2010-12-07, 15:06
#1
Jag studerar i Lund och har via bekanta stött på en del blivande arkitekter. Jag vill absolut inte dra alla över en kant, men jag tycker ofta de har en väldigt skrämmande syn på arkitektur.
Byggnader som vanliga folk uppskatter och vill bo i, verkar arkitekter avsky (Gamla stan och Strandvägen i Stockholm är två exempel). Istället verkar idealet vara byggnader som vanligt folk avskyr. Tex verkar det råda något slags konsensus i arkitekturvärlden att Arkitekthögskolan på Östermalm i Stockholm är en vacker byggnad.
Jag träffade en arkitektstudent som läste näst sista terminen i helgen. Han berättade att anledningen till att många tycker att inga vackra byggnader har kommit sedan jugendstilen, helt enkelt beror på att folk är obildade och för okultiverade för att förstå charmen och storheten i moderna hus.
Är det denna synen arkitekter har på byggnader och arkitektur? Vad folk vill ha är ovesäntligt, för folk förstår ändå inte bättre?
Diskussionen var minst sagt intressant. Först efter den förstår jag fullständigt varför i helvete det har byggt så mycket anskrämliga hus sedan 50-talet. Anledningen är helt enkelt att arkitekterna har gått och blivit knäppa. De har en eletistisk syn och ritar hus för de redan frälsta... (dvs arkitekter och samhällsplanerare)
Denna artikel ändrar inte precis uppfattningen jag har fått:
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/...tan_309030.svd
Huset som läraren från arkitekthögskolan anser som Stockholms fulaste ligger i gamla stan och ser ut såhär:
http://www.hitta.se/LargeMap.aspx?ga...628922&gvH=297
Måste kanske slänga in en frågeställning också... Vad är ert intryck av arkitekter? Är det mest klubben för intern beundran, eller ritar de byggnader som människor verkligen vill ha?
Byggnader som vanliga folk uppskatter och vill bo i, verkar arkitekter avsky (Gamla stan och Strandvägen i Stockholm är två exempel). Istället verkar idealet vara byggnader som vanligt folk avskyr. Tex verkar det råda något slags konsensus i arkitekturvärlden att Arkitekthögskolan på Östermalm i Stockholm är en vacker byggnad.
Jag träffade en arkitektstudent som läste näst sista terminen i helgen. Han berättade att anledningen till att många tycker att inga vackra byggnader har kommit sedan jugendstilen, helt enkelt beror på att folk är obildade och för okultiverade för att förstå charmen och storheten i moderna hus.
Är det denna synen arkitekter har på byggnader och arkitektur? Vad folk vill ha är ovesäntligt, för folk förstår ändå inte bättre?
Diskussionen var minst sagt intressant. Först efter den förstår jag fullständigt varför i helvete det har byggt så mycket anskrämliga hus sedan 50-talet. Anledningen är helt enkelt att arkitekterna har gått och blivit knäppa. De har en eletistisk syn och ritar hus för de redan frälsta... (dvs arkitekter och samhällsplanerare)
Denna artikel ändrar inte precis uppfattningen jag har fått:
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/...tan_309030.svd
Huset som läraren från arkitekthögskolan anser som Stockholms fulaste ligger i gamla stan och ser ut såhär:
http://www.hitta.se/LargeMap.aspx?ga...628922&gvH=297
Måste kanske slänga in en frågeställning också... Vad är ert intryck av arkitekter? Är det mest klubben för intern beundran, eller ritar de byggnader som människor verkligen vill ha?