Att tala flera dialekter

Intressant ämne. Jag tror att det är lättare för folk som har rest och flyttat mycket under sin uppväxt att växla mellan dialekter. Småländska tror jag inte någon skulle hävda är en "genuin dialekt", utan snarare någon form av regionalt färgat riksspråk, oavsett hur bred småländska någon urgammal gubbe ute i skogen må prata. Ändå klarar jag inte av att byta till, eller ens härma några andra dialekter. Inte ens rikssvenska, det låter hur löjligt som helst när jag försöker. Medan andra utan problem kan växla mellan dialekter som är betydligt mer väsensskilda.

Tiden har gått ut och jag har glömt att edita!

Men iallafall, skånska sade jag, göingska menade jag!

Med dialekt, menar ni bara hur det later eller även vilka ord som används?

Jag växlar mellan de uttal som jag hade runt omkring mig i min barndom utan att reflektera över det, och det händer att jag uttalar e som ä och ä som e i samma mening pa grund av denna blandning. Men trots att jag skulle kunna säga "pängör" (pengar) sa skulle jag aldrig fa för mig att säga "görgött" längre, utan jag haller mig till den dialekt (sociolekt? ordval iaf) jag bodde i fran början av tonaren fram till mitten av tjugoarsaldern.

Sa jag hävdar att jag byter uttal, inte dialekt. Hur är det med er andra, är det fullständiga dialektbyten som sker?