2004-07-18, 05:34
#1
Förstår inte vad saken gäller riktigt. Går folk inte i skolan längre eller har de helt hjärntvättats av skräpmediernas dietpropaganda? Ät kolhydrater! Ät fett! Ät inte fett! Ät inte kött! Ät inte kolhydrater! Viktväkta! Följ Atkins!
Det hela är mycket enkelt. Energi kan inte förstöras. Om man stoppar in mer energi än vad som förbrukas så måste energin lagras och i människokroppen blir det oftast i form av fett. Man kan alltså leva enbart på smör om man så vill och fortfarande gå ned i vikt, förutsatt att man gör av med mer energi än vad som finns i smöret man äter (nu talar vi enbart vikt och inte hälsa här).
Grunden i all fetmabekämpning är alltså energiintag. Energi mäts i kalorier eller joule. Den som vill gå ned i vikt skall inta färre kalorier (joule) än vad man gör av med. På de allra flesta förpackningar kan alla med grundskolekunskaper i att räkna och läsa ta reda på kaloriinnehållet i olika matvaror och maträtter.
Hur mycket energi man gör av med varierar från person till person. En genomsnittsperson i vila förbrukar enligt livsmedelsverket ungefär 1500 kcal (6000 kj). En deciliter lättmjölk (i alla fall Dairy Farmers Light white) innehåller ungefär 200 kj så energin i tre liter lättmjölk är ungefär vad man behöver varje dag om man inte skall göra något alls; tex om man är bakfull. Denna "tomgångsförbrukning" är som sagt olika för alla och på samma sätt är det med aktiv energiförbrukning genom t ex gång, hårt tankearbete, tyngdlyftning osv osv. Som regel gäller att ju mer vältränad du är desto högre förbränning har du så att motionera är dubbelt nyttigt.
Den som vill gå ned i vikt bör alltså inleda med att kontrollera hur mycket energi de stoppar i sig och hur mycket de gör av med. Det enklaste sättet är att räkna kalorierna i ens måltider och regelbundet väga sig. Öka/minska energiintag och öka/minska motion tills ihållande viktminskning inträder. Om man rör lite på sig äter man lite och om man rör mycket på sig så äter man mer. Det finns tabeller och diagram i böcker och på nätet där man kan läsa in sig mer detaljerat om man känner för det.
Men hallå! Alla dieterna och de glykemiska indexen och viktväktarpoängen och sånt då? Jodå, de fungerar men oftast inte på det sätt de påstår. De fungerar därför att om man studerar dessa dieter så kommer man att märka att de i slutändan rekommenderar likartade mängdförhållanden mellan kaloriintag och motion. Så enkelt är det. Atkinsdieten tillåter fett och annat som andra dieter förbjuder men den tillåter inte några stora mängder och det är det som är nyckeln. En del dietsystem är faktiskt öppet (nåja) energibaserade och det mest kända är viktväktarna. De räknar om energin i poäng som man sedan räknar. Dieter och bantningssystem skall man nog mest se som motivationshjälpmedel om de inte föranleds av verkliga hälsoproblem (typ njursjukdomar osv).
När det gäller hur maten skall vara sammansatt så är det mest en smakfråga så länge man vet vad man håller på med ur näringssynpunkt. Vet man inte det är det nog enklast att hålla sig till kostcirkeln. Den som varje dag äter av alla delar klarar sig bra. Den som vill vara knepig och inte äta kött eller bara äta kött osv får se öka kunskapsnivån. Tumregeln i all kosthållning är i övrigt att ju färskare/oprocessat desto bättre ur näringssynpunkt.
Det här låter förstås bra men hur får vi folk att börja tillämpa sunt förnuft och grundskolekunskaper i sin livsföring? Ingen aning, men jag skulle förr straffbeskatta skräpmedia än feta livsmedel i alla fall.
Det hela är mycket enkelt. Energi kan inte förstöras. Om man stoppar in mer energi än vad som förbrukas så måste energin lagras och i människokroppen blir det oftast i form av fett. Man kan alltså leva enbart på smör om man så vill och fortfarande gå ned i vikt, förutsatt att man gör av med mer energi än vad som finns i smöret man äter (nu talar vi enbart vikt och inte hälsa här).
Grunden i all fetmabekämpning är alltså energiintag. Energi mäts i kalorier eller joule. Den som vill gå ned i vikt skall inta färre kalorier (joule) än vad man gör av med. På de allra flesta förpackningar kan alla med grundskolekunskaper i att räkna och läsa ta reda på kaloriinnehållet i olika matvaror och maträtter.
Hur mycket energi man gör av med varierar från person till person. En genomsnittsperson i vila förbrukar enligt livsmedelsverket ungefär 1500 kcal (6000 kj). En deciliter lättmjölk (i alla fall Dairy Farmers Light white) innehåller ungefär 200 kj så energin i tre liter lättmjölk är ungefär vad man behöver varje dag om man inte skall göra något alls; tex om man är bakfull. Denna "tomgångsförbrukning" är som sagt olika för alla och på samma sätt är det med aktiv energiförbrukning genom t ex gång, hårt tankearbete, tyngdlyftning osv osv. Som regel gäller att ju mer vältränad du är desto högre förbränning har du så att motionera är dubbelt nyttigt.
Den som vill gå ned i vikt bör alltså inleda med att kontrollera hur mycket energi de stoppar i sig och hur mycket de gör av med. Det enklaste sättet är att räkna kalorierna i ens måltider och regelbundet väga sig. Öka/minska energiintag och öka/minska motion tills ihållande viktminskning inträder. Om man rör lite på sig äter man lite och om man rör mycket på sig så äter man mer. Det finns tabeller och diagram i böcker och på nätet där man kan läsa in sig mer detaljerat om man känner för det.
Men hallå! Alla dieterna och de glykemiska indexen och viktväktarpoängen och sånt då? Jodå, de fungerar men oftast inte på det sätt de påstår. De fungerar därför att om man studerar dessa dieter så kommer man att märka att de i slutändan rekommenderar likartade mängdförhållanden mellan kaloriintag och motion. Så enkelt är det. Atkinsdieten tillåter fett och annat som andra dieter förbjuder men den tillåter inte några stora mängder och det är det som är nyckeln. En del dietsystem är faktiskt öppet (nåja) energibaserade och det mest kända är viktväktarna. De räknar om energin i poäng som man sedan räknar. Dieter och bantningssystem skall man nog mest se som motivationshjälpmedel om de inte föranleds av verkliga hälsoproblem (typ njursjukdomar osv).
När det gäller hur maten skall vara sammansatt så är det mest en smakfråga så länge man vet vad man håller på med ur näringssynpunkt. Vet man inte det är det nog enklast att hålla sig till kostcirkeln. Den som varje dag äter av alla delar klarar sig bra. Den som vill vara knepig och inte äta kött eller bara äta kött osv får se öka kunskapsnivån. Tumregeln i all kosthållning är i övrigt att ju färskare/oprocessat desto bättre ur näringssynpunkt.
Det här låter förstås bra men hur får vi folk att börja tillämpa sunt förnuft och grundskolekunskaper i sin livsföring? Ingen aning, men jag skulle förr straffbeskatta skräpmedia än feta livsmedel i alla fall.
Fast dina ungar (om du har några) börjar nog inte smygröka, de börjar smygäta chips och geléråttor istället. Snacka om att du lär få en psykos första gången du hittar en godispåse på ditt barns rum, "men Pelle, fy skäms!"