guds så kallade kärlek.

Gud älskar dig så mycket att han låter dig välja om du vill vara en slav för Jesus eller torteras för evigt i Helvetet. Valet är ditt.

Ja det är sann kärlek. Nästan så att jag kommit på det själv.

Jag kan varken känslomässigt, intuitivt eller förnuftsmässigt skriva under på att kärlek är villkorslös.
Vad menar du egentligen med att kärleken är villkorslös? SAOL definierar "villkor" som "förutsättning" eller "betingelse", vilket skulle innebära att du menar att kärleken är förutsättningslös; utan grund. En kärlek utan förutsättning är per definition ingen kärlek.

Nu vet jag att du är ett troll. Grattis till en helt absurd mening.

Ursäkta om jag är oklar. SAOL har naturligtvis rätt. Jag menar typ motprestation.
Men...kärleken behöver inget i gengäld, kärleken är gratis, direkt, fri för alla i överflödande mängd.
Den försvinner inte för att man ger bort den, den ökar, den sprids mångfalt om den används.
Fattar du?

Kärlek behöver ingen förutsättning eller anledning, den är där ändå, den behöver inget föremål eller person att spegla sig i, kärleken är ground zero so to speak, first base, prime cause, exuse me om jag blir lite internationell men Im a mover and a shaker. Love is all around.

Njae... äkta kärlek är ett samarbete mellan två personer. Om du ger och ger och ger kärlek men inte får något tillbaka då svalnar intresset för den personen rätt snabbt, eller hur? Gud fungerar precis likadant. Han slutar inte älska dig, men du är å andra sidan ingen prioritet. Om du inte är intresserad av att älska Gud ja då ägnar han inte lika mycket uppmärksamhet på dig som han gör mot en som visar kärlek till honom. Ganska logiskt faktiskt.

Gud ställer rimliga krav som inte är omöjliga att uppnå. Måhända att vi snavar och faller, gör fel, säger tokiga saker, men ångrar man sina snesteg. ber om förlåtelse och anstränger sig för att inte göra om samma misstag så får man också förlåtelse. Förövrigt så straffar inte Gud någon i evighet, det är en omöjlig ekvation då Guds främsta egenskap är just kärlek, Gud är kärlek t o m. (1 Joh 4:8)

Tänk efter nu... om du som en Allsmäktig Gud ger en människa alla möjligheter att visa att hon älskar Gud, men vägrar göra ansträngningen att lära känna Gud, varför i hela fridens namn ska Gud älska denne människa villkorslöst? Finns ju ingen logik i ditt resonemang. Människor är generellt sett väldigt måna om sina rättigheter men glömmer ofta bort att med rättigheter kommer också skyldigheter.

My 2p worth/mvh

Därför att Gud ÄR kärlek! Gud är också vår fader, den som skapade oss av kärlek. Slutar hans kärlek helt plötsligt? Älskar han inte alltid sina barn. Dåär han inte kärlek och bibeln ljuger. Älskar du dina barn villkorslöst?


(Nej just ja du är ju ett vittne och älskar bara under villkor, Brooklyns villkor)

Det sägs att den grekiske filosofen Plotinos menade att människan älskar Gud utan att få sin kärlek besvarad. Den kristna Gudsbilden är ett vittnesbörd om den diametralt motsatta uppfattningen; alltså att det är Gud som älskar människan, tyvärr oftast utan att få sin kärlek besvarad.

Då måste du fråga dig ifall Gud vore kärleksfull ifall han tvingade dig att vara med honom i all oändlighet, trots att du inte vill.

Nej. Kärlek är så mycket mera än samarbete mellan två personer. Jag kan absolut ge kärlek utan att få tillbaka, jag tror du blandar ihop det med romans eller bekräftelse. Kärlek är ingen handelsvara, "älskar inte du mig så älskar inte jag dig" är något som tonåringar sysslar med.
Äkta kärlek är reservationslös, den kräver ingen motprestation, att ställa krav på att man få kärlek för att ge kärlek är inte kärlek utan behov. Ganska löjligt faktiskt.


Igen; riktig kärlek är kravlös. Kärlek till ett spädbarn tex, ett spädbarn kan ju omöjligt älska tillbaka, i alla fall kan det inte visa det. Ett barn kan älska en hamster, man kan älska en sak eller ett land eller en ide. Man kan älska livet, naturen, universum.

Inte i evighet? Ok så hur länge? Låt säga att jag bryter mot guds budord och inte ångrar mig, hur länge måste jag vara i helvetet? Eller vara utan guds kärlek eller hur du nu vill uttrycka den konsekvens jag får ta av mitt syndiga leverne?


Jag som allsmäktig gud skulle naturligtvis respektera varje människas val. Jag skulle också göra en ansträngning för att visa min existens så att människor kunde göra ett val baserat på verkliga premisser och inte nöja mig med att skriva en bok och tycka att det räcker. En bok som kom ut för tvåtusen år sedan och som inte bevisar ett smack. Om jag som människa älskar någon så vill jag att den människan får reda på det, jag nöjer mig inte förrän jag vet att föremålet för min kärlek är medveten om den. Som gud har jag ju verkligen alla möjligheter att visa min kärlek.

Han skulle ju kunna respektera mitt beslut. Som en skilsmässa, man låter den andre gå men älskar den och vill dennes bästa i alla fall, man säger - Jag älskar dig, och om du blir lyckligare utan mig så är det helt ok. Alternativet behöver ju inte vara att man utsätter personen för något negativt.

Gud ger inge vettiga alternativ, han säger- Jag tvingar inte dig att vara med mig men om du inte är det blir det problem. Jag kan omöjligt se något kärleksfullt i detta.

Det beror ju på vad helvetet egentligen innebär. Om helvetet verkligen innebär en evig skilsmässa från Gud( som du i trådstarten antydde är en vanlig uppfattning) så är väl det helt ok?

Vad snällt då


Ungefär som " du får ett val, antingen låter du mig våldta din syster eller så mördar jag dig,valet är ditt".


Tänk om man inte har någon lust att tillbe isus? man kanske vill tillbe något annat eller mest leva sitt liv så gott det går, tills man eventuellt känner sig mer övertygad eller Gud orkar ge mer tecken för en.

Men Jesus är snäll så det är lugnt men "valet" låter ju inte som något val egentligen.