Är det en svaghet att tro på gud?

Nu menar jag med rubriken egentligen en nackdel, istället för en svaghet, men folk lär ju läsa tråden mer om eftersom svaghet är mer provokativt.

Till topic: Om det nu är så att du som troende, på något sätt bli begränsad i samhället pga din religion, (dvs du måste offra något i detta livet, för att uppnå något annat i nästa liv), så är ju faktiskt religionen till din nackdel, sett från ett samhällsperspektiv.

Du får säkert ut en massa annat som fyller din vardag pga din religion, det är off-topic, liksom allt annat som inte har med frågan att göra.

Mer eller mindre trovärdiga exempel: Du måste betala extra till dagis för att du måste till din böneplats nån timme.
Din son håller på att dö för att din religion inte tillåter dig att ge honom blod från en annan individ.
Du är rädd eftersom folk i din närhet straffar dig för att du inte utövar religionen "korrekt".
Du tappar dina vänner pga. din tro.

Allt jag vill ha svar på: OM det på något sätt är så att du offrar något i nulivet för något annat i efterlivet, är inte det en nackdel för dig i samhället? En börda alltså. En svaghet.

Man är svag som människa om man känner att någon annan måste styra en.

Klart man kan se det som en svaghet att behöva någon som hjälper en i vått och torrt.

jag förstår att frågan är flummig som fan, men någon kan säkert lista ut vad jag menar.
Jag menar inte att troende är svaga, men kanske att det är.. korkat? att låta religion hindra dig från att få ut något som du hade behövt i ditt liv.
(då kommer vi åter till att religionen är vad du behöver och att det ger dig mer än vad jag än syftar på), så jag misstänker att det inte går att få något bra svar från troende på frågan.

Personligen är jag stark agnostiker. För mig finns det ingen vettig anledning att bry sig om om det finns en gud eller inte. Varför satsa på nästa liv, när du kan ha det skitkul i detta du lever nu?

För att svara på frågan. Ur mitt perspektiv är det en nackdel, jag kan helt enkelt inte motivera fördelarna med en gudstro.

Nej det e förfan ingen svaghet. Man tror på vad man vill. Så enkelt är det. Och det är ingen svaghet att tro på vad man vill.

Jag vet ej om det är sarkastiskt, och det är även off-topic, men ja det kan också ses som en svaghet.
Att behöva någon på det sättet.

Religösa människor är folk som inte funnit sig själva.

Nej så känner jag också. Det skulle bara hindra mig.


Ja man tror på vad man vill, det har jag inte frågat om det är en svaghet eller ej. Men snarare om det man tror på hindrar än att göra saker som kanske hade varit bättre för individen än att t.ex. be vid en viss tidpunkt eller gå till en kyrka/annan religiös plats när du istället måste betala extra för att dagis ska hålla dina barn 2 timmar till.

Klart att det är en svaghet, eftersom man tror på fantasifoster utan några som helst bevis eller belägg för att just detta fantasifoster existerar.

Det är som att på fullt allvar tro på sagofoster som häxor, andar i flaskor, troll, demoner, spöken och annat mumbo jumbo. Det är inte på riktigt.

Tron på Gud är enbart hjärnspöken som viskar i de troendes schizofrena små huvuden: ''akta dig, annars hamnar du i helvetet, tro på mig eller brinn i all evighet.''...

De troende behöver psykologisk hjälp mer än någonting annat, deras rädsla för döden hindrar dem från att tänka rationellt.

Finns väl religiösa människor som har uträttat mkt med hjälp av sin tro, men rent allmänt måste jag säga att jag tycker att det är fånigt att tro på låtsaskompisar efter en viss ålder.

tror absolut inte att det är en svaghet att tro på gud, varför skulle det vara det?
Alla människor behöver ju någon, sålänge folk mår bra är det väl bra?