2010-12-29, 16:49
#193
Det är riktigt korkat att oja sig över att det blir problem när tillgången på arbetskraft ökar. Arbetskraft är en resurs, precis som naturresurser. Låt mig därför dra en analogi till naturresurser.
Vad händer om vi plötsligt skulle komma på en mycket bättre metod för gruvdrift, så att tillgången på järn skulle öka kraftigt? Skulle vi tycka synd om de nuvarande järnproducenterna som får lite mer konkurrens, eller vara enormt glada över att vårt välstånd har ökat? Naturligtvis det sistnämnda. Skulle det vara möjligt att det blir ett överskott på järn? Nej, inte om marknadsmekanismerna får fungera. Järnpriset skulle nedjusteras, därefter skulle marknaden ordna om sin produktion för att anpassa sig till de nya priserna. Eftersom det är billigare att producera kapital- och konsumtionsvaror av järn kan man utöka sin produktion och därmed tillhandahålla fler, billigare varor för marknaden att konsumera. Välståndet ökar.
Hur går det för järnproducenterna, då? Är det dem som får ta hela smällen när alla andra tjänar? Nej, marknaden är inte ett nollsummespel. Visst drabbas de av en kortsiktig förlust när nya konkurrenter kommer in på marknaden. Detta är dock något som man måste räkna med i varje handling man utför; det finns alltid en risk att utfallet inte är bäst för en själv, och det är vansinne att påstå att man bör vara garanterad ett optimalt utfall i allt man gör.
På lång sikt tas denna förlust ut av den allmänna ökningen i välstånd som uppstår av den kraftiga ökningen i tillgång av järn på marknaden.
Varför fungerar invandringen inte precis analogt idag? Jo, därför att prismekanismen inte tillåts fungera, och därmed principen om tillgång och efterfrågan. Eftersom fackliga minimilöner kraftigt begränsar invandrares möjligheter, och beskattning rejält höjer den produktivitet som är nödvändig för att uppbära en lön, så lamslås marknaden. Värt att påpeka är också att bidragen minskar incitamenten att söka jobb och därmed försvårar inträdesmöjligheterna på arbetsmarknaden.
Vad händer om vi plötsligt skulle komma på en mycket bättre metod för gruvdrift, så att tillgången på järn skulle öka kraftigt? Skulle vi tycka synd om de nuvarande järnproducenterna som får lite mer konkurrens, eller vara enormt glada över att vårt välstånd har ökat? Naturligtvis det sistnämnda. Skulle det vara möjligt att det blir ett överskott på järn? Nej, inte om marknadsmekanismerna får fungera. Järnpriset skulle nedjusteras, därefter skulle marknaden ordna om sin produktion för att anpassa sig till de nya priserna. Eftersom det är billigare att producera kapital- och konsumtionsvaror av järn kan man utöka sin produktion och därmed tillhandahålla fler, billigare varor för marknaden att konsumera. Välståndet ökar.
Hur går det för järnproducenterna, då? Är det dem som får ta hela smällen när alla andra tjänar? Nej, marknaden är inte ett nollsummespel. Visst drabbas de av en kortsiktig förlust när nya konkurrenter kommer in på marknaden. Detta är dock något som man måste räkna med i varje handling man utför; det finns alltid en risk att utfallet inte är bäst för en själv, och det är vansinne att påstå att man bör vara garanterad ett optimalt utfall i allt man gör.
På lång sikt tas denna förlust ut av den allmänna ökningen i välstånd som uppstår av den kraftiga ökningen i tillgång av järn på marknaden.
Varför fungerar invandringen inte precis analogt idag? Jo, därför att prismekanismen inte tillåts fungera, och därmed principen om tillgång och efterfrågan. Eftersom fackliga minimilöner kraftigt begränsar invandrares möjligheter, och beskattning rejält höjer den produktivitet som är nödvändig för att uppbära en lön, så lamslås marknaden. Värt att påpeka är också att bidragen minskar incitamenten att söka jobb och därmed försvårar inträdesmöjligheterna på arbetsmarknaden.