Frustrerad, Måste tjäna mer pengar hela tiden!

Hej kära Flashbackare och adelsmän.
Hälften av er orkar säkert inte läsa detta och resten tycker väl att jag är en gnällig jävel.
Till och börja med kan jag berätta lite kort om min livssits.
Jag är 22 år. Äger en bostadsrätt, har fast jobb, flickvän, är social, har många vänner och lever ett enligt många bra liv.

Jag vill att ni analyserar mig och förmedlar era åsikter om vad ni tror om mig och mina framtidsutsikter.

Kan väl börja med den ekonomiska biten först. Varje jävla dag tänker jag på pengar, mellan 10-50 ggr ploppar det upp i huvudet på mig. Allt från hur jag ska tjäna mer till att jag inte pallar med detta tragiska svensson liv mer.
Som sagt är jag 22 år och har ca 500k i tillgångar. Min mor tycker att jag är helt sjuk som har så mycket pengar, många gånger får man höra att man är snål och har även märkt mycket avundsjuka bland familj/vän kretsen, även fast ingen säger det rakt ut direkt.
Bostadsrätten är avbetald till 60%, resten ligger i ett bottenlån på ca 3% ränta...ca 260.000.
Kan spara ca 8000-10.000 /mån. Jag tycker detta är sjukt lite, eftersom jag vill komma någonstans i livet och flytta ifrån detta land har jag insett med min ålder och månadsbesparing så är jag körd.

Jag har testat väldigt mycket på nätet på min fritid för att tjäna extra pengar utan framgång.
Och som sagt så ökar bara aktie portfoljen / amotering på bostadslånet med 8k-10k per månad.
Jag kan verkligen inte slappna av när jag kommer hem, jag känner att livet bara rinner iväg och pengarna flödar in för sakta. Jag är inte en sån människa som behöver fritid på helger och kvällar, utan hade mer än gärna tjänat pengar då med. Men på mitt vanliga jobb är jag ju begränsad till 8-16. samma tradiga lön varje jävla månad.

Det ska väl också nämnas att jag inte vill uppnå några dröm summor, är ändå en realist.
Jag vill ha så mycket pengar att jag kan leva ett gott liv på avkastning / utdelning på aktier / räntor på banken... Men för mina fjuttiga 500k kommer jag ingenstans.
Det är alltså inget lyxliv jag är ute efter, mer en frihetskänsla iform av att aldrig behöva jobba mer.. och gärna bo utomlands.
Detta var den ekonomiska biten, någon som känner igen sig? eller är alla svenskar så jävla NÖJDA hela tiden? det finns ju fan ingen jag kan prata med sånt här om i min umgåskrets.
Någon som är duktig på att räkna kan ju säga hur jag ligger till förhållandevis till min ålder och tillgångar.


Nu till den mer deppiga biten, det sociala biten.
Jag har INGEN,INGEN att prata om pengar med, än mindre om mina framtidsutsikter och planer.
Alla är så jävla tradiga... Kompisar, familj, bekanta ALLA lever svensson och är inte det minsta intresserade av att komma någonstans, nä det ska sittas i soffan på fredagar och ätas tacos, mm det jävlar ska de, för man har slitit så hårt i veckan på jobbet så då ska man lyxa till det. Sen kan man spara 1000 / mån för att dra till århundradets tradigaste charterresa. FAN va jag tycker sånt är tragiskt.
Hur ska jag hitta folk som man kan föra en sån här diskussion med? Det närmsta jag kommit ekonomi snack va att hjälpa min moster att förstå hur fonder funkar. ( Hon har swedbanks robur, 2%förvaltningsavg TRAGISKT?! ).
På mitt jobb omringas jag av idioter som sitter den 23-24e och säger AAAAA, nu ska det bli skönt med lön så man kan åka o handla, hade inget kvar i kylen. Eller vad säger du TS ?-Nja, jag klarade mig denna månaden du.

Orkar inte ens berätta för dom att jag har pengar ÖVER varje månad för då skulle det bli ett jävla liv om hur snål jag var.

Tankarna på frihet, tankarna på rikedom , tankarna på ekonomisk frihet flyger runt konstant i mitt huvud. Jag orkar inte med att va ensam, känner mig som Will Smith i The Legend. Kanske hade jag mått bättre om jag bara kunnat ha något att förmedla mina visioner med?.

Är alla svenskar såhär? jag har läst lite trådar om folk som verkar va en mild grad av mig iaf, men hur fan hittar jag folk IRL ? föds människor till svenssons? har jag en CP skada som har sånna här tankar?



Nu blir det för långt snart känner jag, jag hade kunnat skriva av mig sjukt mycket mer.... men FAN va skönt detta var att få skriva och jag hoppas någon kan orkar läsa igenom det och se igenom all särskrivining.
Summering: Är jag körd? ska jag lägga ner sparandet o börja konsumera? men vad fan ska man konsumera isåfall? jag njuter mest av tanker på ekonomisk frihet, inte nån jävla taco eller Gran Canaria.
Det mest bizarra är väl ändå att om jag väl lyckas, så kommer jag sitta i solen och just äta en taco kanske, med en kall öl... Och fan... fan va bra jag kommer må bra då, men antagligen kommer tacon smaka bättre när jag vet att en kall vinter måndag väntar alla svenssons.

