Resa sig på nio. [alt. argumentationsteknik]

För det mesta argumenterar jag för att lära mig eller för att få en annan synvinkel på saker och ting, men när man har insett att en person inte vet vad han/hon talar om så börjar man istället gå in för att "vinna". Om detta är en reflektion av att jag är tävlingsinriktad vet jag inte. Men jag är helt säker på att jag är duktigt tävligsinriktad, kan inte ens låta småungar vinna när jag lirar fotboll med dem på släktmiddagar...

Kickan: Du fick fetpisk i den debatten av en jäkla massa folk, ditt problem där var att du inte hade tänkt igenom dina åsikter ordentligt innan du satte dig och skrev ditt första inlägg, du gick på känsla istället för förnuft, det går aldrig att argumentera bra från de förutsättningarna.

Bleep: Att ge beröm är underskattat, personen brukar få vatten på sin kvarn och slappna av. Detta brukar resultera i att de blir allt mer extrema i sina åsikter.

touché!

som sagt...

Det kan ju även finnas en rent fysiologisk anledning till att du inte är intresserade av sådana trådar..

Personligen tycker jag att bred allmänbildning är mycket viktigt att ha om man ska kunna debattera och diskutera väl.

- Kunskap (Allmänbildning samt sakkunskap, naturlitvis)
- Självförtroende
- Välutvecklat språk och ordförråd
- Snabbtänkt
- Personkännedom

Är några mycket viktiga egenskaper som gör dig till en god debattör.

Skojar du? (Ja, jag vet att du skojar )Tjejer kan vara de värsta kukmätarna på planeten. Ofta förekommande mätningar handlar om vem som är mest uppskattad/ behövd/ gångbar på köttmarknaden.

...och sådana diskussioner tar vi gärna del av... precis som ni säkert mycket gärna skulle vilja ta del av riktiga "kuk-mätningar"

Nej... de är smärtsamma och bör undvikas till varje pris... annars är risken stor att man tappar hoppet för mänskligheten ungefär som en femåring tappar sin glass: plaff på den heta asfalten.

Så sant som det är sagt .

Eftersom det här på FB finns ett stort överkott av killar så behöver vi inte kivas om uppmärksamheten utan kan leva i samförstånd och även gadda ihop oss om det skulle behövas.

Jag tycker att en (kanske urvattnad) variant av den sokratiska metoden brukar funka bra - att inledningsvis endast be meningsmotståndaren förtydliga och underbygga sitt påstående... om personen verkligen har "fel" kommer detta då till slut att visa sig, utan att man behöver komma med aggressiva motargument... man kan t o m låtsas vara på samma sida, men under diskussionens gång "upptäcka" svagheterna och "byta åsikt".

Jag brukar faktiskt använda metoden att be om förtydliganden - visste inte att det var gamle Sokrates som började med det. Tack för den kunskapsbiten.

Det som jag har markerat med fetstil - det är jäkligt effektivt och en smula elakt. Fungerar dock bara en gång i varje sammanhang. T ex som om jag skulle låtsas hålla med rasister eller religiösa - för att så småningom ändra mig - skulle vara ganska lönlöst vid det här laget. Men bra tips i nya sammanhang.

En grej jag brukar köra med ibland är att till slut hålla med motståndaren med orden "...eftersom det här verkar vara av sexuell betydelse för dig". Funkar tex om man inser att man själv har fel i en diskussion eller bara vill komma med en diskret förolämpning eller avståndstagande.

Fast det där påminner rätt mycket om metoden många journalister har, när någon säger något (för intervjuaren) misshagligt: -"Vad menar du?". Detta trots att det inte låg någon metabetydelse i det som sades, det kan ha varit hur kristallklart som helst.