Vad är det som gör Fysik B så svår och "tung"?

Självklart behöver du ha i alla fall något med dig från kurs A för att klara av kurs B, som i de flesta ämnen.

EDIT: Eller tja, kanske inte för att klara av kursen. Det kan du klara med en formelsamling och en miniräknare men saker och ting blir lite mer logiska och sammanhängande om du har hängt med i kurs A.

Så kan man ju tänka… tror du. Vi får inte ta och glömma att man i slutet av kursen skriver ett slutprov, som då täcker alla delmomenten. Hur göra man egentligen för att lyckas med det? Att läsa igenom 400+ sidor om & om igen, är inget som är smarrigt lockande. Man kanske från början & framåt ska sköta alla olika kapitlar med omsorg, eller är det egentligen bäst att ”ta det lugnt” tills det är en månad kvar till slutprovet, & då kör man järnet? Vad finns det för för- & nackdelar med dem två taktikerna?

Trigonometriska ekvationer & derivatan av dem kanske inte är så jätteknivigt när man väl lärt sig hur allt fungerar. Men så här på förhand så ser det väldigt… kufiskt ut. Det kan ju självklart bero på att jag avskyr geometri & figurer inom matematiken, men det är inte bara det. Det verkar finnas svåra regler, specifikt för cos/tan/sin, när man löser ekvationer & deriverar, och det är ju det som är det mödosamma. Att man måste lära sig allt det. Och när man väl gjort det, & tror att det värsta är över, så kommer integralerna in i bilden, som mycket väl kan vara det mest konstiga begreppet i gymnasiematematiken. De förklarar inte ens bra i boken vad integraler innebär, är det verkligen derivatan baklänges? Nej, detta lär bli infernaliskt… Men jag är beredd att kämpa för det smarriga MVG:et.

Med avseende på högskolestudier, vad har man för nytta av derivata & integraler där, då? Handlar inte universitetsmatte mycket om att man ska analysera & bevisa saker? Det verkar så, på många kurser.

Hörde samma skitsnack inför min FyB kurs. Folk borde lära sig att hålla sin mun, det är klart att man blir påverkad negativt av en sådan svart bild av kursen.

Kursen var inte en tredjedel så svår som vissa fick det att låta, ibland tror jag att folk försöker få en att ge upp därför att dom inte vill se att andra faktiskt klarar av skiten galant.

Sen handlar det förståss om intresse också, men det inser väl inte dessa blötdjur. Det man tycker är kul lyckas man bra med.

Fysik B var den roligaste gymnasiekursen tillsammans med MaE. Gjorde den på distans och hade jäkligt mycket kul med alla experiment jag fick utföra i hemmets lugna vrå.

Om du planerar att läsa fysik på universitet så kan du inte gå och oroa dig för FyB..den är en spottstyver i jämförelse. Ha kul..om du fastnar så gå och titta på tv en kvart..ta det lugnt och låt hjärnan TÄNKA inte bara arbeta.

Jo jag gillar Dylan. Men jag tvivlar på att jag är din lärare. Det finns nog många lärare som resonerar som mig och samtidigt gillar Dylan

Det här med studieteknik är någonting du måste prova dig fram igenom själv. Det som funkar för din granne kanske inte funkar för dig. Och det här säger jag av erfarenhet, har provat många olika stilar och några funkar bättre än andra.
En grundläggande faktor för mig har dock varit att jag måste ha tyst runtomkring mig.
Var kreativ med studietekniken. Använd en teknik ett tag (en vecka eller två) och analysera sedan genom att se om du minns innehållet bra. Är du missnöjd med hur mycket du minns provar du en annan taktik.
På vissa universitet har dom tävlingar i "minnesramsor" för matematiker..ja det låter lite löjligt men det bevisar att allt handlar om att vara kreativ med studietekniken och att HA KUL.


