Citat:
Ursprungligen postat av pereli
Nej jag vet inte riktigt, spelar en del och kollar rätt mycket på film. Festar gör jag heller inte överdrivet mycket. Jag tror att lite kan ha att göra med att jag jobbar en del på lov, helger osv. så jag har ju en hel del pengar att röra mig med till skillnad från många andra i min ålder. Har dator, ps3, hemmabio, 50"-tv på rummet osv. Denna "smaken" på arbetslivet och friheten med alla pengarna har nog fått mig att tycka skolan är väldigt tråkig.
Okej, jag får ta och höra med min lärare för nu är jag inte lika säker på att det är ett nationellt prov jag ska göra
Själv var det bristen på utmaning som fick mig att halvskolka hela gymnasiet och från åttan i högstadiet. Det slog hårt när jag började på universitetet :/
I låg- och mellanstadium pluggade jag alltid och fick alltid bäst i klassen på proven, men det var för lätt och tråkigt. Jag kunde redan allt och så kommer mina föräldrar och skriker "plugga mer" åt mig osv -_- Jag såg jättemycket fram emot högstadiet, för jag hoppades att det äntligen skulle bli lite att göra, så motiverad och entusiastisk som jag var fick jag toppbetyg i allt (förutom där man var tvungen att prata, då jag var för blyg. På min skola fick vi betyg redan från sjuan så att man skulle kunna se hur man låg till, sedan när de "riktiga" betygen kom), men besvikelsen över att högstadiet var samma tråkiga skit som mellanstadiet smög sig på mer och mer, och från åttan slutade jag bry mig helt enkelt
Ostimulerad, besviken och deprimerad segade jag mig fram till studenten, utan att ha öppnat skolböckerna mer än någon timma innan varje prov. Matten var det enda som gick bra, för där räckte det att tänka lite bara.
Att bryta fem års vanor är inte lätt, så nu i andra året på universitetet har jag fortfarande problem att komma igång ordentligt med pluggandet, vilket skapar jobbiga tentaperioder...
Hoppa av kommer jag dock inte, utan studiemotiveringen smyger sig långsamt men säkert tillbaka
