2011-01-10, 07:03
#1
I hela texten så gör jag antagandet att c är variabel. Ett tanke-experiment för att förklara avstånd, Universums expansion och gravitation. En teori som till viss del kan enkelt bekräftas genom noggranna mätningar av c över en viss tid, alternativt mätningar av c under stor påverkan av ett gravitationsfält och mätningar av c under minimal påverkan av ett gravitationsfält. Till skillnad ifrån strängteorin och M-theory så ger min teori en chans för experimentell bekräftelse. Teorin inspirerades utav att i princip alla fel inom fysiken orsakas av synliga eller dolda antaganden. Einstein gjorde ett dolt antagande om c, och jag ifrågasätter därför hans antagande. Hans antagande påverkade inte hans teorier, eftersom dom inte är beroende av att c ska vara en konstant, och därför misstänker jag att antagandet levde kvar. Dock så finns det vissa konsekvenser av det antagandet, t ex mysteriet om hur universum expanderar och varför gravitationen är så mystisk, då vi så gärna blandar in mörk materia, mörk energi osv, som är närmast omöjliga att bevisa existerar.
Ett dolt antagande
Albert Einstein baserade sina relativitetsteorier på en sak: antagandet att ljusets hastighet i vakuum, är en fysikalisk konstant. Det fascinerande är att hans teorier inte kräver att det är en konstant, utan tanken om att det är en sådan har blivit lite av en kvarleva, utan experimentell bekräftelse. Ett dolt antagande.
c som variabel
Att c är konstant, överallt i hela Universum, skapar en del konsekvenser när det kommer till att förklara en del saker, bland annat Universums expanderande, illusionen av avstånd och eventuellt orsaken till gravitation i sig. Tänk då istället att c är variabel, ett tanke-experiment bara. Vad skulle det då innebära?
Vad c egentligen är
c är egentligen inte bara ljusets hastighet i vakuum. Det är också ett tak på hur ofta saker kan hända. För att förklara djupare så behöver jag kvantmekaniken till hjälp. Till exempel, när en atom sänder iväg en foton som sedan når, för enkelhetens skull, det mänskliga ögat, när skedde eventet? Enligt kvantmekaniken så skedde egentligen eventet när det registreras i hjärnan. Samma sak gäller om vi använder oss av ett verktyg för att mäta fotonen. Det är först när det som står på datorskärmen och registreras av hjärnan som eventet skedde. Däremot finns det en delay mellan orsaken till eventet och eventet i sig.
Avstånd och Big Bang
Denna delay kan inte vara kortare än c. Så långt är vi väl överens. Detta innebär att avstånd är en illusion, som resultat av konsekvenserna av c. Så om vi tänker oss att c minskar i värde, så skulle det ju innebära att avstånden ökar. Avstånd mäter vi genom att räkna ut mängden energi det krävs för att nå det momentum som krävs för nå en viss destination under en viss tid. Om c skulle vara av ett högre värde, så skulle den energi det krävs för att nå ett visst momentum minska och i sin tur så skulle innebära att samma mängd energi skulle kunna ge ett högre momentum. Så, antag att c var nästan av ett oändligt stort värde och helt plötsligt minskade i värde. Big Bang! Och c fortsatte att minska i värde, avstånden ökar och Universum expanderar.
Gravitation
Gravitation hör samman med massa, eller kanske man hellre ska säga extremt koncentrerad energi? Detta är vi alla överens om. Men vad är det med massa som genererar denna, tydligen attraherande kraft? Jag vill dra ut mitt tanke-experiment ytterligare. c behöver inte vara av samma värde överallt. Om c är av högre värde i närheten av massa, så skulle det ju ge effekten att avstånden är kortare än där det saknas massa. Då får vi en accelererande kraft.
Massa
Som jag frågade innan, vad är det med massa som påverkar c? Det här är min teori börjar halta. Jag har ingen aning, och absolut inga idéer på hur massa påverkar c.
Matematiska modeller
Einstein skapade en matematisk modell för hur man ska hantera rum och tid. Denna modell använde han sig av för att beskriva gravitation, som han såg som en kurvatur i rumtiden. Det många gör fel i, är att tro att modeller är exakta beskrivningar för det egentliga läget, som egentligen är osynligt för våra ögon. Min teori går inte emot hans modell, snarare så är min teori tänkt som en förklaring på den egentliga orsaken till varför hans modell fungerar. Min teori går inte emot Einstein, och inte eller kvantmekaniken. Däremot så går den emot Einsteins resonemang. Och vi får heller aldrig glömma att det Universum Einstein försökte beskriva inte är det egentliga Universat, utan det Universum som vi upplever det. Kvantmekaniken försöker, och lyckas väldigt väl, göra en modell av det egentliga Universat, den informationskälla som ger våra hjärnor den information som krävs för att projicera den verklighet som vi är vana vid. Att Einstein och kvantmekaniken inte går ihop är inte så konstigt, egentligen. Dom beskriva helt olika saker, två helt olika världar. Så egentligen är M-theory, och dess like, skapade på ett fult och vidrigt antagande; att få ihop två helt olika världar till en värld, och tusentals fysiker tror starkt på denna närmast religiösa teori.
