. Mäter du en foton så är det i hjärnan fotonen händer. Detta är svårt att ta till sig.

Ja, men nu är inte elektromagnetisk strålning vågrörelser. Visst, det kan ibland ses på det sättet, men det stämmer inte helt. Elektromagnetisk strålning är inte heller partiklar, även om det kan ses på det sättet ibland också. Elektromagnetisk strålning är nånting mer, som vi inte kan göra en makroskopisk liknelse på, eftersom det inte finns något liknande som i vardagen stöter på. En våg propagerar i en viss hastighet, som är föränderlig i olika medium. Men denna hastighet är en egenskap hos vågen och inte i själva kvantat. Nej, man måste tänka om. En foton är helt enkelt bara en registrering av en hjärna under ett särskilt event, t ex en atom som är överexciterad och slänger iväg en foton. Hur vi än vänder och vrider på det, så är det först när vi registrerar eventet som sannolikhetsvågen kollapsar. Detta är kärnpunkten inom kvantmekaniken; observerarens signifikans inom ett väldefinierat system. Men, statistiskt sett så har fotoner rörelse. Notera dock, att detta är en modell och ingen beskrivning av ljus. Det är vårt sätt att hantera det data som mätresultaten ger oss och har självfallet ingenting med den "egentliga" verkligheten att göra. En foton blir trots allt bara en prick i diagrammet, och statistiken ger oss en våg. En enskild foton kan omöjligen vara en vågrörelse, utan det krävs mätningar av två eller fler fotoner för att ha nog med statistiskt underlag för att kunna göra en våg av mätningarna. Det intressanta här, dock, är att fotonerna inte behöver skickas samtidigt för att vågen ska få form. Man kan skicka enstaka fotoner, i en sekvens, och få samma våg som om fotonerna sändes ut samtidigt.

Du verkar haj på detta, så jag har en fråga. Om jag har två identiska laserpekare som pekar på samma punkt, fast där den ena laserpekaren är fas-förskjuten en halv våglängd i den riktning lasrarna pekar, mot en vägg så kommer ingen ljusprick finnas att se på den punkten på väggen. Detta är ju sjävklart, eftersom vågorna slår ut varandra då punkten på väggen är mitt i en av vågens noder. Men min fråga är då om det finns ljus exakt på den pricken? Finns det fotoner där att mäta? Min nästa fråga på det är om detta stämmer, så finns det väl inga fotoner i ALLA noder på hela vågen, visst? Men hur kan det finnas fotoner, sedan för att försvinna och sedan dyka upp igen vid och efter varje nod?

Tror inte att frågan besvarades, men observatören är en av det mest avgörande när det gäller kvantum.

T ex. Forskare testade att skjuta små runda kulor, t ex som en enormt förstorad elektron, genom en öppning, då bildas ett rakt mönster på andra sidan, de testade med två öppningar och börja bombardera, det bildas två raka mönster på andra sidan.

Med vågor genom en öppning så blev det en extra våg som senare förenades med ursprungsvågen, men ifall man hade två öppningar så skar vågorna genom varandra och bildade fler vågor, vilket resulterar vid ett flertal mönster med jämna mellanrum.

Nu testade man att skjuta elektroner genom en öppning, bildar ett rakt mönster, samma som med en öppning på både vågen och kulan, MEN när man valde att skjuta genom två öppningar så gav det ett vågmönster, alltså färdades elektronen som en våg och/eller som en "kula" genom öppningarna, elektroner rör sig också så fort så att den går genom båda öppningarna samtidigt som den inte går genom någon samtidigt som den går genom den ena samtidigt som den går genom den andra, men när man satte en mätningsapparat för att övervaka vilken öppning den gick igenom så blev det samma mönster som med "kulorna" med två öppningar, alltså har resultat förändrats genom att bara observera.

http://www.youtube.com/watch?v=DfPep...layer_embedded

Här förklaras experimentet mycket bättre och grundligare ifall det var något du inte förstod eller tyckte var oklart.

Hon är förvirrad som det är. Länka inte mer pseudovetenskap, länka riktig vetenskap. Dokumentären som det där klippet kommer från är okänd pseudovetenskap. Klippet i sig kanske inte innehåller något riktigt galet, jag har inte kollat igenom det, men det finns som sagt bättre källor.

Klippet är ingen källa, det förklarar bara hur experimentet fungerar, med hjälp av en kort animering, vilket brukar vara enklare att förstå än ifall jag försöker beskriva det för henne.

Man vet dock med säkerhet att ifall man observerar en elektron så är det en partikel men ifall man inte gör det så vet man aldrig riktigt säkert ifall det är en partikel eller en våg.

Jag har glömt vad personen heter som utförde experimentet men du kan gärna läsa mer the double-slit experiment här: http://en.wikipedia.org/wiki/Double-slit_experiment

Förklaras antagligen mycket bättre än vad jag kunde igår natt.

Våg och partikel är ju ord som vi människor kommit på för att förklara världen. Man kan vad jag förstått inte säga att en elektron är varken en våg eller partikel. Vad man dock kan säga är att en elektron har både våg och partikelegenskaper.

Inte när man observerar, utan när man fixerar dess position på något sätt. Man kan observera elektroner som vågor mha diffraktion t.ex.

En halmdocka.

Du menar att mäta snarare än att bara titta? Verkar iofs mer logiskt.

Japp. Om du skjuter en elektronstråle genom ett diffraktionsgitter, utan att mäta på elektronerna, så kommer du se ett diffraktionsmönster på andra sidan.