2011-01-08, 02:12
#1
Substans: Dxm.
Mängd: Ca 6-800 (jag tror, är inte säker öht)
Tid: Ett par timmar, från berlin - rostock och sen färjan.
Kön: Man (70kg)
Tidigare erfarenheter: Diverse
Förord:
Det var nu snart tre år sedan trippen ägde rum, så klockslag, exakta händelser kan tyckas luddiga och osammanhängande. Till saken hör att jag aldrig tidigare försökt mig på någon tripprapport. Ha överseende så kanske detta kan bli något konstruktivt.
Inledning:
Jag och ett par kamrater hade varit i Tyskland och besökt en festival, i dagarna sju hade vi druckit mängder med alkohol och ingen av oss var direkt kry i huvudet på sjunde dagen. Jag och min gode kamrat ¶ hade pratat om att vi skulle försöka handla något roligt över disken på det lokala apoteket, sagt och gjort handlar vi ett paket sömnpiller (detta hade jag inget minne av förens ¶ berättade det ett antal månader senare). Jag får för mig att det borde finnas hostmedicin innehållande Dxm så jag går inte och frågar efter det. Apotekaren ger mig två alternativ, jag väljer det som låter mest troligt att innehålla Dxm och jackpot!
Förberedelse:
Vi försökte komma åt flashback från busstationen vi skulle åka ifrån en stund senare, men till vår förvåning var flashback spärrat så vi gav upp. Utan korrekt dosering var det en fråga om att chansa rätt. Vi gick på bussen som skulle ta oss via rostock till Sverige, vi tryckte ut sömntabletterna och åt av dem, och jag tänkte att detta var bästa tillfället att trycka i mig dxm:et också. Hela paketet gick åt direkt, svalde ner med Coca Cola Vanilla.
Pre tripp:
Vaknar upp, märker att det har blivit väldigt mörkt, luktar avgaser och att bussen i stort sätt är tom. Rusar upp för att se vad som händer och ¶ säger att mig att vi ska gå in på båten. Jag lade märke till att mina ben inte fungerade riktigt, jag undrade vad som hade hänt. Jag försökte gå normalt med gick som en robot, såg inte bra ut alls.
Gick upp för en massa trappor omringad av folk, allt var metalliskt, kallt och det hördes väldigt vrängda motorljud och vanliga färjebåtsljud. Vi kommer upp från bildäcket och nu börjar jag tappa allt, jag minns att allt såg likadant ut, var jag än gick var det det samma trappor, samma väggar och samma mattor, detta skrämde mig så jag försökte hitta något nytt, gick bort från vännerna och fick mild panik.
¶ kom till min räddning och sa till mig att sätta mig med dom andra.
Vi satt utanför toaletterna vid ett bord när jag började känna att mitt huvud höll på att explodera, kännde ett enormt tryck över hela huvudet precis som det känns när man håller på att kvävas och jag blev alldels röd i ansiktet. En av vännerna bjöd på vatten och det hjälpte smått för stunden. Det fortsatte ett tag så jag gick in på toaletten och skulle kyla mig med vatten i ansiktet, kollar upp och ser mig själv i spegeln.
Nu börjar helvetet.
Tripp:
I spegeln ser jag en knallröd person som stirrar på mig, tur så var det bara jag. Går ut från toaletten och ser att alla människor kollar på mig! De har en människas kroppsform men ansiktena är mörka, överskuggade kan man kalla det, trots ljusen från lamporna och alla blänger hatiskt mot mig. Staplar därifrån på mina robotben och sätter mig bredvid ¶ på någon sorts bänk. Rakt framför oss är det en person som frågar någonting i stil med "Mår han inte bra?" varpå ¶ svarar att jag ätit hostmedicin.
Nu satt jag ner, försökte få bort oljuden av motor/metall/helvetesljud som båten omgavs av, samtidigt som den gungade fram och tillbaka och gjorde min panik värre och värre. Båtens inredning var röd, blandningen mellan det röda jag omgavs av, människorna med djävulsansikten, gungandet och ljuden trodde jag att jag var i helvetet, eller på färjan påväg mot helvetet. Slöt ögonen och försökte lugna mig, då får jag se det konstigaste på den kvällen.
När jag blundar ser jag min egen kropp innifrån mig själv, alla organ som pulserar, alla vener och artärer och mitt i mig, precis under solar plexus fanns det en blå neon-bubbla. Ytan påminnde om en såpbubblas yta som rör sig ständigt, och uppe på den ytan stod det en neon-blå man på en surfinbräda och surfade. För varje svängning han gjorde, följde färjan efter. Jag blev ganska lugnad av att den lilla mannen inom mig styrde båten och inte tvärt om, så min panik minskade tills den nästintill avtog.
Dxm:et började gå ur kroppen precis i tid som vi skulle ner i bussen igen. Tog mina robotben och staplade ner för trapporna och in i bussen, åkte hem, fick panikångest och isolerade mig från världen ett par dagar.
Utvärdering:
Förväntade mig inget från dxm:et och blev överraskad, för stor dos, vid fel tillfälle ledde till en mindre lyckad tripp.
Kände smaken av vanilla coke under hela trippen dessutom, gjorde ingenting bättre..
