Svensk spion för Ryssland 1941?

Jag tog fram min "Polisen lägger pussel" igår kväll och läste en artikel med titeln Han som sålde sitt fosterland I korthet handlar det om en verkmästare som kallas Ström. Herr Ströms arbetsuppgifter bestod i att ha ett visst basansvar över byggandet av delar av den svenska försvarslinjen vid finska gränsen, den så kallade Kalixlinjen. Spioneriet inleddes 1941 genom att Ström själv och på eget bevåg kontaktade ryska tjänstemän, bland annat attachén Alexei Vajna och erbjöd denne information om de svenska befästningarna i Norrland för det facila priset om ett hundra tusen kronor. Ström dömdes till livstids straffarbete och akterna kring målet hemligstämplades i 50 år, till 1991.

Historien om verkmästare Ström är inte slut där. Efter fem års fängelse blev Ström sjuk och överfördes till Beckomberga sjukhus för vård. Man hade dock inte riktigt tänkt på hur han skulle hanteras vid sitt tillfrisknande. Sjukhuset beviljade permissioner redan 1946 och han blev sedan friskriven. 1951 beslutades att även om sjukhuset beslutat att släppa Ström fri på felaktiga grunder så var det trots allt ett beslut och man lät saken bero.

Frågan såklart, vem var denne man? Har inte lyckats hitta någon som jag tycker stämmer in på beskrivningen. Det närmsta jag kommer är Enbom, men han var aktiv senare och hans motiv var politiskt, medan Ström helt drevs av ekonomiska motiv.

I detta fall var motivet pengar. Den blivande spionen hade knackig ekonomi

Denne man hette egentligen Sven Teodor Engström.

Har för mig att spionens medhjälpare, en skräddare på Söder, sedermera hamnade på fängelset i Vänersborg. Detta finns berättat i boken Tack för sist Rättvisa!, 1945 av Per Meurling (1912-1968).

Per Meurling skrev även "den stora boken" Spionage och sabotage i Sverige, 1954. Där behandlas fallet på sidorna 139-145. På sidan 141 även ett foto på spionen.

Tackar tackar Skara!

Engström blev anhållem i slutet av augiústi 1941. Han dömdes den 17 november 1941 av Stockholms rådhusrätt. Åklagare var som alltid vid denna tid när det gällde spionmål stadsfiskal Werner Ryhninger - kallad "spionåklagaren". Handlingarna hemligstämplades i 50 år.

En av spionens "överordnade" var Victor Starosin som arbetade på den sovjetryska resebyrån Intourist i Stockholm.

En av möteplatserna var en telefonkiosk vid Narvavägen. En annan var Floras kulle i Humlegården.

Den som är intresserad av detta spionfall kan då läsa Dagens Nyheter den 30 maj 1952. Där finns det engströmska fallet beskrivet i anslutning till på en på privat detektivarbete byggd redogörelse.