Om "besökare" existerar, hur tar de sig då till jorden?

Whitley Strieber skrämde skiten ur mig när jag var liten! Men ju mer jag läst i ämnet, desto mer övertygad blir jag om att han bara råkade ut för vanlig sömnparalys. Att han sedan hade en fantasi och skrivartalang utöver det vanliga kan man ju bara beklaga när man ser den dynga han producerade efteråt.

Hursomhelst, det är inte omöjligt att ta sig hit från en närbelägen stjärna. Men sannolikheten för att vi ska ha några beboeliga planeter inom rimligt avstånd är väldigt, väldigt, för att inte säga extremt liten. Gliese 586 är det bästa vi hittat hittills, och jag skulle inte sätta några pengar på att det finns, eller ens KAN finnas liv där. Och även om vi har en planet i närheten (säg inom 100 ljusår) som kan upprätthålla liv, hur stor är chansen att intelligent liv uppstått där i EXAKT rätt tid för att deras besök i vårt solsystem ska råka sammanfalla med vår civilisations korta (hittills) existens?

Och om de gjorde det, skulle de kidnappa och analprobera SF-författare, eller skulle de försöka kontakta mänskligheten? Jag vet vilket jag tycker är troligast. Allt talar tyvärr för att det inte har hänt, och inte kommer att hända. Även om galaxen svämmar över av liv överallt så är det ytterst osannolikt att vi någonsin kommer att träffa några utomjordingar. Tidrymderna och avstånden är helt enkelt för stora. Förutsatt att FLT-resor inte är möjliga, om vi ser några tecken på det kan vi börja snacka!

Imponerande post. Fyra felaktiga påståenden i rad!

Något förenklat, men visst.


Kan vi väl anta.


Om de färdas i näst intill ljusets hastighet så tar det bara några sekunder för rymdskeppet att färdas mellan Gliese och Jorden, i resenärernas tid.

Genom att kröka rymden kan man dock öka hastigheten på rymdskeppet, tex med hjälp av en Alcubierre drive eller genom att ta genvägar genom ett multidimensionellt universum.

Grundfrågeställningen är lite udda. Du gör ett extremt bisarrt påstående, och ber sedan folk förklara hur du kom dit. Det känns som att förklaringsbördan borde ligga på dig ;)
Lite som "om man antar att 1 + 1 = 3, hur blev det det?"

Oavsett så känns det som att det klart rimligaste sättet att "besöka" andra solsystem är att hysta iväg en obemannad sond till destinationen man vill, vänta några millenier, se till att den hade tillräckligt mkt resurser med sig för att kunna börja bygga prylar av det som finns på plats, och utforska det man vill se m.h.a. på plats byggda robotar.
Om man är avancerad och tycker det är jobbigt med tio- eller hundratals år långa svarstider så kan man vilja virtualisera sig och "beama" över. Noll transporttid ur ens eget perspektiv, lite längre ur andras.

Teknologi som ligger en bra bit från vad vi besitter m.a.o., men det känns avsevärt mycket rimligare än maskhål och överljushastighet.

En hard sci-fi-författare som är inne och snurrar på temat en del är Greg Egan. Mycket läsvärt.

Simpelt. Sätt 1=1.5, vips så är 1.5+1.5=3

Vi kanske inte ska glömma följande:

* Casimireffekten
* Bändande av tidrum (bubbla. våg. eller vad man nu vill ha)
* Maskhål (se ovan punkt för artificiella sådana)

Tror vi behöver vara lite mer ödmjuka i vårt sätt att döma ut möjligheter. Tänk efter lite, enda anledningen till varför ni som dömer ut det man i sci-fi-världen kallar "warp drive" är att det verkar totalt orimligt utifrån den samlade kunskapen om naturen vi har idag. Vad är det som säger att vi just under 2000-talet besitter tillräcklig kunskap för att diskvalificera vad som idag uppfattas som rena fantasier?

Svaret på denna retoriska fråga är att det inte finns någon rationell anledning att tro att vi är "nära färdigutvecklade", eller åtminstone så nära att vi kan utesluta möjligheter som för oss verkar overkliga. Det är snarare så att alla ni som fnyser åt dessa möjligheter visar på enfald. Måhända att vi inte på väldigt länge kommer se någonting liknande t ex warp drive. Jag vågar till och med påstå att den andel världsledande fysiker som på samma sätt utesluter till synes övernaturliga möjligheter delar denna enfald, eftersom dom gör det just baserat på deras kunskap som visserligen är enastående, men blott ett steg i en kedja av pågående utveckling och förfining av vår förståelse av kosmos, vilken pågått sedan mänsklighetens begynnelse. Däremot verkar det orimligt att vi inom överskådlig framtid ska lyckas med några för oss totalt overkliga bedrifter.

Hur tror ni människor för 1000 år sedan skulle uppfatta ett stridsflygplan som passerade på låg höjd i överljudsfart? Det finns egentligen ingen principiell skillnad mellan detta och hur vi hade uppfattat ett maskhål som tog oss tvärsigenom galaxen. Detta borde ge lite perspektiv.

Lite off topic men ändå på samma tema: Till alla som på allvar fnyser åt möjligheten att det skulle finnas intelligent liv som liknar vårt eget nånstans där ute, ja till och med otaliga exempel därav och kring relativt närbelägna stjärnor:

Hur sannolikt är det att av minst 200 miljarder stjärnor i en galax (200 000 000 000 st, kan vara dubbelt så många) endast skulle uppstått intelligent liv kring EN?

Jag försöker inte försvara de som ratar allt som verkar vara för otroligt för att vara sant. Men det är ju faktiskt så att för att accelerera ett rymdskepp till 300 000 km/s skulle kräva en oändlig energimängd. Jag säger med det inte att det går att resa tvärs igenom galaxen, kanske kan man manipulera rumtiden och dimensioner och på så sätt förflytta sig framåt mycket snabbare.


Vad vi vet så är sannolikheten 1 på just 200 000 000 000.
Men känslan säger ju att det inte är troligt, det borde vara fler. Vår vetskap idag om hur vanligt planetbildning är har ju inte direkt försämrat läget. Bara inom 100 parsec så har vi hittat nästan 300 stjärnor med planeter. Det är 3 stjärnor per parsec! Men hur vanligt det är att förhållandena för att liv ska uppstå det kan vi ju inte svara på eftersom vi bara har ett exempel på hur det ser ut. Dock är ju detta ett mycket spännande område inom astronomin.

Men DET är det väl ändå ingen tänkande människa som "fnyser åt". Det är högst sannolikt att det finns liv på andra ställen än här, i vår egen galax. Men steget från det till att de letat sig hit är astronomiskt stort (hö hö). Och ännu osannolikare är det ju att de om de lyckats med den bedriften skulle ägna sig åt att antasta kor och skoja med amerikanska rednecks.