2011-01-02, 05:05
#1
Den här tråden vänder sig också mot troende muslimer boende i Sverige eller med ett intresse av en pluralistisk värld där vi tolererar (att skilja från respekterar) oliktänkande.
Min frågeställning är som följer:
Senaste månaden har vi sett två prov på att Vilksaffären inte är överspelad i den muslimska världen. Måhända kan det argumenteras att det är extrema element som trängt igenom mediabruset, men inte desto mindre är det en tydlig signal om hur muslimer behandlat den här frågan, nationellt och internationellt.
Inom Sveriges gränser har muslimer givetvis fördömt självmordsdådet under julhandeln, men man har aldrig sedan Vilks teckningar blev en riksangelägenhet tagit itu med knäckfrågan, nämligen yttrandefriheten. Istället har man fördömt våldet och hoten, men hela tiden har det legat och skavt i bakgrunden. "Vilks borde inte ha gjort så". "Vilks visar ingen respekt". "Vi är för yttrandefrihet, så länge det inte är fel kritik och för utmanande för vår religion".
Det är signalerna som sänts ut. Inte att yttrandefriheten ska värnas, utan att det förvisso är fel med hot och våld. Men någonstans är det faktiskt även Vilks eget fel. Han skapar "oro" sägs det. Nationer där tillspetsade konstverk förbjuds av dylika anledningar styrs av auktoritära och diktatoriska regimer.
Det naturliga försvaret från samtliga muslimska samfund är (och måste vara) att dåligt beteende är oislamskt och strider mot islams läror oavsett vad beteendet är. Islam kan ju inte ha fel, eftersom det av muslimer anses vara sant.
Att troende muslimer skjuter sig själv i fötterna på lång sikt, när man vill vandra en väg av censur och åsiktsförtryck, ser man troligtvis inte, så långt mot horisonten har man inte tittat.
Varför har inte försöken till att skrämma, hota och de facto mörda bort yttrandefriheten fördömts just för att det är yttrandefriheten som angrips? Man talar alltid om oskyldiga offer som oacceptabla (är Vilks oskyldig?) men yttrandefriheten, en av demokratins och pluralismens absoluta grundvalar, försvaras aldrig.
Med det sagt undrar jag:
Varför försvaras inte yttrandefriheten av troende muslimer? Om inte yttrandefriheten i nuvarande form kan accepteras, hur ska vi då kunna skapa ett öppet, demokratiskt samhälle där åsikter får mötas? Hur ser ni på framtiden rörande en yttrandefrihet som av alla officiella utalanden att döma inte ses som speciellt viktig av företrädarna för Sveriges troende muslimer.
Min frågeställning är som följer:
Senaste månaden har vi sett två prov på att Vilksaffären inte är överspelad i den muslimska världen. Måhända kan det argumenteras att det är extrema element som trängt igenom mediabruset, men inte desto mindre är det en tydlig signal om hur muslimer behandlat den här frågan, nationellt och internationellt.
Inom Sveriges gränser har muslimer givetvis fördömt självmordsdådet under julhandeln, men man har aldrig sedan Vilks teckningar blev en riksangelägenhet tagit itu med knäckfrågan, nämligen yttrandefriheten. Istället har man fördömt våldet och hoten, men hela tiden har det legat och skavt i bakgrunden. "Vilks borde inte ha gjort så". "Vilks visar ingen respekt". "Vi är för yttrandefrihet, så länge det inte är fel kritik och för utmanande för vår religion".
Det är signalerna som sänts ut. Inte att yttrandefriheten ska värnas, utan att det förvisso är fel med hot och våld. Men någonstans är det faktiskt även Vilks eget fel. Han skapar "oro" sägs det. Nationer där tillspetsade konstverk förbjuds av dylika anledningar styrs av auktoritära och diktatoriska regimer.
Det naturliga försvaret från samtliga muslimska samfund är (och måste vara) att dåligt beteende är oislamskt och strider mot islams läror oavsett vad beteendet är. Islam kan ju inte ha fel, eftersom det av muslimer anses vara sant.
Att troende muslimer skjuter sig själv i fötterna på lång sikt, när man vill vandra en väg av censur och åsiktsförtryck, ser man troligtvis inte, så långt mot horisonten har man inte tittat.
Varför har inte försöken till att skrämma, hota och de facto mörda bort yttrandefriheten fördömts just för att det är yttrandefriheten som angrips? Man talar alltid om oskyldiga offer som oacceptabla (är Vilks oskyldig?) men yttrandefriheten, en av demokratins och pluralismens absoluta grundvalar, försvaras aldrig.
Med det sagt undrar jag:
Varför försvaras inte yttrandefriheten av troende muslimer? Om inte yttrandefriheten i nuvarande form kan accepteras, hur ska vi då kunna skapa ett öppet, demokratiskt samhälle där åsikter får mötas? Hur ser ni på framtiden rörande en yttrandefrihet som av alla officiella utalanden att döma inte ses som speciellt viktig av företrädarna för Sveriges troende muslimer.