Bevara "51% regeln"

Bevara 51-procentsregeln!
2011-01-04
Anser du att den medlemsdemokratiska idrottstraditionen är viktig? Tycker du att det är självklart att det i din fotbollsförening är en medlem – en röst som ska gälla? Då är det dags att agera nu, för 51-procentsregeln är återigen hotad! SFSU uppmanar därför alla fotbollsälskare: sätt er in i frågan – och ställ i god demokratisk ordning krav på delaktighet i beslutsprocessen!


De flesta har nog hört talas om 51-procentsregeln, men långt ifrån alla har riktigt klart för sig vad den handlar om. För att uttrycka det enkelt: det är 51-procentsregeln som försvarar traditionen om medlemsdemokrati inom svensk idrott. Ingen regel, inget inflytande – så krasst kan det faktiskt vara, åtminstone på sikt.


Vad är 51-procentsregeln?
Vad innebär då regeln mer konkret? Jo, den stadgar att svenska idrottsföreningar får driva delar av sin verksamhet i form av så kallade idrottsaktiebolag (idrottsAB), men att moderföreningen måste behålla makten i bolaget genom att äga minst 51 procent av aktierna. Därmed ligger alltid den yttersta makten kvar hos idrottsföreningens årsmöte.

Så länge denna regel finns, kan en enskild ägare alltså aldrig kontrollera majoriteten av aktierna. Utan 51-procentsregel kommer vi däremot förr eller senare ha privatägda klubbar inom svensk idrott, klubbar där medlemmarna helt saknar inflytande.


Nya försök att torpedera regeln
Eftersom regeln idag är inskriven i Riksidrottsförbundets (RF) stadgar, gäller samma regel för alla RF-anslutna idrottsförbund (däribland Svenska Fotbollförbundet, SvFF). Regeln angreps dock 2009 och den process som inleddes då är nu åter aktuell. I vår kommer frågan om 51-procentsregelns framtid att behandlas i RF:s högsta beslutande församling, det så kallade riksidrottsmötet (RIM).

På nämnda riksidrottsmöte kommer man av allt att döma ta ställning till två (!) olika förslag på förändringar:

1. En decentralisering av 51-procentsregeln, från RF till de olika specialidrottsförbunden.

2. En alternativ väg, där regeln ligger kvar på RF-nivå men där minimigränsen för idrottsföreningarnas ägande i ett idrottsAB sänks från 51 till 34 procent.

Det finns oerhört mycket att säga om båda förslagen och vi kommer att behandla dem ingående från olika perspektiv i kommande artiklar. Av utrymmesskäl nöjer vi oss för tillfället dock med att konstatera att de har följande gemensamt:

Oavsett vilket som genomförs, så kommer det sannolikt innebära dödsstöten för den svenska medlemsdemokratiska idrottstraditionen. När vi väl tagit steget, så kommer vi inte längre kunna stoppa utvecklingen mot privatisering av våra klubbar!


Ingen debatt, inga förespråkare – ingen förändring!
Det är alltså ingen liten skitfråga vi talar om här, utan en ödesfråga för hela idrottsrörelsen. Oavsett vad man tycker om medlemsförening kontra ”fritt ägande” i sak, så kan vi nog vara överens om en detta: genomförs en förändring, så förändrar vi den svenska idrottsrörelsen i grunden – för alltid.

SFSU förnekar inte att reformer inom svensk elitfotboll kommer att vara nödvändiga för en positiv framtida utveckling. Reformer kommer utan tvivel att behöva genomföras och inte alla kommer vara trevliga. Men det minsta man kan begära är att vi ser till att veta vad vi vill och hur vi når dit, innan vi agerar. En komplett analys av tillgängliga alternativa framtidsvägar och av de olika tänkbara konsekvenserna bör därför göras. Vi bör dessutom förankra valen i en bred diskussion om vad som faktiskt är önskvärt inom idrotten, innan vi väljer väg.

Detta är märkligt nog ännu inte gjort, trots att förändringsprocessen inleddes redan för två år sedan, inför RIM 2009. Man kan fråga sig varför förändringsförespråkarna, som ju lyft frågan, inte klivit fram och argumenterat för sin sak under dessa två år? Man kan rent av fråga sig vilka förespråkarna är – de har faktiskt inte ens presenterat sig! Orsakerna till att en så låg profil hållits förtjänar en del eftertanke…


Dags att kräva delaktighet!
För att möta trycket på förändring av regeln, har SFSU tillsatt en arbetsgrupp bestående av Eric Sjölin och Karl Lundén från SFSU:s styrelse, Mathias Schwarz från SFSU:s valberedning samt Anders Almgren, tidigare ordförande i Supporterklubben Änglarna och nu knuten till SFSU genom 51-procentsgruppen.

Vårt mål är att de mycket komplexa frågor, som omger frågan om privatisering av våra elitklubbar, analyseras grundligt innan inskränkningar i medlemsdemokratin görs. Vi får inte nöja oss med att enbart diskutera den nu aktuella regelformalian. Den svenska idrottsrörelsens makthavare ska vara ordentligt insatta innan de fattar beslut!

Vidare vill vi att eventuella förslag på ändringar förankras bland idrottens gräsrötter i en öppen och bred debatt, innan de genomförs! Att ställa idrottsrörelsens eldsjälar inför fullbordat faktum, vore ett monumentalt svek mot de demokratiska ideal som trots allt ännu gäller inom svenskt föreningsliv.

Slutligen vill vi att förespråkarna för privatisering faktiskt kliver fram ur skuggorna. Vi vill att de presenterar sig och att de ser oss i ögonen, när de hävdar att inflytandet från idrottens gräsrötter hämmar utvecklingen av den svenska elitidrotten. Vi vill att både vi och de tvingas vässa argumenten innan förändringar görs – denna demokratiska process leder sannolikt i slutändan till ett väl underbyggt beslut. Men om inga tydliga förespråkare finns, så finns det heller inga skäl att genomföra några förändringar!

Innan dessa självklara krav är tillgodosedda, så är SFSU principiellt motståndare till varje förändring av 51-procentsregeln.


SFSU:s arbetsgrupp klarar dock inte att stoppa utvecklingen mot privatisering själva. Ska vi kunna försvara rätten till medbestämmande inom våra klubbar, så måste vi agera tillsammans, inom de ramar som medlemsdemokratiska principer sätter.

Alla fotbollsälskare: förnya därför ert medlemskap i er förening, ta reda på när nästa årsmöte är – och håll koll på www.sfsu.se för mer information. Kampen börjar nu!