Jag har fortfarande kvar både min C64 och min Atari 520 nere i källaren, och det ligger en del spel i de kartongerna som jag aldrig någonsin kommer att sälja/slänga/ge bort. De är knappast särskilt värdefulla, men jag är väldigt stolt över vissa av dem.
Pirates, Speedball & Speedball 2 till Atarin är nog mina käraste ädelstenar. Alla tre spelen har egenhändigt komponerade "loggböcker" i spelkartongerna, där jag exempelvis fört detaljerad statistik för turneringar i Speedball 2, eller klassiska loggboksanteckningar (med handritade sjökartor) till Pirates.
Till C64 är det nästan bara piratkopierade kassettband, faktiskt bara ett originalspel som överlevt. Men det råkar å andra sidan vara det allra första datorspel jag köpte för egna pengar; Defenders of the Crown, så det är jag också mäkta stolt över.