Varför inga svenska seriemördare?

Under 1880-talet hade Sverige en seriemördare och tillika tjuv och "pyromanexpert".

Var endast verksam i en stad men seriemördare var han.

(FB) En svensk seriemördare: Olof Olson Hjelm, Härnösand, 1881-1887.

Kniven i Delsbo kvalificerar sig även han som seriemördare om vi följer definitionen "tre mord eller fler med en avkylningsperiod emellan".

Kniven var även han verksam i slutet på 1800 talet. Dock var hans motiv sannolikt främst ekonomiska.

Lustigt nog hette han Kniv i efternamn och minst ett av morden han utförde var ett knivmord.

Det är helt riktigt.

Vi får inte glömma "Kniven".

(FB) Polisen som blev mördare: Per Johansson-Kniv, Delsbo, 1892.

Åkerberg och hans liga går inte går inte kalla för seriemördare. De hade "bara" begått två st. dubbelmord - vad vi i a f känner till.

(FB) Nils Fredrik Åkerberg och Delsboligan, Hälsingland, 1896-1901.

Sverige har under relativt lång tid varit ett samhälle där det är kontroll på individer. Du är inräknad i fållan och i samhällets sökljus från födsel till graven. Det här gör att förutsättningarna att bli en seriemördare minskar drastiskt. Folk med störningar eller dysfunktionella hem har större chans att fastna i sociala skyddsnät. Så sett minskar risken att skapa en personlighet som blir till en seriemördare. Det har ivf. tidigare inte funnits så många människor som ingen saknar om de försvinner. Gatubarn, prostituerade, hemlösa eller bara väldigt stor befolkning.
Geografiskt så kan man tex. inte likt i USA byta delstat och bli helt anonym igen. Att gå helt under samhällets radar skulle jag hävda är relativt svårt i Sverige. Skulle påstå att det plus en hög levnadsstandard för snittbefolkningen är några faktorer som minimerat risken tidigare. Samhället har dock förändrats de senaste 30 åren så inte förvånande om vi får fler sociopater som mördar framgent.