Så här är det va: gymnasiematten handlar om att lära sig ANVÄNDA derivator och integraler. Den tidiga universitetsmatten handlar om att FÖRSTÅ derivator och integraler (mja..lite bättre iaf).
Min gymnasiebok gav ändå en ganska bra förklaring av derivator och integraler, tyckte speciellt om när dom berättade om nån kines som placerade kvadratiska remsor av papper i en krukas genomskärning för att på så sätt approximera dess area (integrera krukans funktion).
Så med andra ord: visst, fundera på varför, men häng inte upp dig på det för du kommer inte få några grundläggande (strikta matematiska) förklaringar på gymnasiet, lägg dessa frågor i bakfickan tills du komemr till universitetet. Ha kul med användandet av dom istället. Det blir mindre sånt på universitetet (personligen saknade jag det i början ).

Jo, så tänker man väl nu, precis på samma sättt som man tänkte om Fysik B innan man ens hade börjat gymnasiet. Men sen när man tagit studenten, så tror jag att man kommer känna sig relativt mogen för fysik på universitetet, om man har intresset, på samma sätt som de flesta känner sig relativt mogna inför B-kursen nu.
Jag tror inte att hoppet från gymnasiet till högskola är större än hoppet från grundskolan till gymnasiet, med avseende på fysiken.
Ju äldre man blir, desto svårare blir det, men ju äldre man blir, desto klipskare blir man också.

Och exakt varför skulle det vara goda nyheter? Det verkar ju krångligare att kunna bemästra derivator & integraler, än att kunna förstå vad de är för något, och varför det är som det är.
Vid räkning så måste man ju kunna en massa regler, och anpassa dem till olika ekvationer/situationer, vilket inte alls är så kul, utan bara jobbigt & svårt.

Och i vilka delar av Fysik B är det som man har störst nytta av integraler?

Det är som sagt matematiken... Jag är väldigt intresserad av fysik. Men den begränsar en ganska snabbt då man inte förstår matematiken. Jag fick VG i MaA o MaB, sen terminen efter drabbades jag av kraftig depression, skolkade mycket o så, o fick IG i MaC, MaD o streck i MaE.

Började läsa 5 år senare på Komvux, men jag var inte frisk nog för att klara det, så jag hoppade av. Hade tänkt läsa till sjukhusfysiker.

Tyckte kursen var lätt. Pluggade inte en dag under kursen förutom de två sista kvällarna. Eller om det bara var den sista kvällen jag pluggade. Fick i och för sig bara G men det räckte för mig. Pluggade förresten faktiskt bara en kväll inför körkortets teoriprov också. Det gick också bra.

Att klara tentor eller få bra betyg handlar bara om att lägga ner tid på att plugga. Än om det handlar om högstadiet, gymnasiet eller universitetet. Och för att få G i fysik B så krävs det inte många timmars studier. Folk oroar sig i onödan och borde plugga istället för att oroa sig. Gjorde folk det så skulle det gå bättre för dem.

Så har du klarat eller fått bra betyg på liknande kurser på gymnasiet tidigare har du inget att oroa dig för. Se bara till att plugga så går det bra. Lycka till!

/Pu

Men om du inte begriper dig på frågorna, hur kan du då svara på dem? Visst, du har ju formelsamlingen, men om du ändå inte förstår vad frågan handlar om, så tror jag inte att det går så bra för dig.
Om formelsamling var det enda som behövdes, skulle ju Fysik B ha varit väldigt enkelt—bara att plugga på det, ju.

Rakt det motsatta för mig. Matematiken är inget problem för mig, den tar jag hand om med omsorg. Algebra är något jag högt uppskattar.
Men det som gör fysik så läskigt för mig är att det är väldigt tråkigt, dvs. läsa om vår värld på partikelnivå--jag kan inte rå för att jag är en av dem som vill ta vara på livet, istället för att studera hur det går till på en väldigt liten nivå.
Sedan har vi ju också det faktum att den ibland kan vara väldigt svårbegriplig, med sina kufiska begrepp & logik.
En kombination av detta… …ja, det gör den till en värre kurs än andra mardrömmar, som exempelvis kemin.