Första tripprapporten, hoppas den faller er i tycke.
Mängd: Ca 6-800 (jag tror, är inte säker öht)
Tid: Ett par timmar, från berlin - rostock och sen färjan.
Kön: Man (70kg)
Tidigare erfarenheter: Diverse
Förord:
Det var nu snart tre år sedan trippen ägde rum, så klockslag, exakta händelser kan tyckas luddiga och osammanhängande. Till saken hör att jag aldrig tidigare försökt mig på någon tripprapport. Ha överseende så kanske detta kan bli något konstruktivt.
Inledning:
Jag och ett par kamrater hade varit i Tyskland och besökt en festival, i dagarna sju hade vi druckit mängder med alkohol och ingen av oss var direkt kry i huvudet på sjunde dagen. Jag och min gode kamrat ¶ hade pratat om att vi skulle försöka handla något roligt över disken på det lokala apoteket, sagt och gjort handlar vi ett paket sömnpiller (detta hade jag inget minne av förens ¶ berättade det ett antal månader senare). Jag får för mig att det borde finnas hostmedicin innehållande Dxm så jag går inte och frågar efter det. Apotekaren ger mig två alternativ, jag väljer det som låter mest troligt att innehålla Dxm och jackpot!
Förberedelse:
Vi försökte komma åt flashback från busstationen vi skulle åka ifrån en stund senare, men till vår förvåning var flashback spärrat så vi gav upp. Utan korrekt dosering var det en fråga om att chansa rätt. Vi gick på bussen som skulle ta oss via rostock till Sverige, vi tryckte ut sömntabletterna och åt av dem, och jag tänkte att detta var bästa tillfället att trycka i mig dxm:et också. Hela paketet gick åt direkt, svalde ner med Coca Cola Vanilla.
Pre tripp:
Vaknar upp, märker att det har blivit väldigt mörkt, luktar avgaser och att bussen i stort sätt är tom. Rusar upp för att se vad som händer och ¶ säger att mig att vi ska gå in på båten. Jag lade märke till att mina ben inte fungerade riktigt, jag undrade vad som hade hänt. Jag försökte gå normalt med gick som en robot, såg inte bra ut alls.
Gick upp för en massa trappor omringad av folk, allt var metalliskt, kallt och det hördes väldigt vrängda motorljud och vanliga färjebåtsljud. Vi kommer upp från bildäcket och nu börjar jag tappa allt, jag minns att allt såg likadant ut, var jag än gick var det det samma trappor, samma väggar och samma mattor, detta skrämde mig så jag försökte hitta något nytt, gick bort från vännerna och fick mild panik.
¶ kom till min räddning och sa till mig att sätta mig med dom andra.
Vi satt utanför toaletterna vid ett bord när jag började känna att mitt huvud höll på att explodera, kännde ett enormt tryck över hela huvudet precis som det känns när man håller på att kvävas och jag blev alldels röd i ansiktet. En av vännerna bjöd på vatten och det hjälpte smått för stunden. Det fortsatte ett tag så jag gick in på toaletten och skulle kyla mig med vatten i ansiktet, kollar upp och ser mig själv i spegeln.
Nu börjar helvetet.
Tripp:
I spegeln ser jag en knallröd person som stirrar på mig, tur så var det bara jag. Går ut från toaletten och ser att alla människor kollar på mig! De har en människas kroppsform men ansiktena är mörka, överskuggade kan man kalla det, trots ljusen från lamporna och alla blänger hatiskt mot mig. Staplar därifrån på mina robotben och sätter mig bredvid ¶ på någon sorts bänk. Rakt framför oss är det en person som frågar någonting i stil med "Mår han inte bra?" varpå ¶ svarar att jag ätit hostmedicin.
Nu satt jag ner, försökte få bort oljuden av motor/metall/helvetesljud som båten omgavs av, samtidigt som den gungade fram och tillbaka och gjorde min panik värre och värre. Båtens inredning var röd, blandningen mellan det röda jag omgavs av, människorna med djävulsansikten, gungandet och ljuden trodde jag att jag var i helvetet, eller på färjan påväg mot helvetet. Slöt ögonen och försökte lugna mig, då får jag se det konstigaste på den kvällen.
När jag blundar ser jag min egen kropp innifrån mig själv, alla organ som pulserar, alla vener och artärer och mitt i mig, precis under solar plexus fanns det en blå neon-bubbla. Ytan påminnde om en såpbubblas yta som rör sig ständigt, och uppe på den ytan stod det en neon-blå man på en surfinbräda och surfade. För varje svängning han gjorde, följde färjan efter. Jag blev ganska lugnad av att den lilla mannen inom mig styrde båten och inte tvärt om, så min panik minskade tills den nästintill avtog.
Dxm:et började gå ur kroppen precis i tid som vi skulle ner i bussen igen. Tog mina robotben och staplade ner för trapporna och in i bussen, åkte hem, fick panikångest och isolerade mig från världen ett par dagar.
Utvärdering:
Förväntade mig inget från dxm:et och blev överraskad, för stor dos, vid fel tillfälle ledde till en mindre lyckad tripp.
Kände smaken av vanilla coke under hela trippen dessutom, gjorde ingenting bättre..
Första tripprapporten, hoppas den faller er i tycke.