Ett dolt antagande
Albert Einstein baserade sina relativitetsteorier på en sak: antagandet att ljusets hastighet i vakuum, är en fysikalisk konstant. Det fascinerande är att hans teorier inte kräver att det är en konstant, utan tanken om att det är en sådan har blivit lite av en kvarleva, utan experimentell bekräftelse. Ett dolt antagande.
c som variabel
Att c är konstant, överallt i hela Universum, skapar en del konsekvenser när det kommer till att förklara en del saker, bland annat Universums expanderande, illusionen av avstånd och eventuellt orsaken till gravitation i sig. Tänk då istället att c är variabel, ett tanke-experiment bara. Vad skulle det då innebära?
Vad c egentligen är
c är egentligen inte bara ljusets hastighet i vakuum. Det är också ett tak på hur ofta saker kan hända. För att förklara djupare så behöver jag kvantmekaniken till hjälp. Till exempel, när en atom sänder iväg en foton som sedan når, för enkelhetens skull, det mänskliga ögat, när skedde eventet? Enligt kvantmekaniken så skedde egentligen eventet när det registreras i hjärnan. Samma sak gäller om vi använder oss av ett verktyg för att mäta fotonen. Det är först när det som står på datorskärmen och registreras av hjärnan som eventet skedde. Däremot finns det en delay mellan orsaken till eventet och eventet i sig.
Avstånd och Big Bang
Denna delay kan inte vara kortare än c. Så långt är vi väl överens. Detta innebär att avstånd är en illusion, som resultat av konsekvenserna av c. Så om vi tänker oss att c minskar i värde, så skulle det ju innebära att avstånden ökar. Avstånd mäter vi genom att räkna ut mängden energi det krävs för att nå det momentum som krävs för nå en viss destination under en viss tid. Om c skulle vara av ett högre värde, så skulle den energi det krävs för att nå ett visst momentum minska och i sin tur så skulle innebära att samma mängd energi skulle kunna ge ett högre momentum. Så, antag att c var nästan av ett oändligt stort värde och helt plötsligt minskade i värde. Big Bang! Och c fortsatte att minska i värde, avstånden ökar och Universum expanderar.
Gravitation
Gravitation hör samman med massa, eller kanske man hellre ska säga extremt koncentrerad energi? Detta är vi alla överens om. Men vad är det med massa som genererar denna, tydligen attraherande kraft? Jag vill dra ut mitt tanke-experiment ytterligare. c behöver inte vara av samma värde överallt. Om c är av högre värde i närheten av massa, så skulle det ju ge effekten att avstånden är kortare än där det saknas massa. Då får vi en accelererande kraft.
Massa
Som jag frågade innan, vad är det med massa som påverkar c? Det här är min teori börjar halta. Jag har ingen aning, och absolut inga idéer på hur massa påverkar c.
Matematiska modeller
Einstein skapade en matematisk modell för hur man ska hantera rum och tid. Denna modell använde han sig av för att beskriva gravitation, som han såg som en kurvatur i rumtiden. Det många gör fel i, är att tro att modeller är exakta beskrivningar för det egentliga läget, som egentligen är osynligt för våra ögon. Min teori går inte emot hans modell, snarare så är min teori tänkt som en förklaring på den egentliga orsaken till varför hans modell fungerar. Min teori går inte emot Einstein, och inte eller kvantmekaniken. Däremot så går den emot Einsteins resonemang. Och vi får heller aldrig glömma att det Universum Einstein försökte beskriva inte är det egentliga Universat, utan det Universum som vi upplever det. Kvantmekaniken försöker, och lyckas väldigt väl, göra en modell av det egentliga Universat, den informationskälla som ger våra hjärnor den information som krävs för att projicera den verklighet som vi är vana vid. Att Einstein och kvantmekaniken inte går ihop är inte så konstigt, egentligen. Dom beskriva helt olika saker, två helt olika världar. Så egentligen är M-theory, och dess like, skapade på ett fult och vidrigt antagande; att få ihop två helt olika världar till en värld, och tusentals fysiker tror starkt på denna närmast religiösa teori.
