Det uttalade målet är att skapa ett mångetniskt samhälle där svenskar marginaliseras.
För att genomföra projektet behövs stora pengar som tas från svensk arbetarklass. Alla sådana här klipp är ju bara konsekvenser av det bakomliggande projektet. Jämfört med andra kostnader är de 1300 miljoner kr för illegala invandrare som vägrar sticka fullständigt marginellt. Dessutom bör man ej fokusera för mycket på ekonomin. Den stora katastrofen är att svenskarnas sociala situation går åt helvete då vi ej har någonstans vi kan fly knappt idag och omöjligt i framtiden. Vår upplysta elit anser sig stå över begrepp som folkets rätt till överlevnad och genomför en politik för att forcera och knäcka alla ideer om folkgemenskap i svenska samhället. Kan ses i Reinfeldts jultal t ex:
Citat:
När man ska skapa ett ”vi”, särskilt ett så artificiellt sådant som det mångetniska samhället, behövs också en fiende, någon som hotar och inte vill vara en del av det. Reinfeldt har här inte så mycket annat val än självmordsbombaren i Stockholm nyligen, men även här gör han en omdefiniering. I vad som närmast är ett plagiat av Bushs ”de hatar vår frihet”-tal, gör Reinfeldt gällande att det var vår öppenhet Taimour Abdulwahab hatade. De som gör kopplingar till vår delaktighet i Afghanistan har enligt Reinfeldt helt fel, detta alltså trots Abdulwahabs uttryckliga referenser till kriget i Afghanistan och muslimska dödsoffer, och till ”grisen Vilks” och muslimers förnedrande liv i Sverige. Varför man väljer att bo kvar i ett land där man förnedras kan man fråga sig, men Reinfeldt väljer alltså att endast höra stycket med ”grisen Vilks”.
Samtidigt gör statsministern en omdefiniering av det svenska folkhemmet, med orden ”Det är det svenska folkhemmet han utmanar. Allt det jag vill beskriva Sverige med: öppenheten, friheten, mångfalden. Det är det han hatar”. Hur de döda kan hata är en öppen fråga, tydligt är i varje fall att det inslag av solidaritet, identitet och folkgemenskap som folkhemmet byggde på för Reinfeldt ersatts av frihet, öppenhet och mångfald.
Vad vi alltså här bevittnar är hur svensk borgerlighet bryter det historiska bandet mellan etnos, kultur och politik. Sverige var länge svenskarnas land. Detta innebar inte att ingen invandring kunde ske, eller att invandrare inte efter några generationer kunde (och skulle) bli svenskar, det innebar heller inte att vissa nationella minoriteter inte kunde ha en särställning. Men en koppling mellan etnos, kultur och politik fanns. Med den nya borgerliga politiken blir denna koppling outtalad, och istället antas politik och tillhörighet bygga på ett antal abstrakta begrepp. Likheterna med amerikansk neokonservatism är uppenbara, dessa abstrakta begrepp återkommer i flera länder vars eliter påverkas av amerikanska ideologier. Samtidigt är de nya kraven för att räknas som ”svensk” så ytliga att ingen tar dem på allvar annat än i politisk retorik, de flesta vet i vardagen mycket väl vem som är svensk och vem som inte är det. Den infantilt inkluderande definitionen leder därför lätt till konflikter i den verklighet den helst bortser från.
http://oskorei.motpol.nu/?p=4302
Den markerade texten är symptomatisk för hur samtliga partier definierar svensken och vad Sverige bör vara. Öppenheten, friheten, mångfalden är enligt Reinfeldt vad som definierar en svensk. Då detta är nonsensbegrepp som samtidigt inkluderar alla och ingen så kan man enbart tolka detta som att svensken i vår statsministers ögon enbart existerar på ett abstrakt plan i idevärlden. Ingen koppling till vår historia, ingen koppling till våra familjer, ingen koppling till någonting alls än en uppsättning dåligt förankrade ideer framtagna av thinktanks under åttio och nittiotalet. Detta är hur vår samhällselit ser på folket. När de ser Sverige ser de inte en organiskt framväxt gemenskap av ett folk med stark historisk koppling till Sverige. De ser frikopplade individer av konsumenter/producenter vars enda syfte är att hösta in skattepengar till den överliggande byråkratin. Om byråkratins slavklass är svart eller vit skiter de i så länge som pengarna strömmar in.
Utöver detta finns dessutom lager av självgenererande statliga byråkratier som för sitt existensberättigande hela tiden måste framhäva att de kan fixa alla problem skapade av invandringen samtidigt som de medvetet behåller de öppna gränserna så att mängden klienter och därigenom byråkratins storlek kan ökas. Allt uppbackat av en regimmedia av totalitär karaktär helt utan heder och sans.
Det är därför som Maria Ferm beter sig som hon gör. Hon är demokraturens kreatur helt enkelt och tar de ställningstaganden som gynnar makthydran (alternativt fortfarande lätt hjärnskadad pga hennes tidigare liv som knarkare).