Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2010-12-03, 19:57
  #1
Medlem
Dnimes avatar
Jag sedan min första cytologilektion undrat vid vilken temperatur en mänsklig cell, låt oss säga en hudcell, dör?

Jag har sett flera köldskador som resulterat med svart nekros och fått veta hur man behandlar, hur man förebygger, varför det händer och så vidare, men inte hur själva processen går till; så vad är det då som händer egentligen?

Fryser vattnet i cellen som i sin tur dör, eller hämmas blodtillförseln till cellen som då dör? Hur går processen till? Och vid vilken temperatur börjar cellerna ta skada?

Har frågat kollegor, instruktörer, professorer, doktorander med mera men som endast kunnat bekräfta det jag redan visste. Hoppas på att någon mer bildad inom ämnet kan komma med ett tillfredställande svar.

Tack på förhand!
Mvh, Dnime
Citera
2010-12-03, 20:49
  #2
Medlem
Vid ett par minusgrader fryser den intracellulära vätskan och cellen spricker då isen expanderar. Med rätt köldmedium överlever däremot celler hur kallt som helst, man djupfruser och tinar ju bl.a spermier varje dag på våra sjukhus.
Citera
2010-12-03, 21:09
  #3
Medlem
Jag är visserligen inte alls så där skolad på området, men som jag förstått
och lite intuitivt accepterat, så dör en cell av låg temperatur når vattnet i den fryser,
och av värme dör cellen när viktiga proteiner koagulerar. Det finns säkert en massa
faktorer som avgör temperaturen när en enskild cell går i nekros,
men så har jag uppfattat att det fungerar i stort.
Citera
2010-12-03, 21:22
  #4
Medlem
Bör väl dö när de når 0 grader och cellen fryser och sprängs? Mänskliga celler överlever iaf temperaturer på 4 grader C enligt den här artikeln. http://www.horizonpress.com/jmmb/v1/v1n2/08.pdf och man får ju köldskador när vävnaden fryser, beroende på hur djupt lagret blir. En mänsklig cell på labb dör ju om du bara fryser den rakt upp och ner i vatten.
Citera
2010-12-03, 21:49
  #5
Medlem
Dnimes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Quincke
Vid ett par minusgrader fryser den intracellulära vätskan och cellen spricker då isen expanderar. Med rätt köldmedium överlever däremot celler hur kallt som helst, man djupfruser och tinar ju bl.a spermier varje dag på våra sjukhus.

Citat:
Ursprungligen postat av CCK
Bör väl dö när de når 0 grader och cellen fryser och sprängs? Mänskliga celler överlever iaf temperaturer på 4 grader C enligt den här artikeln. http://www.horizonpress.com/jmmb/v1/v1n2/08.pdf och man får ju köldskador när vävnaden fryser, beroende på hur djupt lagret blir. En mänsklig cell på labb dör ju om du bara fryser den rakt upp och ner i vatten.

Så logiskt! Har du någon aning om hur det då går till när man fryser ner bl.a spermier? Måste inte vattnet då ersättas med någon vätska som har lägre fryspunkt? Och hur går detta till? Mycket intressant artikel!
Citera
2010-12-03, 22:33
  #6
Medlem
Det borde väl bero på cellens turgor (trycket inuti cellen) vilket i sin tur påverkas av osmos. Eller har jag helt fel?
Citera
2010-12-03, 22:43
  #7
Medlem
Redundantbiologists avatar
Hej! Jag går nog även på quincke's linje, dvs expansionen av cytoplasman som den primära orsaken till nekros. Arbetar med cell-linjer som mellan användning ligger nedfrysta i cryotankar (-70 grader celsius) med flytande kväve. För att cellerna inte ska "sprängas" så adderas ett ämne som kallas dimetylsulfoxid(DMSO). DMSO diffunderar in i cellen och "trycker ut" vattnet, vilket förhindrar "sprängning". Den låga temperaturen sänker cellernas metabolism till en närmast obefintlig nivå, vilket tillåter en syrefri miljö.
Citera
2010-12-04, 00:07
  #8
Medlem
Dnimes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Redundantbiologist
Hej! Jag går nog även på quincke's linje, dvs expansionen av cytoplasman som den primära orsaken till nekros. Arbetar med cell-linjer som mellan användning ligger nedfrysta i cryotankar (-70 grader celsius) med flytande kväve. För att cellerna inte ska "sprängas" så adderas ett ämne som kallas dimetylsulfoxid(DMSO). DMSO diffunderar in i cellen och "trycker ut" vattnet, vilket förhindrar "sprängning". Den låga temperaturen sänker cellernas metabolism till en närmast obefintlig nivå, vilket tillåter en syrefri miljö.

Wow, vilket informativt första inlägg. Tackar!
Citera
2010-12-04, 01:15
  #9
Medlem
Du har fått ganska bra svar hittils. Som du själv var inne på är problemet i praktiken tudelat. Syrebrist och problem med borttransport av resterprodukter på grund utav minskad blodförsörjning är det ena.

Sedan är det kristallbildningen vid frysning som trasar sönder cellerna. Den rena expansionen av vatten sker ju även utanför cellen och är av mindre betydelse. Det är därför man i laboratoriemiljö tillsätter till exempel glycerol för att störa kristallbildningen. DMSO är giftigt i tillräcklig koncentration och används inte lika ofta (det beror säkert på applikation, jag jobbar inte med alla typer av celler).
När man fryser celler vill man att det skall gå fort, för att minska kristalltillväxten. Oftast använder man flytande kväve som är runt -196C. Sedan sparas de i frysar som är -80C under lång tid.

Vid de allra flesta förfrysningsskador sker inte 'djupfrysning' av vävnaden.
Citera
2010-12-04, 14:47
  #10
Medlem
Dnimes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thensome
Du har fått ganska bra svar hittils. Som du själv var inne på är problemet i praktiken tudelat. Syrebrist och problem med borttransport av resterprodukter på grund utav minskad blodförsörjning är det ena.

Sedan är det kristallbildningen vid frysning som trasar sönder cellerna. Den rena expansionen av vatten sker ju även utanför cellen och är av mindre betydelse. Det är därför man i laboratoriemiljö tillsätter till exempel glycerol för att störa kristallbildningen. DMSO är giftigt i tillräcklig koncentration och används inte lika ofta (det beror säkert på applikation, jag jobbar inte med alla typer av celler).
När man fryser celler vill man att det skall gå fort, för att minska kristalltillväxten. Oftast använder man flytande kväve som är runt -196C. Sedan sparas de i frysar som är -80C under lång tid.

Vid de allra flesta förfrysningsskador sker inte 'djupfrysning' av vävnaden.

När vävnaden går i nekros på grund av kyla så borde det väl bero på kristallbildningen i cellerna som då spricker och dör? Jag tänker om man stryper blodtillförseln helt till ett område, vilket sällan är fallet i förfrysningskador då blodgenomströmningen oftast endast hämmats, så tar det ju någon minut innan cellerna dör.

Men om man kollar på mildare köldskador då man får känselbortfall, hård och vit hud, då borde det väl vara cellerna som blir "sömniga" när de sjunker i temperatur och kristallbildning som börjat i den extracellulära vätskan? Och ifall detta går för långt så händer ovanstående rad.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback