Var eller vart

Vad menar du med "det verkar..."?

Utifrån den korta beskrivningen av situationen så finner jag det möjligt till troligt att ...

Skrivning med »varest« torde vara grammatiskt oantastlig. Att ord förkortas i tal och dialekt är ganska vanligt.

Varest kan betyda både var och där (med innebörden "i vilket..."). Jag tycker således inte att det reder ut orsaken till tornedalingarnas val av "vars" (var) i stället för där [som väl bör betraktas som standardsvenska]. Se följande exempel:

- Jag hann ikapp honom "vars" backen börjar. (...där backen börjar)

- Nu är vi tillbaka "vars" allting började. (...där allting började)

- ...på den där restaurangen "vars" vi köpte mat. (...där vi köpte mat)

Hur länge har detta existerat, att uteslutande använda sig av formen vart? Jag hörde det nog första gången för sisådär tio år sedan, och nu verkar det bli mer och mer vanligt. Det måste väl vara ett nytt fenomen? Även bland folket i min närhet som brukade skilja på var och vart, har många gått över till att alltid säga vart.

Ibland drygar jag mig och låtsas inte förstå dem, men de flesta fattar ju inte...
T.ex.
"Vart ligger pizzerian?"
"Den ligger ditåt"
"Ja men vart?"
"Ditåt, kan det vara norrut kanske?"
"???"

Det där går ju visserligen att förstå, men vad sägs om frågan "Vart går buss XY?". Jag svarade "till Z-gatan." och fick motfrågan "Ja, men vart går den?" (Som om det skulle hjälpa att betona hårdare)
"Menar du var?"
"Ja"
"Hållplatsen är tvärsöver gatan..."

Man blir ju förbannad.

På fåniga drygskallar som dig, ja.

Om man vill vara prudentlig: Varthän är denna omnibus destinerad?

Varför använder svensken formen »vart« rakt över, när engelskan har “where” för både »var« och »varthän«? Kanske för att inte bli skälld för att bruka anglicismer som »Var har alla blommorna gått?«

Apropå förbannad så lånar jag en strof ur Povel Ramels epos Trubaduren:

Men med tusen lånta fjädrar, våran språkdräkt e’ uppblannad
Man går hem och slår i lexikon, först sen blir man förbannad.

Nu blir man förbannad när man slår i tyska Wiktionary och finner att tyskarna skiljer på „wo” / „wohin” / „woher”. Det finns ju faktiskt tre (3) situationer att skilja på.

Vadå »varifrån« – det borde väl heta *»vartifrån« när det är fråga om riktning?

Rikting från nuvarande punkt och framåt, inte från en tidigare punkt fram till nuet.

Om man utgår från att
var = wo / where
vart = wohin / where (to)
varifrån = woher / where from
så borde det faktiskt heta varifrån. Vartifrån (wohin her, where to from) är ologiskt, inkonsekvent och låter dessutom himla korkat. Jag skulle personligen föredra att säga "var kommer du ifrån" istället för "varifrån kommer du", men det är en smaksak.

Google finner runt 44 000 sidor med ordet "vartifrån" och 2 460 000 med ordet "varifrån".

Fast vad det heter i andra språk är inte intressant. Nu heter det inte så på svenska, och det räcker.

Vad det heter på andra (nära besläktade) språk kan ge en mycket bra fingervisning på hur det heter även på svenska, dock inte i varje fall. I just det här exemplet fungerar det dock mycket bra. Att det sedan finns "idioter" som inte förstår skillnaden mellan var och vart må ligga till grund i svenska skolsystemet och dess ständiga degenerering. Snart kan inte ungarna skilja på en och ett längre.

Den viktigaste skillnaderna mellan vart-sägarna och dig är att de använder sitt modersmål helt naturligt enligt dess regler (det heter nämligen vart är du? i deras språk) och de nöjer sig med det och försöker till skillnad från dig inte använda någon stilnivå som de inte behärskar – fingervisning på? må ligga till grund i?

I din signatur skriver du

"VART betecknar riktning
VAR betecknar plats"

– samma du som startade den här tråden just därför att du fått flera ovedersägliga bevis på att vart även betecknar befintlighet. Vem är det som är idiot?

Tror du att alla ord du själv använde i inlägget ovan alltid haft precis den betydelse du använder de i? Om inte, på vilka grunder godkänner du förändringar i de fallen? Är det möjligen så att de är ok så länge du är okunnig om dem och inte behöver uppleva dem?

Nej, bevisligen inte eftersom språket inte ser ut så hos de talare som använder vart. Där skiljer sig bruket från motsvarande former i andra germanska språk.

Notera att detta gäller informellt talspråk. I skrift bör man upprätthålla skillnaden mellan var och vart.

Jag håller med med den skillnaden att jag inte gärna drar hela skriftspråkets stilspektrum över en kam. Var gränserna sedan faktiskt går eller bör gå kan förstås diskuteras, men nog tycker jag att de finns där.