"Ett bostadslån ska betalas tillbaka"

Det diskuteras som vanligt mycket om bostadslån och höga bostadspriser. Ett mantra som många upprepar är att "bostadslån ska betalas tillbaka", definitivt under ens livstid och allra helst inom kanske 25 år eller liknande. Jag har dock aldrig förstått varför det är så viktigt att lånet ska betalas tillbaka innan man dör. Kan någon förklara detta med väl underbyggda argument?

Som typexempel: Ponera att jag köper en bostad för 3 miljoner och bor i den under resten av mitt liv. Jag amorterar måttligt och när jag dör 25 år senare är mitt lån nere på 2,5 miljoner. Jag har dock tagit hand om min bostad bra och värdet på den har ökat till 5 miljoner. Mina barn kan då sälja min bostad, betala av lånet och sen glatt dela på de 2,5 miljonerna som blir över (ignorerat skatt för enkelhetens skull). I detta fall, varför är det viktigt att jag skulle ha betalat av hela mitt lån och pga detta inte kunnat konsumera annat som stimulerar ekonomin?

Ditt argument mot att inte amortera håller så länge värdet på bostäder ständigt ökar. Annars är det inte en privatekonomiskt hållbar situation (eller heller hållbart från lånegivaren att motivera amorteringsfritt). Med dagens prat om att vi har byggt upp en bostadsbubbla så blir det sjäölvklart lite mer diskussion om att man kanske bör amortera av bostadslånen.

Jag har inte pratat om amorteringsfritt, bara om att man inte behöver ha som mål att HELA lånet måste betalas tillbaka. Om lånet överskrider värdet av tillgången förstår jag att banken vill att man ska amortera en del, men det är inte de fallen som brukar tas upp. Över längre tidshorisonter, typ 25 år har jag svårt att se att det nominella värdet på bostäder ska minska drastiskt. Så jag ställer mig fortfarande frågan, varför menar vissa att hela lånet bör betalas tillbaka?

Jag läste visst lite snabbt. Ber om ursäkt...

Det är upp till varje person hur man vill betala tillbaka sitt lån eller inte. Men har man råd att amortera någon extra tusenlapp varje månad så blir ju självklart månadskostnaden lägre på sikt.

Vi leker med tanken att jag köper en villa och tar lån på 2 miljoner med räntan 5%. Då blir min månadskostnad ca 8300kr för räntan. Om jag väljer att inte amortera något på 25 år så kommer räntan fortfarande vara den samma. Väljer jag att amortera 1000kr/månad så kommer räntekostnaderna (vid samma %-sats) vara nere på knappt 7100kr. Amorterar man 2000kr/månad är man efter 25 år nere på ca 5800kr/månad. Osv osv...

Alla har självklart olika uppfattning om huruvida räntor är "bra" eller onödigt. Personligen ser jag bara räntor som en onödig utgift och vill därför bli av med mitt lån så fort som möjligt så kostnaderna istället kan gå till sparande/investeringar. Någon tusenlapp i månaden är väl "ok", men när det rör sig uppåt 6-8000kr/månad i räntor så anser jag att det börjar gå överstyr. Målet är att en dag äga en skuldfri villa.

Edit: Nu har jag inte räknat med några skattereduktioner på räntorna

Den som står i skuld är inte fri.

Skämt åsido så är det rimligt att man försöker amortera ned till en sådan nivå att man slipper ta till panikåtgärder vid arbetslöshet eller andra oönskade situationer.

Edit #500

Du kan ju enkelt sänka din ränta, 5% är väldigt mycket enligt mig. Varför inte binda den på ett år till att börja med till en ränta av 3,10%?

Dumt av mig att inte förklara. Nu har jag inte 5% ränta på mitt lilla lån, utan 2,7%.

Att jag använde 5% som exempel var för att lånefesten inom 2-3 år kommer vara över och vi kommer återgå till tidigare räntesatser. Det innebär att ca 5% troligtvis kommer vara en rimlig nivå. Binder man räntan på 10år idag så ligger den redan över 5%.

Det är tyvärr detta problem som många missar. De lever idag och blickar inte framåt på utvecklingen. Många villaägare skulle aldrig klara av en räntehöjning på 2%-enheter. Därför anser jag att man inte bör låna för mycket och försöka betala av så mycket som möjligt så snabbt som möjligt.

Detta är ju en inställning man kan ha, men inte en sund inställning enl mig. Varför är ditt mål att ha 2,5 miljoner över när du dör?

Min inställning är att man skall gå plus/minus 0 när man dör. Då har man fått valuta för pengarna.
Detta kan uppnås på två sätt:

Ex1: Amortera INTE, utan öka bostadslånet i takt med att värdet stiger och ha en högre levnadsstandard under hela livet.

Ex2: Amortera på lånet. Sälj bostaden när du har 10 friska år kvar i livet. Skaffa något mindre boende och sätt sen sprätt på mellanskillnaden (som då blivit större tack vare amorteringen).

Vill man ha mest valuta för pengarna så amortera så mycket som möjligt, då det kostar att ha ett lån.

Som du kanske har hört kan du inte räkna med att behålla din inkomst när du går i pension. Jag, som nu är i 40-årsåldern, planerar att få 25-30 år som pensionär och till det behövs besparingar. Ett utmärt sätt att spara är att amortera på huset. På pensionsdagen kan man gå ner på amorteringsfritt. Hur kul är det att sitta där med en skuld...

Risken är ju att banken säger stopp när man fortfarande har ett par år kvar...

Äh, det är väl inget självändamål, på samma sätt som det inte är ett självändamål för mig att bränna upp precis alla pengar - tror inte att jag automatiskt blir lyckligare av det. Om jag har barn som jag tycker om har jag inget emot att de får ärva en slant heller.

Vad gäller min ursprungsfråga noterar jag att ingen besvarat den, antagligen för att ingen i tråden är av den åsikten att lån måste betalas tillbaka innan man dör. Jag misstänker dock att någon sådan sitter och läser här utan att skriva något, så träd fram och gör era röster hörda!