Nån mer än jag som älskar att skrämma livet ur katter?

Njae, men katterna har en viss tendens att rota i rabatterna på bakgården, så de får gärna hålla sig borta.

Haha, lustigt

Händer ju att man skrämmer iväg främmande katter som babbar i trädgården eller som är på väg in i huset på somrarna osv. Finner inget nöje i att göra det dock. Man behöver ju inte direkt orsaka hjärtstillestånd på klösdjuren för att få dem att avlägsna sig.

Jaja, det är klart... När vi bodde i villa hade vi 4 katter som vi delade med grannarna. Dessa var inte särskilt förtjusta i varandra, men de kunde äta i samma rum iaf. Möjligen fräste de åt varandra nån gång, annars brydde de sig inte. Men... När Mimmi (en katt som bodde lite längre bort) kom, en mycket elak katt, o ville in hos oss. Katterna satt alltid på fönsterbläcket när de ville in. Ja, då gaddade alla våra katter ihop sig o satt o stirrade på henne, o dom var aggressiva på helspänn... Minns en gång, när min syster tyckte synd om Bobo o skulle ta upp honom. Jag varnade henne att göra det, då han var på stridshumör o kommer o klösa sönder dina armar om du tar upp honom... Men hon gjorde det ändå, o han klöste min syster grovt!

Sen en gång bet Mimmi Bobo i benet, så han fick opereras. Så jag slängde faktiskt en gummistövel i huvudet på Mimmi. Sen kom hon inte på ett tag.

Bra slut det där med gummistöveln!

"Lite stryk har ju ingen dött av",så då kan väl du ställa upp?

Väx upp! Skrämma katter gjorde man när man var 5 år och inte förstod bättre,men det kanske är där du är mentalt?

För att de bekräftar dina fel/störningar?

Hur kan du jämföra det med att fysiskt skada någon?

Gud så du brusar upp.

"Brusar upp"..

Nja,om man skrämmer skiten ur katter (som inte har gjort något för att förtjäna det,som att kräkas i shortsen man har på sig,jo det har hänt !),eller slår dem med kvastar,så finns det väl fog för att "brusa upp",dock så tycker inte jag,att jag gjort det..
(Tror nog man skulle kuna klassa kvast-aga,som djurplågeri..)

Att psykiskt skada någon är bättre än att slå någon alltså?
(Jmfr mobbning,som kan vara nog så "trevligt"..Får nog hellre ett slag,än att bli psykiskt misshandlad t.ex. på jobbet. Båda går dock att anmäla...)

So right back at ya..

Troligt att det är nått fel på dig. Det är en form av djurplågeri. Djurplågeri är länkat till sociopati i vuxen ålder.
Att du så obrytt ställer frågan "är det nått fel på mig?" och dessutom skrattar åt det lilla livets lidande tyder kraftigt på bristande empati, vilket är ett sociopatiskt drag.

Du är i det goda sällskapet av presidenter, mördare och bankchefer.

Att skrämma katter är min favoritsysselsättning, näst efter att sova.

Gå ut och skräm en rottweiler på 50-60 kg istället. Men det vågar du väll inte din tönt!

Gud vad arga ni är