En blattes åsikter

Absolut inte, tycker det är bra, intressant och roligt att ge och ta, utbyta information och diskutera.

Skulle säga att det bor en del Assyrier/syrianer i min stad, ja. Just där jag bor, nej. (Bor i en förort till en större ort till en stad..typ). Runt centrum (där det finns hyreslägenheter) finns mycket invandrare. Mina föräldrar och 3-4 andra familjer var bland dom första som kom dit, numera har många flyttat därifrån och köpt villa/hus istället. Just i den orten jag bor i har det kommit väldigt många somalier den senaste tiden. Men jag och min familj bor i ett ganska "bra" område där det (tills för ca 5-10 år sedan) egentligen bodde mest medelålders och äldre svenskar. Även i det området växte jag upp, dom jag umgicks med mest i mina unga dar var svenskar, däremot hade jag invandrarpolare också.

Nej, jag har nog aldrig råkat ut för något direkt rasistiskt. Det kan väl hända att man ibland tänker "jävla rasist" någon gång när busschauffören åker iväg trots att han ser en i ögonen och man är någon meter ifrån busshållsplatsen. Annars tror jag att det beror mycket på en själv, är man fördomsfull själv tror jag man upplever rasism (eller det är nog snarare vag fientlighet) oftare. Om man dessutom har svårare för att umgås och föra sig i svenskt sällskap/miljöer kan man kanske känna annorlunda.

Både och. Däremot umgicks jag i högre grad med svenskar när jag gick i skolan, speciellt när jag växte upp.

Knappt, däremot hade jag velat vara mer engagerad. Mina äldre bröder var det rätt ofta, men på den tiden var det en annan situation. Sedan dess har intresset och engagemanget för föreningen blivit mycket svagare. Tidigare hade dom ofta läger och olika aktiviteter, det är dåligt om sådant nu. Det enda egentligen som föreningen anordnar är att ibland hyra en buss för att se vissa Assyriska-matcher.

Jag är inte heller engagerad i kyrkan. När jag var yngre (återigen, tidigare fanns det ett högre intresse för allt sånthär) brukade det finnas "söndagsskola" typ. Då var man kanske 10-20 grabbar och tjejer, man lärde sig Assyriska, fikade, lekte lekar osv. Idag går jag i kyrkan kanske 5-10ggr / år.

Well, svår fråga Kan ju inte riktigt tala för alla jag känner, inte heller vet jag hur alla dessa känner och tycker gentemot svenskar. Men helt ärligt har dom flesta en positiv och nyttig syn på både Sverige och svenskar. Det man kanske oftast hör när man diskuterar svenskar är att dom säger att de är väldigt blyga, inte vågar säga vad dom egentligen tycker och är tillbakadragna. Inte för att det är något fel i sig direkt, men det beror också på vem och hur man möter svenskar, och vilken svensk Dom flesta i min närhet är så pass kloka att man vet att alla svenskar inte är likadana. Men jag känner även de som liksom ofta tänker "ey jävlar svennar" - dock inte folk jag umgås med.

I området där vi bor vet dom flesta vilka vi är, alla hälsar osv, är trevliga. Man kan låna grannens verktyg, de kan låna våra. På städdagar och liknande är det mycket gemenskap. Men det kanske är för att vi bott i samma hus i 20år nu. Man märker liksom hur en person är när man lär känna honom.


Min mor o far är från samma by i Turkiet, dom flesta där var/är bönder, alltså väldigt enkelt folk. Min mor växte dock upp delvis i Istanbul. Tja, anledningen att dom flydde var ju pga hur vårt folk behandlades i Turkiet. De fick ofta stryk i skolorna, de kunde inte tala sitt språk offentligt, inte visa att de var kristna. Turkarna kom ofta till byarna och förstörde. Detta sker även idag, vet att man vid ett tillfälle plundrade vårt kloster. De ville inte själva leva under dessa omständigheter och speciellt inte att deras barn i framtiden skulle växa upp så.

Nej, aldrig varit där faktiskt. Mina föräldrar hade inte varit där sedan de kom till Sverige (över 30 år sedan). Detta beror främst på att mina far inte gjorde lumpen där och än idag har de sådana listor. Folk som tidigare åkte tillbaka och inte hade gjort lumpen tvingades/blev typ kidnappade. Men min far var där förra året när hans äldsta bror gick bort. Min storebror var där några dagar när han och hans polare åkte på semester till Turkiet.

Intressant!

Jävla turkar alltså, efter judar är det nog det folket jag hatar mest...

I vilket fall, hur fick dina föräldrar idén att dra till Sverige av alla ställen? Jag menar geografikunskaperna är ganska kassa idag i Sverige, kan nog gissa att i en by i Turkiet inte är de särskilt imponerande heller. Hur får man tanken att flytta till ett land man knappt känner till? Och hur gjorde de det rent praktiskt? Sålde de sina ägodelar, köpte de en flygbiljett och drog i äkta "utvandrarna" stil utan att veta vad de gav sig in på eller var det som att "flytta" mer eller mindre?

