Söt kissemisse med epilepsi

Jaha..oj..nu vet ja vrf min lille snuffe gör så.. har frågat vet. men dom kan som vanligt inte ge svar på telefon utan man MÅSTE boka en tid..men inte fan får man nåt vettigt svar efter besöket iheller..när ja var där med en annan av mina 2..men ja..har hon epilepsi så ska hon dit omedelbums !

Den såg lite konstig ut tycker jag? Såg ut som om den mådde dåligt efteråt också, när den gick iväg och försökte hitta något ställe att få vara ifred på. Tur att den hade så omtänksamma ägare. Vilken jävlig sjukdom alltså..

En av våra katter har fått två rejäla anfall och hon gör precis det; går undan efteråt och bara sitter där. Jag kan tänka mig att det är en jävla ansträngning för kroppen att få sådana omfattande kramper och spasmer. Inte konstigt att de går undan.

Ja, det måste vara väldigt påfrestande för kroppen. Katten såg helt slut ut efteråt. Sen såg det nästan ut som om den större katten som kom efter anfallet ville trösta den lille mot slutet. Undrar om det är vanligt att katter gör så? Brukar din katt reagera när den andra får ett anfall?

Var har du hört detta? Har liksom aldrig hört detta förut, trodde inte hjärnan tog skada av ett anfall bortåm den möjligheten att det kan bli syrebrist.

Nej, man får inga hjärnskador av ett epileptiskt anfall. Däremot är det en jätteansträngning för kroppen, och man blir helt utmattad efteråt. Men har man otur så kan man kräkas, och är man inte vid medvetande då så kan man kväva sig.

Det är ett faktum som gäller människor vid långa och svåra anfall. Det vi kan få gäller även våra djur.
Men nu talar jag om just långa anfall som alltså kan ge syrebrist - helt rätt.

Redan tidigare har MrsBean nämnt status epilepticus som består att täta, långa anfall som inte slutar av sej självt utan kräver mediciner som stoppar anfallen.
Utan vård kan dessa patienter dö.
Mvh

Hoppsan, missade att jag blev citerad här. Svarar lite sent då. Jag tror nog att vissa katter tyr sig och omvårdar det som är skadat. Nu har inte, tack och lov, den äldre katten fått epilepsianfall i den bemärkelsen sedan vi skaffade den andra katten, så jag vet inte det exakt. Däremot så låg den lilla och "vaktade" min sambo när hon låg i starka smärtor efter att ha fallit av en häst. Söta jädra krake. Katten alltså.

Det där var en ungkatt, nog bara en kattunge. Frågan är vad den har för prognos... inte bra skulle jag tro med tanke på åldern. Dessutom är det helt vansinnigt att ha en bjällra på halsbandet, i synnerhet som den uppenbarligen hade en "neurologisk känslighet". Det första vi gör när vi köt ett nytt halsband till våra katter är att knipsa av ev bjällra, den kan man sätta i en leksak i stället.

Har man en äldre katt som börjar få epileptiska anfall och det inte händer ofta så kan man nog låta det vara, ev ge medicin, men är det en kattunge bör man nog ta sig en ordentlig funderare om man man inte ska skona den från ett liv med krampanfall...

Vi har en katt på 2,5 år som har epilepsi.
Hennes första anfall kom väldigt plötsligt och vi visste inte vad det var som hände (btw det hemskaste jag varit med om!). Efter sjukhusbesök med olika tester fick vi reda på att det var medfödd epilepsi, som visade sig efter 1,5 år.
Hon äter nu fenemal, 1/2 tablett på morgonen och 1/4 tablett på kvällen och har inte haft ett enda anfall sen det där hemska anfallet på sjukhuset (lång historia).
Vi går på provtagning var 6:e månad för att kolla att levern osv. funkar bra, och efter ett år på medicin ser hennes värden helt okej ut. Klart att medicinen tär på levern och njurarna, men eftersom hon går på en relativt låg dos så ser framtiden ljus ut.
Hon är sig själv, leker, busar, gosar, pratar och är nyfiken!
Och medicin-intaget är inga problem alls, när klockan slår 8/20 ropar vi att det är dags för "meducin" och så kommer hon springandes och ställer sig nedanför "meducinskåpet", piper och väntar på dosen.

Våran veterinär informerade oss om att hennes gamla hund hade levt ett fullvärdigt liv med epilepsi och hon trodde att våran lilla "snäcka" skulle få vara med om samma sak!
Jag är övertygad om att hennes liv är fullt av kvalité trots epilepsin och vill bara skänka lite hopp till andra som drabbas av detta!

Mvh
En som är livrädd för allt som har med sjukhus, ont och hemskheter att göra!