Mitt uppvaknande - En rasists födelse

Jag blev rasist, dvs enligt politiskt korrekt definition anti-invandring för inte alls särskilt länge sedan. Så sent som i riksdagsvalet 2010 röstade jag vänster. [fortsättning följer i lång intressant text]

Mycket läsvärt. Men jag undrar om du verkligen är rasist? Uppenbarligen är det inte i huvudsak genetiska skillnader mellan olika grupper av hominider och de eventuella hierarkierna dem emellan som intresserar och oroar dig? Du är mest irriterad på att det av någon outgrundlig anledning finns så många oinbjudna, kaxiga, kostsamma utlänningar med ockupantbeteende i ditt land Sverige, och att sammanhållningen och skattemoralen i landet håller på att raseras på grund av detta?

Synd bara att du går med de dekonstruktivistiska postmarxisterna i deras begreppsvärld genom att använda deras terminologi - det gäller att ta makten över definitionerna!

Jag anser att Mario gör rätt som använder ordet "rasist" om sig själv - jag själv gör detsamma. Du kan inte ta makten över en motståndares ord och definitioner genom att ignorera dem, utan bara genom att ta över dem och göra dem till dina, eller urholka/attackera dem med sarkasm och vass humor... där ordet "skäggbarn" är ett underbart exempel, eller "berikning" som har kommit att betyda något helt annat sedan vi rasister började använda ordet.
...

Hur ofta ser du meningar där mångkulturalister använder ordet "berikande" i samband med svartskallar och negrer nuförtiden? Nej, just det. Ordet är ockuperat, och inte längre användbart för mångkulturalisterna.
...
Genom att fly ett ord eller en definition som judeliberalerna har skapat i ett ont syfte så ger du dem mark. Om "rasist" betyder en människa som inte vill leva med negrer och araber, som inte vill se sitt land köras i botten och förvandlas till ett gigantiskt socialkontor för icke-vita som beter sig som svin... ja då är jag med stolthet rasist.

Min uppfattning är inte att mångkulturalister är korkade (hur vända på någons uppfattning om man tar dem för dumma), men de accepterar att leva i större misär och otrygghet än andra. Och de tvingar oss andra att också leva i samma misär.

God kväll.

Efter några dagars inaktivitet här på forumet så hade jag tänkt skapa en tråd som jag haft i mitt sinne i några veckor. Som många säkert vet så handlar majoriteten av mina inlägg här på Flashback om väldigt specifika och konkreta problem i vårt samhälle. De handlar om vår katastrofala invandringspolitik, om vår genomkorrupta regering, om ras- och judefrågan. Jag ber om ursäkt om jag i detta inlägg skulle bli allt för personlig, för jag kommer i denna tråd varken skriva till er som en högersympatisör, invandringskritiker eller rasist. Inte ens nödvändigtvis som en nationalistisk svensk. Jag kommer helt enkelt att skriva i egenskap av vit man. Jag skulle vilja skriva på ett sätt så att alla kan förstå och greppa det jag försöker säga.

Jag föddes i det här landet, med en far av svenskt ursprung så långt släktforskningen var möjlig, och en moder av långtgående norskt och isländskt ursprung. Jag hade en relativt vanlig uppväxt, gick i vanliga skolor, har vanliga barndomsminnen, med vanliga sommarjobb som jag utförde på flertalet platser runt om i landet. Medan tiden gick så utbildade jag mig, skaffade ett jobb, och träffade min nuvarande hustru. Och medan jag gjorde allt detta - medan jag växte upp, studerade, arbetade och gifte mig så var jag fullständigt blind och likgiltig inför faktumet att det land som mina föräldrar, och mor- och farföräldrar och alla forna generationer av mitt folk, byggt med sina egna händer, sina genier, sitt uppoffrande och sitt samarbete, förföll och förstördes i en rasande takt. Hur landet vändes upp och ned, in och ut, korrumperades och perverterades till något avskyvärt och destruktivt främmande. Ni vet alla vad jag talar om, ni har sett det med era egna ögon.

Nu kan jag inte påstå att jag var särskilt samhällsuppoffrande själv, iallafall inte mer än den genomsnittlige medborgaren. Min reaktion när jag började inse sakerna som hände runt omkring mig var helt enkelt att bli alienerad från vår regering, vår media, kyrkan och andra viktiga institutioner i vårt samhälle. Jag blev oerhört kritisk och ifrågasättande till alla dessa ting. Jag såg dock aldrig dessa problem som mina problem - jag såg dem som "någon annans" problem. Som regeringens problem, och på den banan fortsatte jag och skötte mitt egna liv i den utsträckning det gick. Det jag försöker säga med detta är att jag förstår den själviska attityden och inställning att "sköta sig själv" som de flesta människor faktiskt har. Inställningen att man inte vill blanda sig in i dessa problem.