Hur såg första tiden ut i Sverige för dem och hur kände de sig? Vad började de jobba med när de kom hit? Det måste ha varit krångligt till en början kan jag gissa.

Hur många assyrier beter sig "blattigt" och hur många beter sig "svenskt" bland de du känner? Hur många går runt i "hip hop kläder"(med obligatoriskt jättekors i metall såklart ), pratar blattesvenska och älskar "ghettokultur" samt hur många pratar ren svenska och beter sig "svenskt"?

Känner du några som har brutit mot lagen?

Vad brukar assyrier jobba med i allmänhet? Pizzerior och små tobaksaffärer eller är jag bara fördomsfull?

Tänker du ofta på att du är en "outsider" eller reflekterar du inte över det särskilt mycket?

Tja, det är ju inget enkelt. I mina föräldrars fall var det så att min far var här lite tidigare än min mor, han kom ungefär samtidigt som min moster. Vet inte exakt vad som fick dom att välja Sverige (vissa flydde till Tyskland, Nederländerna, har en moster i Australien, Schweiz) men min far kände några som redan var här och mina föräldrar träffades när hon var på besök i Sverige. Så, lite visste de väl om Sverige, de visste bla att det fanns gott om jobb och att Sverige inte var något likt de länder som de tidigare bott i vad gäller politik, välfärd, frihet osv.

Sålde alla sina ägodelar? Nja...dom var ju rätt unga så dom hade inte en massa ägodelar utan det var väl sparade pengar mest och hjälp från nära.

Båda mina föräldrar började plugga i princip direkt. Min far utbildade sig till mekaniker och började jobba på en fabrik. Där jobbade han i ca 25år. Han (och i princip alla andra) blev sedan varslade då företaget flyttade hela sin produktion till Kina. Sedan köpte han och min morbror en livsmedelsbutik, denna drev de i 4år tills de fick nog och sålde den. Han är nu arbetslös och 57år gammal.

Min mor utbildade sig till tandsköterska (samtidigt som hon var gravid). Min mor upplevde rasism/fientlighet (som du frågade mig tidigare). Hon berättade att hennes lärare hela tiden klampade ner på henne, sa att hon aldrig skulle lyckas, speciellt inte med tanke på att hon är gravid, men min mor kämpade på, jag tror det motiverade henne. Några år senare började hon jobba som SFI-lärare på komvux. Hon började även involvera sig i politiken. Idag har hon suttit i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i några år och hon har ett bra förtroendeuppdrag hos Försäkringskassan.

"Blattigt" kan ju definieras på olika sätt, men nära vänner har jag knappt någon som beter sig som tex blattar man ofta ser i media. Jag känner till/träffat på en del sådana (några Assyrier men mest andra). Det är fler i min umgängeskrets som beter sig mer svenskt än aplikt. Svårt att säga hur många som är så, klär sig så och beter sig så. Jag känner sådana, men knappt några assyrier, ett fåtal syrianer, men fler araber.

Dom flesta i min släkt (bortsett från tex en äldre moster och min mormor/morfar) talar ganska ren svenska, speciellt vi som är 2:a generationens invandrare, våra föräldrar har en brytning vilket inte är så konstigt.

Beror ju på vad för typ av brott du menar, jag åkte fast för fortkörning en gång och snodde en gång lite godis när jag var 7-8år. Men jag antar att du menar lite grövre brottslighet. Personligen känner jag egentligen ingen, men som jag är bekant med finns det väl några (sådana man växt upp i samma område med). Jag känner även till ett fåtal som sysslar med både knark och misshandel, det är sådana som sticker ut och har gjort det i flera år, man hör om dom och läser i tidningen. En av dessa är assyrier, men skulle säga att majoriteten (av de jag känner till) är araber.

Det går inte svara på. Det är så blandat. Ja, det finns de som jobbar i en Pizzeria, någon livsmedelsbutik, politiker, lärare, en är polis, statligt anställda, egenföretagare: fastighetsbranchen, grossister, teknik och fordon osv. Skulle inte kunna säga att majoriteten av de Assyrier jag känner och känner till jobbar i Pizzerior.

Känner mig faktiskt inte som en outsider direkt. Men det jag kan säga är att om jag umgås (typ innan när man hängde på fritidsgårdar och liknande då och då) är att jag inte känner mig hemma med "ey leen" typerna, men inte heller är jag någon slags snobb. Jag föredrar att umgås med intellektuella personer man kan diskutera och resonera med och som inte beter sig som idioter. Jag blev uppfostrad att inte beblanda mig med sådana typer. Mina föräldrar släppte ofta inte iväg mig på massa fjortisdiscon och min mor var väldigt överbeskyddande och ville aldrig att jag skulle vara ute sent eller hänga för mycket på fritidsgårdar.

Jäklar, jag kan ju börja skriva memoarer snart haha.