Citat:
Ursprungligen postat av engl
Fast IQ-värdet är ju en direkt omkodning från den percentil man ligger i, så i praktiken blir det exakt samma sak.
Jag uttryckte mig lite klumpigt tidigare. IQ är ett statistiskt koncept; ett godtyckligt värde bestämt utifrån en normalfördelning. Man brukar sätta µ=100, men där slutar all form av standardisering.
Olika IQ-skalor mäter olika intelligensfaktorer i syfte att approximera "Spearman's g" — dvs, generell intelligens. Vidare använder de sig av olika standardavvikelser, vilket innebär att IQ:50 på ett test är IQ:70 på ett annat. Mätningar varierar ofta signifikant tester emellan och är beroende av hur ett stickprov av en vald population har presterat på testet under tidigare mätningar. Problemet är att mätningar av extrema värden kräver extremt stora stickprov (se t.ex. 'centrala gränsvärdessatsen'). IQ-värdet lider dessutom av inflation (cf. 'the Flynn effect'), vilket gör det till lite av en färskvara (cf. t.ex. 'mjölk').
Om vi således ponerar att det krävs IQ:10 för att förstå, alternativt räkna ut, hur man öppnar en dörr, så säger det i stort sett ingenting. Om vi däremot antar att dörröppnandet är beroende av intelligens kan vi räkna antalet individer som är inkapabla att förstå öppnandet av en dörr (utan övrig försvårande komorbiditet) och bestämma inom vilken percentil av populationen de ligger, vilket i sin tur skulle kunna
diskuteras relativt till diverse mätningar och approximeringar av generell intelligens.
IQ är på tok för känsligt, i egenskap av mätvärde, för att snurra runt i de extrema ändarna.