Men problemen fortsatte att växa, och växa, och tillslut så kunde jag inte leva mitt liv på ett sätt som är hälsosamt för en vanlig människa att leva. Att se den värld som våra förfäder byggt åt oss förfalla för att sluga, vilseledda och illvillga människor enbart ser till sina egna intressen, och inte till de intressen som är viktiga för de folk som valt dem. Jag fortsatte tänka på dessa problem mer och mer, och till slut så var jag tvungen att dra några väldigt simpla och logiska slutsatser. Jag var tvungen att inse att för att vår värld inte helt skall falla i klorna på onda människor, så måste alla ha inställningen att de problem man ser i samhället inte enbart är andras problem att lösa. Man måste inse att dessa problem är problem som det svenska folket, vi, vita nordeuropéer, vars förfäder byggde vår civilisation åt oss, måste lösa. Vi måste göra någonting åt det. Och det absolut viktigaste och mest angelägna som varje enskild medborgare kan deltaga i är att utbilda och sprida budskap. Till och med något så till synes trivialt som att aktivt skriva inlägg på internet, att sprida flygblad, klistermärken, starta en hemsida eller tala med sina nära och kära och arbetskollegor om de problem som vårt folk, vårt land och vår ras står inför, har betydelse.

Tyvärr så har majoriteten av de som läser detta inte blivit involverade. Ni är fortfarande deltagande observatörer i ett experiment som utan minsta tvivel kommer att leda till er egna undergång. Vi kan inte fortsätta ignorera problemen som växer inför våra ögon varje dag, och som riktas mot vårt land, vår ras och vår värld. Vi måste agera, och vi måste börja bete oss som ansvarsfulla och vuxna individer.

Jag vill vara fullständigt tydlig med vad jag försöker säga. Det finns två primära faror som är riktade mot oss idag, som måste neutraliseras eller tillintetgöras om vita européer skall överleva som folk. En av dessa faror är det växande antalet icke-vita i vårt land, våra praktiskt taget vidöppna gränser, och en fullständigt absurd invandringspolitik som leder oss käpprätt ner i det helvete som nästa stora fara har som mål att fördriva oss ned i. Vårt andra problem, och kanske det mest akuta och allvarliga, är den judiska kontrollen över vår media. Hur mycket vi än försöker anpassa oss efter en mångkulturell och icke-vit värld så kommer det aldrig att hända. Människor kan i det långa loppet aldrig anpassa sig till en sådan värld. Och det kommer inte att finnas en plats för våra barn i en sådan värld.

Tänk! Tänk på de platser och städer som brukade vara våra hem. De platser som byggts av oss, åt oss. Tänk på Malmö, tänk på Södertälje, tänk på Tensta, Rosengård, tänk på vilken smutsig, icke-vit håla som helst i vår del av världen. Dessa var platser där vi levde våra liv, växte upp och deltog. Hur mycket är du egentligen beredd att offra innan du agerar? Hur mycket är beredd att offra åt den icke-vita världen? Hur mycket lidande är du beredd att låta ditt folk utstå innan det är för sent? För mig är det självklart: Jag skulle aldrig, under några som helst omständigheter låta mitt folk lida till förmån för destruktiva främlingar. Detta är fullständigt uteslutet. För det absolut viktigaste och mest värdefulla du har i den här världen är ditt eget folk.

Tänk! Läs om du så vill. Men vad du än bestämmer dig för att göra. Gör det!

Tal om rasism sånt jag känner 5 eller 6 svenskar och 2 finskar kontakt med bägge länderna och det betyder jag gillar minst Sverige+Finland i vår Väst+Nordiska värld.

Känner du 5-6 svenskar, och 2 finnar, men har kontakt med båda länderna men gillar dom minst? Kan du utveckla hur du menar här tack eller vart det en söndagsgrogg för mycket ;-) svenneh - jarmo parodi

Jag förstår att du är frustrerad över vänsterblivna cuck mena-invandringsvurmande svenskar men det finns många normala svenskar ochså. Nu ka vi tupa skalln av oss, int ska du sitt å va sur, vi bara shöpa mera vodka, inga problem, de ä ja som är kapten på den här båtn så du bara thimma lungt

Dubbel Finskar inte som du trodde först Finnar.

Ja visst, Sverige+Finland gäller. Dem folkslag jag umgås med nära hemmet och på jobbet endast lite utländskt sker men inte mer än Sverige+Finland kanske du hänger med när du läser texten noga?