2010-12-05, 13:00
#1
Till att börja med ska sägas att den här tråden kanske skulle passa bättre under psykologi, men då det forumet är så avgränsat från beteendepsykologi i någons sorts light-variant så provar vi här ändå.
Nåja, nog om det. Såhär ligger det till, jag har två egenupplevda händelser från senaste veckan jag skulle vilja dela med er. I måndags satt jag på en rätt intressant föreläsning i ett otroligt teoretiskt mischmasch av formler för optimering av lagerhållning, produktionsflöden, transportkostnader och linjeproduktion kontra funktionell verkstad. Vad jag vill säga med det är att jag i många fall anser mig som en person som kan föra mig i någorlunda komplicerade sammanhang, jag kan klara av en universitetsutbildning, är inte helt utstött av samhället och har en flickvän jag håller mycket kär.
Mot slutet av föreläsningen börjar hjärnan dock somna av lite och leta efter andra ting att för stunden roa sig med. Till vänster om mig på "åhörarläktaren" sitter en nära, manlig vän. Till höger ett kvinnligt dito. Jag och han till vänster glider iväg i vårt fokus, viskar lite om någonting och får helt plötsligt se hur vår vän av det täcka könet böjer sig ner under bänken för att ta upp en penna hon tappat. Snabbt som blixten är jag där. Jag sträcker mig fram med min bläckpenna, vänder snabbt fram ett blad i blocket hon sitter och antecknar i, varpå jag raffsar ner en otroligt väl tilltagen manslem mitt på sidan innan jag bläddrar tillbaka dit hon var från början. Det är en stor pung, ett ådrigt skaft och framförallt ett sanslöst ollon med tillhörande urinrörsöppning. I mjugg fnissar jag och min vän, något som sedemera övergår till ett hysteriskt tillbakahållande av gapskratt när damen till höger om mig några minuter senare bläddrar framåt i sitt block och skräckslagen möts av besten.
Veckan ramlade på med sina toppar och dalar och helt plötsligt blev det helg. Igår hade jag och tjejen en otroligt mysig dag, vi promenerade runt i snön, höll i handen, var kära och trivdes med tillvaron. På eftermiddagen bestämde vi oss för att göra en rejäl dos lussebullar att kalasa på såhär lagom till andra advent. Degen gjordes i ordning, fick jäsa ordentligt, julmusiken trillade på i bakgrunden, det snöade så skulle då bullarna till att bakas. Mitt emot varandra vid mitt matbord satt vi. Det blev sniglar, snäckor, bollar å allt man gör. Sen skulle hon smita ut i köket och fixa något. BAM, BAM, BAM - minuten senare ligger tre attackkukar mitt på plåten och bara väntar på att svettas i ugnen. Jag skäms, men är ändå så nöjd. Det går någon minut innan min kvinna är tillbaka vid bordet. "Men vafan? Måste du göra lussekukar, det är ju så himla fjantigt." I skam viker jag undan ansiktet men ögonen tåras av ett fnissande djupt nere i maggropen.
"Suck, såhär skulle ingen av mina vänner göra!"
Men fan, är det verkligen så? Den här fascinationen jag vet att jag delar med många män, är det verkligen just en manlig grej? Ritar ni kvinnor fallos överallt, om ni får ett tomt papper, en penna och en pistol mot huvudet och ett skarpt "rita något nu!", blir det då en dolme som tar form utan att ni hinner reflektera över varför så skedde? Och nästan viktigast av allt - vad ska man substitutrita för att bli av med sin kukfascination?
Hoppas ni har en härlig andra advent flashback!
Nåja, nog om det. Såhär ligger det till, jag har två egenupplevda händelser från senaste veckan jag skulle vilja dela med er. I måndags satt jag på en rätt intressant föreläsning i ett otroligt teoretiskt mischmasch av formler för optimering av lagerhållning, produktionsflöden, transportkostnader och linjeproduktion kontra funktionell verkstad. Vad jag vill säga med det är att jag i många fall anser mig som en person som kan föra mig i någorlunda komplicerade sammanhang, jag kan klara av en universitetsutbildning, är inte helt utstött av samhället och har en flickvän jag håller mycket kär.
Mot slutet av föreläsningen börjar hjärnan dock somna av lite och leta efter andra ting att för stunden roa sig med. Till vänster om mig på "åhörarläktaren" sitter en nära, manlig vän. Till höger ett kvinnligt dito. Jag och han till vänster glider iväg i vårt fokus, viskar lite om någonting och får helt plötsligt se hur vår vän av det täcka könet böjer sig ner under bänken för att ta upp en penna hon tappat. Snabbt som blixten är jag där. Jag sträcker mig fram med min bläckpenna, vänder snabbt fram ett blad i blocket hon sitter och antecknar i, varpå jag raffsar ner en otroligt väl tilltagen manslem mitt på sidan innan jag bläddrar tillbaka dit hon var från början. Det är en stor pung, ett ådrigt skaft och framförallt ett sanslöst ollon med tillhörande urinrörsöppning. I mjugg fnissar jag och min vän, något som sedemera övergår till ett hysteriskt tillbakahållande av gapskratt när damen till höger om mig några minuter senare bläddrar framåt i sitt block och skräckslagen möts av besten.
Veckan ramlade på med sina toppar och dalar och helt plötsligt blev det helg. Igår hade jag och tjejen en otroligt mysig dag, vi promenerade runt i snön, höll i handen, var kära och trivdes med tillvaron. På eftermiddagen bestämde vi oss för att göra en rejäl dos lussebullar att kalasa på såhär lagom till andra advent. Degen gjordes i ordning, fick jäsa ordentligt, julmusiken trillade på i bakgrunden, det snöade så skulle då bullarna till att bakas. Mitt emot varandra vid mitt matbord satt vi. Det blev sniglar, snäckor, bollar å allt man gör. Sen skulle hon smita ut i köket och fixa något. BAM, BAM, BAM - minuten senare ligger tre attackkukar mitt på plåten och bara väntar på att svettas i ugnen. Jag skäms, men är ändå så nöjd. Det går någon minut innan min kvinna är tillbaka vid bordet. "Men vafan? Måste du göra lussekukar, det är ju så himla fjantigt." I skam viker jag undan ansiktet men ögonen tåras av ett fnissande djupt nere i maggropen.
"Suck, såhär skulle ingen av mina vänner göra!"
Men fan, är det verkligen så? Den här fascinationen jag vet att jag delar med många män, är det verkligen just en manlig grej? Ritar ni kvinnor fallos överallt, om ni får ett tomt papper, en penna och en pistol mot huvudet och ett skarpt "rita något nu!", blir det då en dolme som tar form utan att ni hinner reflektera över varför så skedde? Och nästan viktigast av allt - vad ska man substitutrita för att bli av med sin kukfascination?
Hoppas ni har en härlig andra advent flashback!