/ Bud-Fox.

22 år? Då kan du inte hunnit med någon längre högskoleutbildning och dessutom fått ett (hyfsat) jobb på den tiden.

Men jag vet inte. Lev som Charlie Harper på din avatar, du vet väl bäst egentligen.
Tänk också på detta. Materiell standard är inte kvantitet, det är kvalitet, du måste kunna känna att din konsumtion karaktäriserar dig och vad du står för. Det är skillnad på att köpa en bil ur ta-sig-från-A-till-B-synpunkt och att faktiskt uppskatta fordonet som en definierbar del av dig.

Jag har det klart för mig hur min omgivning ska se ut i framtiden. Lite osäkert är det dock med vissa detaljer, men i övrigt så ser jag gärna ett rutinlöst liv som du också tycks bespotta.

med tanke på din ålder så ser framtiden väldigt ljus ut för dej, tycker jag. om du kan spara 10k varje månad så blir det tillslut en ganska bra slant.

men det här med att tänka på pengar hela tiden är du inte ensam om, jag brukar också få dom tankarna att man inte lyckades spara mer pangar, tjäna mer pengar osv.

funderat på att ta extrajobb?

Jo visst har jag det, men det är så taskigt med jobb på marknaden nu bara.
Skulle väl vara om man kunde sätta sig på konsum några extra timmar på helgen.

Även nattjobb/skift är jag intresserad av för att tjäna grövre summor.

Japp jag känner igen mig.
Du har helt rätt i att detta kan du inte diskutera med vanligt folk. De kommer aldrig att förstå eftersom detta går långt bortom deras horisont. Du ska leta efter folk med samma intresse och som dessutom helst redan har hunnit en bit längre, då kan du lära dig en hel del samtidigt som de lyssnar intresserat.

Framtiden ser dock väldigt ljus ut för dig.

Lycka till!

Det känns inte riktigt som att du tänker långsiktigt. Har du någon utbildning som kan ta dig någonvart, finns det någon potential att utvecklas inom ditt nuvarande jobb? Att ta sig till ekonomiskt oberoende genom att jobba ihjäl sig på nåt lagerjobb eller liknande känns minst sagt dödfött.

Vad har du för utbildning då?

Jag började jobba när jag var 18, direkt efter min gymnasiet.
Att börja plugga är absolut inte akuellt, 3-5 års utbildning utan inkomst och dessutom bygga på sig lån skulle inte mitt psyke klara av.
Att plugga betyder inte nödvändigtvis att man lättare når ekonomisk frihet.
3 års utbildning är 360.000 i sparande för mig, samt att jag då kommer ha 300.000 i lån = 660.000.

Det jag funderat på är att satsa på Fastighetsbranchen när jag uppnåt siffror nämre 1 miljon.
Då i form av Hyreslägenheter. Och räkna med en vinst på minst 10% /år.

Sätt upp mål med ditt sparande! Hur mycket vill du komma till innan du blir nöjd? Varför, och vad ska du göra när du nått målet?

Ditt synsätt påminner mycket om han som skriver den här bloggen:

http://miljonar.blogspot.com/

Jag är helt med dig. Har också stora ambitioner och är trött på folk som inte vill någonstans.

Målet är redan uppsatt kan man säga.
Sitter jag 100% i räntekonton nöjer jag mig med 5milj. ( detta är inte ett sannolikt alternativ, utan bara om jag skulle va sjukt nojig med aktier i framtiden).
Förutsatt att jag får 5% ränta på banken över 5-10års låsning= 5% - 2% inflation = 3% - 30% skatt =8750kr i mån... Det lever man som en kung på i Thailand. Jag kommer sannorlikt inte bo i sverige när jag uppnåt mina mål eftersom jag kräver billigare levnadsförhållande.

Mer realistiskt är att jag har både räntekonton och Aktier och då kanske räknar med en avkastning på 7% varje år - 2% infl - skatt och då kanske nöjer mig med 3,5-4 milj.

Varför behöver du just en miljon för detta och på vad baserar du antagandet att du kan få minst 10% avkastning? Obs, jag menar inte att låta negativ, jag bara undrar om om dina planer är realistiska.

Där jag bor är det orealistiskt att hitta något objekt som genererar 10% vinst om det inte kostar över 4 miljoner... 4miljoner behöver man 20% kontant insats på av banken för att få ett lån = 800.000
Sen vill jag inte va helt blank på aktier även fast jag går in i fastighetsbranchen.

Har sett flera objekt som genererar 8-13% vinst ( förutsatt att inget dramatiska skador sker på huset)
Skulle jag inte få 10% per år skulle jag aldrig investera, utan ligga kvar på aktier istället.